Slut
Sa var mitt ar har i Argentina mer eller mindre slut. En marklig tanke det dar, att aret ar over. Det ar som att do. Manga av de manniskor du har lart kanna och kommit nara inpa, vet du att du aldrig mer kommer se efter det sista avskedet. Den jag sa farval till haromdagen kommer jag formodligen aldrig att se igen. Och vi bada vet om det.
Jag tror jag har haft ett av de basta utbytesaren man kan ha. Arligt talat har mitt ar har i Argentina inte kantats av ett enda storre problem. Jag har sett hur mina utbytesvanner har haft strul med familjen, strul med kompisar, strul med skolan, strul med hemlangtan eller strul med sig sjalva. Personligen erfor jag aldrig nagot av det. Jag ar naturligtvis valdigt tacksam och medveten om den tur jag har haft. For det ar just tur som har tagit mig igenom det har aret pa ett sa otroligt bra satt. Att jag tillbringade mina sista fyra manader i Argentina med en fantastisk familj som dessutom bodde centralt i staden, det ar bara tur. Jag var inte ens avsedd for den har familjen. Jag skulle ha bott i en helt annan familj langt utanfor innerstan. Men sa andrade sig saker och omstandigheterna tog mig till dit jag ar nu. Precis samma tur var vad som placerade mig i min forsta vardfamilj.
Vissa skulle kalla allt det har for odet. Sjalv har jag seriost borjat tro pa karma. For den har aterspeglat sig sa val i min tid har. Nagon darute ser till sa att verkligen allt gar min vag. Det kanns nastan orattvist nar jag bevittnar hur andra kampar med trasliga vardfamiljer och stokiga skolor medan jag sjalv sover till tolv varje dag, gar pa bio och min vardfamiljer ar inget annat an glada for min skull.
Vad som gor att just mitt utbyte blir annu lite mer fantastiskt ar den har resan som inleds imorgon klockan 9.50. Da avgar bussen som kommer att ta Dylan och mig norrut, till den bolivianska gransen. Darifran kommer vi sedan med framst buss, men ocksa tag, att resa genom hela Bolivia, Peru, Ecuador samt de norra delarna av Chile. Det ar ofattbart och svart att inse. Jag kommer utfora en resa fa ges mojlighet till i livet, och annu farre redan vid 18 ars alder.
Apropa 18 ar sa ar jag synnerligen nojd med hur mitt firande kommer bli. Jag har markt att jag ar en festmanniska, men bara sa lange festen inte ar dedikerad till mig. Sa nagon avskedsfest eller fodelsedagsfest i forskott har jag da strangt inte viljat ha. Det ar darfor det passar mig sa utmarkt att mina fodelsedag infaller en vecka in pa resan. Istallet for stela halsningar och en tvangsframkallad uppskattning sa kan jag lugnt njuta av bemarkelsedagen i Bolivias huvudstad La Paz.
Bloggen upphor nu att underhallas med inlagg. Formodligen ar det valdigt fa, om ens nagon, som kommer att sakna den. Ingen kommer nog kanna den besvikelse som jag personligen kande nar min favoritblogg Daytradern lades ner. Jag hoppas att jag har varit till nagons underhallning pa denna blogg och att nagon hr uppskattat den. Nu lamnar vi understrecket bakom oss. Snart ar jag tillbaka pa andra sidan linjen, tillsammans med er. Min tid soder om ekvatorn ar over.
Jag tror jag har haft ett av de basta utbytesaren man kan ha. Arligt talat har mitt ar har i Argentina inte kantats av ett enda storre problem. Jag har sett hur mina utbytesvanner har haft strul med familjen, strul med kompisar, strul med skolan, strul med hemlangtan eller strul med sig sjalva. Personligen erfor jag aldrig nagot av det. Jag ar naturligtvis valdigt tacksam och medveten om den tur jag har haft. For det ar just tur som har tagit mig igenom det har aret pa ett sa otroligt bra satt. Att jag tillbringade mina sista fyra manader i Argentina med en fantastisk familj som dessutom bodde centralt i staden, det ar bara tur. Jag var inte ens avsedd for den har familjen. Jag skulle ha bott i en helt annan familj langt utanfor innerstan. Men sa andrade sig saker och omstandigheterna tog mig till dit jag ar nu. Precis samma tur var vad som placerade mig i min forsta vardfamilj.
Vissa skulle kalla allt det har for odet. Sjalv har jag seriost borjat tro pa karma. For den har aterspeglat sig sa val i min tid har. Nagon darute ser till sa att verkligen allt gar min vag. Det kanns nastan orattvist nar jag bevittnar hur andra kampar med trasliga vardfamiljer och stokiga skolor medan jag sjalv sover till tolv varje dag, gar pa bio och min vardfamiljer ar inget annat an glada for min skull.
Vad som gor att just mitt utbyte blir annu lite mer fantastiskt ar den har resan som inleds imorgon klockan 9.50. Da avgar bussen som kommer att ta Dylan och mig norrut, till den bolivianska gransen. Darifran kommer vi sedan med framst buss, men ocksa tag, att resa genom hela Bolivia, Peru, Ecuador samt de norra delarna av Chile. Det ar ofattbart och svart att inse. Jag kommer utfora en resa fa ges mojlighet till i livet, och annu farre redan vid 18 ars alder.
Apropa 18 ar sa ar jag synnerligen nojd med hur mitt firande kommer bli. Jag har markt att jag ar en festmanniska, men bara sa lange festen inte ar dedikerad till mig. Sa nagon avskedsfest eller fodelsedagsfest i forskott har jag da strangt inte viljat ha. Det ar darfor det passar mig sa utmarkt att mina fodelsedag infaller en vecka in pa resan. Istallet for stela halsningar och en tvangsframkallad uppskattning sa kan jag lugnt njuta av bemarkelsedagen i Bolivias huvudstad La Paz.
Bloggen upphor nu att underhallas med inlagg. Formodligen ar det valdigt fa, om ens nagon, som kommer att sakna den. Ingen kommer nog kanna den besvikelse som jag personligen kande nar min favoritblogg Daytradern lades ner. Jag hoppas att jag har varit till nagons underhallning pa denna blogg och att nagon hr uppskattat den. Nu lamnar vi understrecket bakom oss. Snart ar jag tillbaka pa andra sidan linjen, tillsammans med er. Min tid soder om ekvatorn ar over.
Yet it lives
En vecka sedan sist jag skrev nagot. Ganska mycket har hant sedan dess. Jag tanker inte skriva om det.
For att halla den roda traden fran foregaende inlagg sa kan jag namna att jag haromdagen lade market till palmtradet i min grannes tradgard. En ganska sa ovantad och exotisk upptackt. Jag kanner mig numer som en sann Djungelgeorge.
Pa mandag bar det av norrut. Hela denna sista vecka kanns som ett preklimax. Det har ar slutet pa mitt ar i Argentina och med det foljer en massa avsked och dylikt. Samtidigt inleder jag om mindre an en vecka en ny resa, "lat det stora aventyret borja" som Ola i Wild Kids hade sagt. Fram till min avfard mot norr lar jag knappt blogga nagot mer. Det har ar bara bloggens sista dodsryckningar. Annu kvarstar dock dess sista andetaget, som lar tas pa sondag kvall.
P.s. Kollar runt pa jobb pa Arbetsformedlingens platsbank. Funderar pa att skicka ivag en jobbansokan pa skoj till Forsvarets Radioanstalt om en anstallning hos dem. Kanske jag kan fa fram nagon spannande hemlighet om ryska ubatar i Ostersjon eller mutskandaler bakom FRA-lagen..?
For att halla den roda traden fran foregaende inlagg sa kan jag namna att jag haromdagen lade market till palmtradet i min grannes tradgard. En ganska sa ovantad och exotisk upptackt. Jag kanner mig numer som en sann Djungelgeorge.
Pa mandag bar det av norrut. Hela denna sista vecka kanns som ett preklimax. Det har ar slutet pa mitt ar i Argentina och med det foljer en massa avsked och dylikt. Samtidigt inleder jag om mindre an en vecka en ny resa, "lat det stora aventyret borja" som Ola i Wild Kids hade sagt. Fram till min avfard mot norr lar jag knappt blogga nagot mer. Det har ar bara bloggens sista dodsryckningar. Annu kvarstar dock dess sista andetaget, som lar tas pa sondag kvall.
P.s. Kollar runt pa jobb pa Arbetsformedlingens platsbank. Funderar pa att skicka ivag en jobbansokan pa skoj till Forsvarets Radioanstalt om en anstallning hos dem. Kanske jag kan fa fram nagon spannande hemlighet om ryska ubatar i Ostersjon eller mutskandaler bakom FRA-lagen..?
Jag uppmarksammar apelsinerna
Haromdagen lade jag market till att det vaxer ett vilt apelsintrad runt hornet fran mitt hus. Sa vilt det nu kan bli mitt i en stad. Jag tyckte att det var ganska haftigt med en sadan exotisk frukt, fritt vaxande bland bilar och trafikljus. Men det ar nog bara jag, resten av Argentina och dess invanare ger sin uppmarksamhet at tva saker nu: fotbolls-vm och 200-arsjubulieumet av Argentina.
Den 25 maj firar Argentina 200 ar som nation. Pa det datumet ar 1810 skrevs den forsta sjalvstandighetsforklaringen i Buenos Aires. Men egentligen var det precis som i USA, sjalvstandighetsforklaringen foljdes av ett par ars sjalvstandighetskrig. Det ar darfor som nationaldagen inte ligger pa den 25 maj utan pa den 9 juli. Darav tycker jag det ar sa markligt att sjalvstandigheten firas den 25 maj, nar var landet fritt, 25 maj eller 9 juli?
Jag sag en farbror pa tv som pratade om 200-arsfirandet. Han gjorde sig lustig over just detta genom att med valdig cynism papeka hur typiskt argentinskt det ar att aldrig riktigt gora nagot ordentligt. Istallet for att forklara sig sjalvstandiga, kriga for det och sedan komma ihag den dagen, sa gjorde man en ny dag men lat anda den gamla dagen vara kvar. Det paminner mig om ett annat exempel pa hur saker har ofta inte gors ordentligt.
Tva kvarter fran mitt hus finns en gatukorsning med en gatbrunn i mitten. Varje gang det regnar mycket oversvammas gatorna och sma rannstensfloder bildas overallt. Denna brunn oversvammas ocksa av regnet. Det gor att hela den har korsningen blir en egen liten ankdamm. Vad som gors, varje gang detta sker, ar att nagon gatarbetare placerar en varningstriangel i mitten av korsningen och lyfter pa locket sa att vattnet inte pressar pa underifran. Det har har hant ett tiotal ganger. Man borjar fraga sig om de istallet kanske borde se over en annan losning. Det har ar fallet i flera av stadens gatbrunnar. Det markligaste ar att kanalen som gar genom hjartat av staden alltid gapar nastintill tom pa vatten. Jag ser hur problemet kan losas, om bara vattnet leddes ner i kanalen och inte upp genom gatbrunnarna.
Den andra saken som far uppmarksamhet ar alltsa fotbolls-vm. Varannan reklam pa tv handlar om fotbolls-vm och var man an gar saljs det produkter som har att gora med fotbolls-vm. Argentina paminner mig just nu lite om Sverige infor Eurovision Song Contest. Infor varje tavling hojer media vart bidrag till skyarna och spar topplaceringar. Ofta tanker de tillbaka till de fyra vinsterna Sverige har i tavlingen. Samma hysteri rader har, fast infor vm. Kommer Argentina vinna? Senaste gangen de vann, 1986, spelade de ju ocksa daligt i gruppspelet, och kolla hur det gick da!? Personligen ar jag ganska glad over att inte behover vara i Argentina under vm. Alla vill att jag ska heja pa landet, men allt jag vill ar att fortranga Sveriges missade avancemang. Jag kanner valdigt lite lojalitet gentemot Argentina. Vad annat kan man forvanta sig?
P.s. Tack Anders Svensson och svenska landslaget 2002 for att de spelade lika med Argentina och vann gruppen, det har raddat mig i manga diskussioner om huruvida Sverige eller Argentina ar den basta fotbollsnationen (en egentligen ganska sa uppgiven debatt for min del..)
Den 25 maj firar Argentina 200 ar som nation. Pa det datumet ar 1810 skrevs den forsta sjalvstandighetsforklaringen i Buenos Aires. Men egentligen var det precis som i USA, sjalvstandighetsforklaringen foljdes av ett par ars sjalvstandighetskrig. Det ar darfor som nationaldagen inte ligger pa den 25 maj utan pa den 9 juli. Darav tycker jag det ar sa markligt att sjalvstandigheten firas den 25 maj, nar var landet fritt, 25 maj eller 9 juli?
Jag sag en farbror pa tv som pratade om 200-arsfirandet. Han gjorde sig lustig over just detta genom att med valdig cynism papeka hur typiskt argentinskt det ar att aldrig riktigt gora nagot ordentligt. Istallet for att forklara sig sjalvstandiga, kriga for det och sedan komma ihag den dagen, sa gjorde man en ny dag men lat anda den gamla dagen vara kvar. Det paminner mig om ett annat exempel pa hur saker har ofta inte gors ordentligt.
Tva kvarter fran mitt hus finns en gatukorsning med en gatbrunn i mitten. Varje gang det regnar mycket oversvammas gatorna och sma rannstensfloder bildas overallt. Denna brunn oversvammas ocksa av regnet. Det gor att hela den har korsningen blir en egen liten ankdamm. Vad som gors, varje gang detta sker, ar att nagon gatarbetare placerar en varningstriangel i mitten av korsningen och lyfter pa locket sa att vattnet inte pressar pa underifran. Det har har hant ett tiotal ganger. Man borjar fraga sig om de istallet kanske borde se over en annan losning. Det har ar fallet i flera av stadens gatbrunnar. Det markligaste ar att kanalen som gar genom hjartat av staden alltid gapar nastintill tom pa vatten. Jag ser hur problemet kan losas, om bara vattnet leddes ner i kanalen och inte upp genom gatbrunnarna.
Den andra saken som far uppmarksamhet ar alltsa fotbolls-vm. Varannan reklam pa tv handlar om fotbolls-vm och var man an gar saljs det produkter som har att gora med fotbolls-vm. Argentina paminner mig just nu lite om Sverige infor Eurovision Song Contest. Infor varje tavling hojer media vart bidrag till skyarna och spar topplaceringar. Ofta tanker de tillbaka till de fyra vinsterna Sverige har i tavlingen. Samma hysteri rader har, fast infor vm. Kommer Argentina vinna? Senaste gangen de vann, 1986, spelade de ju ocksa daligt i gruppspelet, och kolla hur det gick da!? Personligen ar jag ganska glad over att inte behover vara i Argentina under vm. Alla vill att jag ska heja pa landet, men allt jag vill ar att fortranga Sveriges missade avancemang. Jag kanner valdigt lite lojalitet gentemot Argentina. Vad annat kan man forvanta sig?
P.s. Tack Anders Svensson och svenska landslaget 2002 for att de spelade lika med Argentina och vann gruppen, det har raddat mig i manga diskussioner om huruvida Sverige eller Argentina ar den basta fotbollsnationen (en egentligen ganska sa uppgiven debatt for min del..)
Min helg
Efter mitt foregaende inlagg insag jag hur ovillig jag tycks vara att faktiskt skriva om min vardag. Det ar val darfor jag har den har bloggen? For att forbattra den gravt dekadenta situationen tankte jag snabbt rulla igenom min helg. Det har faktiskt varit en relativt lugn sadan.
I torsdags trodde jag att det var fredag. Besviket insag jag mitt misstag efter middagen nar alla gick och la sig. Ja forutom jag da, jag var tvungen att skicka nagra forklarande sms. Det var alltsa inte klockan ett framfor stora ingangen.
I fredags forsokte jag desperat tagga om. Jag hade lite tomt mig pa krafter dagen innan. Pa eftermiddagen ringde min tidigare vardfamilj och bjod in mig pa middag. Jag tackade ja efter att ha avbojt ett flertal tidigare ganger. Runt halv tre skjutsade min tidigare vardpappa hem mig till mitt nuvarande hus. Jag ansag kvallen fortfarande vara ung och stamde darfor traff med en kompis. Det blev val en mattligt spannande traff. Precis som jag steg ur taxin, efter att ha betalat chaufforen de 13 pesos som aterstod i min planbok, insag jag min missbedomning. Nej, en piskande vind klockan fyra pa morgonen gor inte nagon kompis sarskilt rolig. Det slutade i en varm choklad pa den narliggande bensinmacken. Runt halv sju tog jag bussen hem. Kvallens hojdpunkt var nog att jag tog bussen hem. Det kostade mig 4 kronor istallet for 30, som hade varit priset for en taxi. Och ja jag vet, det kommer bli svart att stalla om till svenska priser.
I lordags var det fodelsedagskalas hemma hos min vardfarbror. Han fyllde 52 enligt en del. Jag sag bara ett ljus (i form av en fjaril) pa tartan, sa jag kan inte sakert lita pa mina kallor. Jag gillar att vara hemma hos den har farbrodern. Jag har det alltid bra pa deras middagar, sa aven pa denna. Efter tartan plockade farbrodern fram en flaska fernet for herrarna medan damerna drack kaffe. Efter fyra glas Fernet borjade slakten spekulera i att det svenske klimatet var vad som gjorde mig sa alkoholresistant. Personligen ar jag inte sa saker pa att saker forhaller sig sa. For ovrigt tycker jag hela pastaendet att jag star emot alkoholens paverkan bra ar nagot av ett skamt.
Runt tre var det dags att ga. Mina vardpappa, som var glad i hagen efter ett par glas han sjalv, korde in mig till city. Eller egentligen slappte han bara av mig. Vi korsar den centrala delen av staden nar vi aker fran farbroderns hus till vart. Fran gathornet sokte jag mig snabbt till den narliggande baren dar Antoine och Oliver var. De hade haft en drinkkvall. Ett par glas omringande deras lilla yta vid baren. Nar jag anlande smuttade Antoine pa nagon gurkdrink emedan Oliver holl pa med nagon frukthistoria. Jag fick det aldrig klart for mig vad det var for frukt eftersom den var vit. Med radsla for nagra knasigheter gick jag i Antoines fotspar och kopte mig en gurkdrink. Den paminde mest om gurkvatten. Nar vi kande oss klara med gurkvattnet och notan var betald promenerade vi nagra kvarter till restaurangen Rock'n'feller. Det ar oftast har vi avslutar vara natter. Eftersom den inte klassificeras som en nattklubb far de ha oppet langre an till fem pa morgonen. Alltid en utmarkt avslutning med en banansmoothie och dampad musik fran storbildsskarmarna. Restaurangen paminner i mangt och mycket om Hard Rock Café.
Idag, sondag, vaknade jag klockan halv tva. Vi skulle ata lunch. Jag gillar ofta sondagarna. De ar valdigt lugna och satter inga krav pa storre aktivitet. Att stryka runt i min llamaullskofta och pyjamasbyxor dagen lang ar helt angestfritt. Idag regnade det dessutom, annu mindre angest. Vad jag la market till ar att det ar valdigt osmakligt att ata en varm maltid fyra minuter efter att du har vaknat. Och sa blir jag sa trott. Jag somnade nastan vid matbordet. Efter lunchen gick jag upp och la mig igen. Att ata var allt for pafrestande.
Det var den helgen. Nu aterstar bara tva stycken. Jag far val se till att gora det basta utav dem.
Dagens lat: Breaking Free - Zac Efron och Vanesssa Hudgens.
I torsdags trodde jag att det var fredag. Besviket insag jag mitt misstag efter middagen nar alla gick och la sig. Ja forutom jag da, jag var tvungen att skicka nagra forklarande sms. Det var alltsa inte klockan ett framfor stora ingangen.
I fredags forsokte jag desperat tagga om. Jag hade lite tomt mig pa krafter dagen innan. Pa eftermiddagen ringde min tidigare vardfamilj och bjod in mig pa middag. Jag tackade ja efter att ha avbojt ett flertal tidigare ganger. Runt halv tre skjutsade min tidigare vardpappa hem mig till mitt nuvarande hus. Jag ansag kvallen fortfarande vara ung och stamde darfor traff med en kompis. Det blev val en mattligt spannande traff. Precis som jag steg ur taxin, efter att ha betalat chaufforen de 13 pesos som aterstod i min planbok, insag jag min missbedomning. Nej, en piskande vind klockan fyra pa morgonen gor inte nagon kompis sarskilt rolig. Det slutade i en varm choklad pa den narliggande bensinmacken. Runt halv sju tog jag bussen hem. Kvallens hojdpunkt var nog att jag tog bussen hem. Det kostade mig 4 kronor istallet for 30, som hade varit priset for en taxi. Och ja jag vet, det kommer bli svart att stalla om till svenska priser.
I lordags var det fodelsedagskalas hemma hos min vardfarbror. Han fyllde 52 enligt en del. Jag sag bara ett ljus (i form av en fjaril) pa tartan, sa jag kan inte sakert lita pa mina kallor. Jag gillar att vara hemma hos den har farbrodern. Jag har det alltid bra pa deras middagar, sa aven pa denna. Efter tartan plockade farbrodern fram en flaska fernet for herrarna medan damerna drack kaffe. Efter fyra glas Fernet borjade slakten spekulera i att det svenske klimatet var vad som gjorde mig sa alkoholresistant. Personligen ar jag inte sa saker pa att saker forhaller sig sa. For ovrigt tycker jag hela pastaendet att jag star emot alkoholens paverkan bra ar nagot av ett skamt.
Runt tre var det dags att ga. Mina vardpappa, som var glad i hagen efter ett par glas han sjalv, korde in mig till city. Eller egentligen slappte han bara av mig. Vi korsar den centrala delen av staden nar vi aker fran farbroderns hus till vart. Fran gathornet sokte jag mig snabbt till den narliggande baren dar Antoine och Oliver var. De hade haft en drinkkvall. Ett par glas omringande deras lilla yta vid baren. Nar jag anlande smuttade Antoine pa nagon gurkdrink emedan Oliver holl pa med nagon frukthistoria. Jag fick det aldrig klart for mig vad det var for frukt eftersom den var vit. Med radsla for nagra knasigheter gick jag i Antoines fotspar och kopte mig en gurkdrink. Den paminde mest om gurkvatten. Nar vi kande oss klara med gurkvattnet och notan var betald promenerade vi nagra kvarter till restaurangen Rock'n'feller. Det ar oftast har vi avslutar vara natter. Eftersom den inte klassificeras som en nattklubb far de ha oppet langre an till fem pa morgonen. Alltid en utmarkt avslutning med en banansmoothie och dampad musik fran storbildsskarmarna. Restaurangen paminner i mangt och mycket om Hard Rock Café.
Idag, sondag, vaknade jag klockan halv tva. Vi skulle ata lunch. Jag gillar ofta sondagarna. De ar valdigt lugna och satter inga krav pa storre aktivitet. Att stryka runt i min llamaullskofta och pyjamasbyxor dagen lang ar helt angestfritt. Idag regnade det dessutom, annu mindre angest. Vad jag la market till ar att det ar valdigt osmakligt att ata en varm maltid fyra minuter efter att du har vaknat. Och sa blir jag sa trott. Jag somnade nastan vid matbordet. Efter lunchen gick jag upp och la mig igen. Att ata var allt for pafrestande.
Det var den helgen. Nu aterstar bara tva stycken. Jag far val se till att gora det basta utav dem.
Dagens lat: Breaking Free - Zac Efron och Vanesssa Hudgens.
17+1=stor skillnad
Enbart tva veckor kvarstar har i Argentina for min del. Det ar en relativt kort tid om man jamfor med hur lange jag har varit har. Lite svart att smalta den tanken. En annan svarsmalt tanke ar att jag om tva veckor inleder den fem veckor langa backpackerresan som kommer ta mig genom mer eller mindre halva Sydamerika.
Haromdagen funderade jag kring vad jag har uppnatt an sa lange i livet. Vad jag kom fram till ar att mycket har skett har i Argentina. Inget ont om mina 17 ar i Sverige, men javlar vad det hande saker under mina nio senaste manader.
En del har uttryckt en liten oro kring att jag har forandrats. Det tror jag inte ska behova vara en befogad oro. Att jag ar en annan person tror jag inte. Fast nagon form av forandring har nog anda skett. Allt annat kanns ologiskt. Hur fan kan man INTE forandras genom att bo ett ar i ett frammande land med frammande manniskor och frammande sprak. Dock handlar det inte om nagot at det negativa hallet. Vi kan se det som en Pokemón-utveckling. Jag ar fortfarande densamma, men lite battre an forut. For det ar just sa jag ser mig, jag ar battre nu an forr. Jag kan mer, forstar mer och accepterar mer. Jag ser det som en positiv utveckling.
Sa tva veckor kvar var det. Sedan stanger den har skiten ner och ni slipper ha daligt samvete, som vanner, for att inte tvinga er igenom vartenda vardelosa inlagg. Tva veckor, hall ut.
Haromdagen funderade jag kring vad jag har uppnatt an sa lange i livet. Vad jag kom fram till ar att mycket har skett har i Argentina. Inget ont om mina 17 ar i Sverige, men javlar vad det hande saker under mina nio senaste manader.
En del har uttryckt en liten oro kring att jag har forandrats. Det tror jag inte ska behova vara en befogad oro. Att jag ar en annan person tror jag inte. Fast nagon form av forandring har nog anda skett. Allt annat kanns ologiskt. Hur fan kan man INTE forandras genom att bo ett ar i ett frammande land med frammande manniskor och frammande sprak. Dock handlar det inte om nagot at det negativa hallet. Vi kan se det som en Pokemón-utveckling. Jag ar fortfarande densamma, men lite battre an forut. For det ar just sa jag ser mig, jag ar battre nu an forr. Jag kan mer, forstar mer och accepterar mer. Jag ser det som en positiv utveckling.
Sa tva veckor kvar var det. Sedan stanger den har skiten ner och ni slipper ha daligt samvete, som vanner, for att inte tvinga er igenom vartenda vardelosa inlagg. Tva veckor, hall ut.
Mina tankar om Facebook, sammanfattade.
http://www.marcusdunberg.com/2010/05/13/in-your-face-facebook/
Jag instammer till 100% i det han har att saga. Jag kanner mig darmed ocksa som en hycklare eftersom jag fortsatt idkar just detta Facebook-beroende.
Jag instammer till 100% i det han har att saga. Jag kanner mig darmed ocksa som en hycklare eftersom jag fortsatt idkar just detta Facebook-beroende.
irriterande, men vem bryr sig?
Jag har noterat en sak.
Ofta forekommande i mina manga mail och Facebook-inlagg ar ordet "Argentina." Man kan val dra slutsatsen att det ar till foljd av min geografiska position just nu, vilken ju just infaller med ordet Argentina. Eftersom ordet ifraga handlar om ett egennamn ska det, som sig bor, skriva med en versal i inledningen. Regelriktig som jag foljer jag detta direktiv. Jag ar faktiskt ganska framgangsrik pa versalfronten. Det finns dock ett litet storningsmoment i sammanhanget.
Som bekant maste man halla in shift-knappen for att producera en versal med tangentbordet (alternativt skriva med caps lock pa, men det ar allt for krangligt.) Vad jag ungefar nio av tio ganger gor ar att skriva ordet Argentina sa har: ARgentina. Mina fingrar ar for snabba for varandra. Med lillfingret haller jag ner shift. Med ringfingret trycker jag sedan ner A:et. Vad som hander darefter ar att mitt pekfinger ar allt for snabbt pa R:et. Lillfingret hinner inte med utan stannar kvar pa shift och fan, aterigen har jag skrivit ARgentina.
Ett extremt ointressant och vardsligt problem. Likval hemsoker det mig nastintill varje gang jag vill skriva ARgentina.
Ofta forekommande i mina manga mail och Facebook-inlagg ar ordet "Argentina." Man kan val dra slutsatsen att det ar till foljd av min geografiska position just nu, vilken ju just infaller med ordet Argentina. Eftersom ordet ifraga handlar om ett egennamn ska det, som sig bor, skriva med en versal i inledningen. Regelriktig som jag foljer jag detta direktiv. Jag ar faktiskt ganska framgangsrik pa versalfronten. Det finns dock ett litet storningsmoment i sammanhanget.
Som bekant maste man halla in shift-knappen for att producera en versal med tangentbordet (alternativt skriva med caps lock pa, men det ar allt for krangligt.) Vad jag ungefar nio av tio ganger gor ar att skriva ordet Argentina sa har: ARgentina. Mina fingrar ar for snabba for varandra. Med lillfingret haller jag ner shift. Med ringfingret trycker jag sedan ner A:et. Vad som hander darefter ar att mitt pekfinger ar allt for snabbt pa R:et. Lillfingret hinner inte med utan stannar kvar pa shift och fan, aterigen har jag skrivit ARgentina.
Ett extremt ointressant och vardsligt problem. Likval hemsoker det mig nastintill varje gang jag vill skriva ARgentina.
Mattligt entusiastisk
Annu en fartfylld helg har avslutats med en lugn sondag. Saker foljer ett ganska sa tillfredstallande monster just nu. Det ar dock lite hissnande och svart att begripa att jag inte har mer an tre veckor kvar har i Argentina. Pa ett satt kanns det lite trist. Jag menar, det liv jag for har ar valdigt lugnt och trevligt. Jag kan dock inte neka till hur skont det ska bli att komma hem till Sverige. Jag pallar seriost inte mer Argentina. Det kanske ar lite orattvist att saga sa. Vad jag vill saga ar att jag inte langre klarar av vissa kulturella aspekter i landet, saker som gor att jag aldrig nagonsin skulle kunna tanka mig att bo i Argentina.
Det ar med frustration jag skriver det har inlagget. Jag fick nyss reda pa att Rotary inte kommer betala tillbaka alla mina visumpengar. For att ni battre ska forsta vad jag pratar om och for att ge er ett praktexempel av en av dessa "kulturella aspekter" ska jag mer nogrannt forklara situationen.
Som utbytesstudent i ett ar det taget forgivet att man har ett studentvisum. Men det har inte varit fallit for mig. Hemma i Sverige arrangerade vi med advokater for stamplar, polisstyrelsen for straffregisterutdrag och skatteverket for personbevis. Vad hander? Nagra dagar innan min avfard meddelar Rotary i Sverige att Rotary i Argentina haft strul med att fa fram alla papper for min (och alla andra utbytesstudenters) visumansokan. Resultatet ar att jag reser till Argentina utan nagot visum och all tid och alla kostnader som vi har lagt ner pa mina visumpapper var forgaves.
For att inte bli utkastad ur landet efter 90 dagar har jag behovt lamna landet och sedan trada in igen. Pa sa satt stamplas passet om och jag laddas med ytterligare 90 dagar. Dessa utlandsbesok har for min del skots pa resorna med Rotary till norra och sodra Argentina, resor jag har betalat for.
Just darfor frustrerar det mig sa nar jag nu far reda pa att de anda bara kommer ge tillbaka 100 dollar av de 300 dollar jag betalade i borjan av aret i syfte att tacka mina visumkostnader. Tanken var att om jag inte akte med pa resorna skulle de 300 dollarna financiera utlandsbesoken. Nu var ju fallet aldrig sa. Jag betalade for resor som tog mig ut ur landet. Trots detta drar de anda 200 dollar. Detta ar tydligen for att tacka kostnaderna andra studenter haft under aret, de som inte akt med pa resorna. Men det ska fanimej inte ga ut over mig!
Jag och min familj betalar och tar oss tid for att ordna alla papper infor min visumansokan. Argentina misslyckas med att organisera sina papper sa jag aker till landet pa vanligt turistvisum. Jag begars betala 300 dollar av Rotary i Argentina for att tacka eventuella visumkostnader. Jag betalar separat for resorna pa vilka mitt visum fornyas. Rotary i Argentina spenderar anda 200 av mina dollar for att tacka andras kostnader. Rotarys problem betalas av mig och flera andra utbytesstudenter. Banga bosatta sig i Argentina. Rotary figurerar i det har sammanhanget som en metafor for Argentinsk byrakrati och organisering.
En annan aspekt som stor mig ar att anga argentinska ungdomar lagger upp bilder fran random kvallar. Det ar okej. Vad som inte ar okej ar att de inte bryr sig om att rensa bland bilderna utan lagger upp alla. Det ar just av det skalet jag nyss tittade igenom ett komplett "party"-album fran helgen dar inte en enda bild var skarp och flertalet sa suddiga att man inte ens kunde utgora objekten i bilden.
Som sagt, banga bosatta sig i Argentina.
Det ar med frustration jag skriver det har inlagget. Jag fick nyss reda pa att Rotary inte kommer betala tillbaka alla mina visumpengar. For att ni battre ska forsta vad jag pratar om och for att ge er ett praktexempel av en av dessa "kulturella aspekter" ska jag mer nogrannt forklara situationen.
Som utbytesstudent i ett ar det taget forgivet att man har ett studentvisum. Men det har inte varit fallit for mig. Hemma i Sverige arrangerade vi med advokater for stamplar, polisstyrelsen for straffregisterutdrag och skatteverket for personbevis. Vad hander? Nagra dagar innan min avfard meddelar Rotary i Sverige att Rotary i Argentina haft strul med att fa fram alla papper for min (och alla andra utbytesstudenters) visumansokan. Resultatet ar att jag reser till Argentina utan nagot visum och all tid och alla kostnader som vi har lagt ner pa mina visumpapper var forgaves.
For att inte bli utkastad ur landet efter 90 dagar har jag behovt lamna landet och sedan trada in igen. Pa sa satt stamplas passet om och jag laddas med ytterligare 90 dagar. Dessa utlandsbesok har for min del skots pa resorna med Rotary till norra och sodra Argentina, resor jag har betalat for.
Just darfor frustrerar det mig sa nar jag nu far reda pa att de anda bara kommer ge tillbaka 100 dollar av de 300 dollar jag betalade i borjan av aret i syfte att tacka mina visumkostnader. Tanken var att om jag inte akte med pa resorna skulle de 300 dollarna financiera utlandsbesoken. Nu var ju fallet aldrig sa. Jag betalade for resor som tog mig ut ur landet. Trots detta drar de anda 200 dollar. Detta ar tydligen for att tacka kostnaderna andra studenter haft under aret, de som inte akt med pa resorna. Men det ska fanimej inte ga ut over mig!
Jag och min familj betalar och tar oss tid for att ordna alla papper infor min visumansokan. Argentina misslyckas med att organisera sina papper sa jag aker till landet pa vanligt turistvisum. Jag begars betala 300 dollar av Rotary i Argentina for att tacka eventuella visumkostnader. Jag betalar separat for resorna pa vilka mitt visum fornyas. Rotary i Argentina spenderar anda 200 av mina dollar for att tacka andras kostnader. Rotarys problem betalas av mig och flera andra utbytesstudenter. Banga bosatta sig i Argentina. Rotary figurerar i det har sammanhanget som en metafor for Argentinsk byrakrati och organisering.
En annan aspekt som stor mig ar att anga argentinska ungdomar lagger upp bilder fran random kvallar. Det ar okej. Vad som inte ar okej ar att de inte bryr sig om att rensa bland bilderna utan lagger upp alla. Det ar just av det skalet jag nyss tittade igenom ett komplett "party"-album fran helgen dar inte en enda bild var skarp och flertalet sa suddiga att man inte ens kunde utgora objekten i bilden.
Som sagt, banga bosatta sig i Argentina.
insomnia reverse
Klockan har narmat sig fyra pa morgonen. Halva natten har jag suttit uppe och sammansatt resplanen for den stundande resan. Nu borjar ogonlocken tynga och huvudet kanns tungt. Det ar nog dags att ga och lagga sig.
Jag kryper ner under tacket och lyfter upp mobilen fran nattduksbordet. Det digitala uret pa skarmen laser 03:47. Jag trycker pa "menu" for att satta pa ett alarm. Elva borde val vara rimligt? Men sa stannar jag. Varfor ska jag vara uppe redan klockan elva? Nej, imorgon ska jag ha sovmorgon. Jag lagger tillbaka mobilen och somnar.
Solen strimmar in genom gardinen och traffar mitt ansikte. Jag slar upp ogonen och kan nojt konstatera att jag ar utsovd. Inga spar av trotthet kvarstar. Vad kan klockan vara, tolv, ett? Jag vrider pa kroppen och sneglar ner pa nattduksbordet. Min lilla vackarklockas visare pekar tjugo i tre. Fan. Sovmorgon var det.
Igar var en vanlig onsdag och idag ar en vanlig torsdag. Slutresultat: dygnsrytm - obefintlig.
Jag kryper ner under tacket och lyfter upp mobilen fran nattduksbordet. Det digitala uret pa skarmen laser 03:47. Jag trycker pa "menu" for att satta pa ett alarm. Elva borde val vara rimligt? Men sa stannar jag. Varfor ska jag vara uppe redan klockan elva? Nej, imorgon ska jag ha sovmorgon. Jag lagger tillbaka mobilen och somnar.
Solen strimmar in genom gardinen och traffar mitt ansikte. Jag slar upp ogonen och kan nojt konstatera att jag ar utsovd. Inga spar av trotthet kvarstar. Vad kan klockan vara, tolv, ett? Jag vrider pa kroppen och sneglar ner pa nattduksbordet. Min lilla vackarklockas visare pekar tjugo i tre. Fan. Sovmorgon var det.
Igar var en vanlig onsdag och idag ar en vanlig torsdag. Slutresultat: dygnsrytm - obefintlig.
1-9 utan vanliga R
Jag kanske borde skaffa en twitter. Det ar val dar sadana har oerhort ointressanta inlagg skrivs.
Jag insag nyligen att nastan alla mina klassforestandare under min tid i grundskolan kom fran Sydsverige och nedat.
1-3 hade jag en dansk magister som hetter René. Han var 1.60 lang och gay. Men det var ju inget man visste eller forstod da.
4-5 hade jag en froken fran Helsinborg som hette Tanja.
6-9 hade jag Annika fran Halmstad.
Det blev en radikal forandring att inleda forsta ring med tva klassforestandare fran USA respektive Sydafrika.
Jag kom att tanka pa det har medan jag tittade pa stand up med Johan Glans pa Youtube. Ett underhallande tidsfordriv. Han ar sadar go och svensk skaning sa att titta pa hans shower gor mig lite patriotiskt nostalgisk.
Jag insag nyligen att nastan alla mina klassforestandare under min tid i grundskolan kom fran Sydsverige och nedat.
1-3 hade jag en dansk magister som hetter René. Han var 1.60 lang och gay. Men det var ju inget man visste eller forstod da.
4-5 hade jag en froken fran Helsinborg som hette Tanja.
6-9 hade jag Annika fran Halmstad.
Det blev en radikal forandring att inleda forsta ring med tva klassforestandare fran USA respektive Sydafrika.
Jag kom att tanka pa det har medan jag tittade pa stand up med Johan Glans pa Youtube. Ett underhallande tidsfordriv. Han ar sadar go och svensk skaning sa att titta pa hans shower gor mig lite patriotiskt nostalgisk.
Buller och forbrytare
Mina vardbroder sitter just nu och kollar pa Transformers. Eftersom datorn star i rummet intill hor jag bara soundtracket till filmen. Enklare manusjobb far man ju leta efter. Hittills har jag inte hort en enda dialog vara i mer an fem meningar. Desto mer cred gar till ljudteknikerna som har fatt leka ordentligt med rostforvrangning. Transformersarna later ju seriost som knarkare och foredetta hogerextremister i Efterlyst-intervjuer.
Tjock och lycklig
Bloggen tycks ha haft baksmalla sedan jag reste norr over. Jag tror den har gatt over nu.
Idag nar jag promenerade in till stan passerade jag liksom alltid torget framfor den stora domstolsbyggnaden. Byggnaden heter Rattvisans palats (Palacio de justicia). Lite roligt att fundera pa hur saker fungerar inne i Rattvisans palats, "Nej idag ar det min tur att trycka pa hissknappen, du tryckte i forra veckan nar vi akte hissen tillsammns". Namnet klingar for ovrigt ganska sa kommunistiskt.
Naja, det dar var ett sidospar langt ifran vad jag tankte skriva om. Vad jag ville saga var att nar jag korsade torget framfor denna byggnad kunde musik horas. Pa ena sidan av torget var en liten scen monterad och nagra reklamskyltar for halsodrycksmarket Ser syntes. Musiken ackompanjerade ett aerobicspass som holls ute i den friska luften. Vanligtvis sa far utomhusaerobics mig att tanka pa hurtiga 40-aringar i roda Friskis-drakter som stampar fart i overviktiga 50- och 60-aringar pa grasmattan i Ralis. Har var fallet annat.
De hurtiga 40-aringarna var slimma 25-aringar av blandat kon. De overviktiga 50- och 60-aringarna hade bytts ut till 30-aringar med seriosa miner och seriost tranade kroppar. Utover laguppstallningen sa var aven musiken annan. Istallet for Absolut Work Out fran -97 spelades monoton Reaggeaton, direkt taget fran nattklubbarna. Koreografin var valdigt mycket mer dansorienterad med tamligen avancerade steg och armrorelser.
Typiskt argentinskt: Alla var smala, alla dansade bra, alla ledarna var snygga, musiken var raggeaton, nastan alla var kvinnor.
Kanske det har later positivt och visst framstaller jag det aven sa. Men personligen foredrar jag den svenniga Friskis-stilen. Det ar harligt pa nagot satt att otranade, okoordinerade och langt ifran unga manniskor vagar och kanner sig trygga i att skutta runt i spandexbyxor bredvid skateramperna i Ralis. Liknande upptag har skulle bemotas med hanskratt.
Idag nar jag promenerade in till stan passerade jag liksom alltid torget framfor den stora domstolsbyggnaden. Byggnaden heter Rattvisans palats (Palacio de justicia). Lite roligt att fundera pa hur saker fungerar inne i Rattvisans palats, "Nej idag ar det min tur att trycka pa hissknappen, du tryckte i forra veckan nar vi akte hissen tillsammns". Namnet klingar for ovrigt ganska sa kommunistiskt.
Naja, det dar var ett sidospar langt ifran vad jag tankte skriva om. Vad jag ville saga var att nar jag korsade torget framfor denna byggnad kunde musik horas. Pa ena sidan av torget var en liten scen monterad och nagra reklamskyltar for halsodrycksmarket Ser syntes. Musiken ackompanjerade ett aerobicspass som holls ute i den friska luften. Vanligtvis sa far utomhusaerobics mig att tanka pa hurtiga 40-aringar i roda Friskis-drakter som stampar fart i overviktiga 50- och 60-aringar pa grasmattan i Ralis. Har var fallet annat.
De hurtiga 40-aringarna var slimma 25-aringar av blandat kon. De overviktiga 50- och 60-aringarna hade bytts ut till 30-aringar med seriosa miner och seriost tranade kroppar. Utover laguppstallningen sa var aven musiken annan. Istallet for Absolut Work Out fran -97 spelades monoton Reaggeaton, direkt taget fran nattklubbarna. Koreografin var valdigt mycket mer dansorienterad med tamligen avancerade steg och armrorelser.
Typiskt argentinskt: Alla var smala, alla dansade bra, alla ledarna var snygga, musiken var raggeaton, nastan alla var kvinnor.
Kanske det har later positivt och visst framstaller jag det aven sa. Men personligen foredrar jag den svenniga Friskis-stilen. Det ar harligt pa nagot satt att otranade, okoordinerade och langt ifran unga manniskor vagar och kanner sig trygga i att skutta runt i spandexbyxor bredvid skateramperna i Ralis. Liknande upptag har skulle bemotas med hanskratt.
Långt från Sverige
Djurliv
Jag sitter nu på fjärde våningen i ett stort hotellrum jag delar med Antoine, Dylan och Oliver. Resan fortsätter precis likat utmärkt som den hittills har varit. Den finns inte så mycket att säga. Eller kanske det finns för mycket..? Jag har ingen lust att skriva ett långt inlägg i alla fall. Istället tänker jag underhålla med en bild av mig och en trevlig llama jag gjorde bekantskap med på 3000 meters höjd.
6962 m.ö.h.
Aconcagua sett från 3200 meters
resa
Nu aker jag norr over i Argentina i tva veckor. Om ni onskar na mig lar jag befinna mig pa nagon av de har stallena.
Fula ord
Spanskan har i Argentina innehaller en hel del ganska sa roliga fraser och slang. Naturligtvis ar det inte som om Argentina ar ensamma om att ha lokala ord, men de uttryck som finns tenderar att alla ha en ganska sa vulgar ton. Nedan foljer en lista over ett slangord och uttryck, den svenska betydelsen samt den direkta oversattning.
Me chupa un huevo - Jag bryr mig inte - Det suger mig ett agg (ordet agg ar i sin tur slang for pungkula)
Estar en pedo - Vara full - Vara pa prutt/fjart
Cagarle pedo - Skalla ut - Skita honom/henne pruttar/fjartar
Cagarse de risa - Gapskratta - Skita pa sig av skratt
Ni en pedo - Aldrig i livet - Inte ens full (pedo refererar till slanget for full i det har fallet)
Hecho bosta - Dalig/sliten/trasig - Gjord av skit (Kan anvandas likval for en person som en sak)
Cagarse - Sumpa/misslyckas - Skita pa sig
Det enda uttrycket jag kan komma pa som bade i mening och direkt oversatt mer eller mindre har samma betydelse pa svenska och argentinsk spanska ar foljande:
Cagarse encima - Bajsnodig - Skita pa sig
Bland alla dessa uttrycken ar min personliga favorit Ni en pedo. Det ger liksom en ganska malande bild av hur du inte ens under de mest extrema och mest okontrollerade omstandigheterna skulle utfora nagot.
Argentinare ar generellt ganska sa fula i munnen. Att foraldrar anvander uttryck sa som hijo de puta, la concha de tu madre eller la puta que te parió (lite mjukare an att saga hijo de puta) framfor sina barn ar inte allt for ovanligt. En gang sprang en liten flicka in i mitt ben utan att jag sag henne och hon foll omkull. Jag vande mig om och bad mamman och barnet om ursakt (aven om det inte var mitt fel). Mamman reagerade med att reflexartat utropa la puta que te parió.
Svordomar tycker jag ar ganska svart som utlanning. Man manovrera dem oftast ganska daligt om man inte talar spraket bra. Jag tror ni forstar vad jag menar. Ni har sakert stott pa nagon person nagon gang som talar halvbra engelska och anvander ordet fuck i ganska konstiga sammanhang. En sak ar att svära mycket och en sak ar att inte alls ha kansla for nar man kan svära. Av det skalet svär jag valdigt sallan pa spanska. Jag tycker det later konstigt och det blir liksom bara komiskt tillsammans med min brytning.
Me chupa un huevo - Jag bryr mig inte - Det suger mig ett agg (ordet agg ar i sin tur slang for pungkula)
Estar en pedo - Vara full - Vara pa prutt/fjart
Cagarle pedo - Skalla ut - Skita honom/henne pruttar/fjartar
Cagarse de risa - Gapskratta - Skita pa sig av skratt
Ni en pedo - Aldrig i livet - Inte ens full (pedo refererar till slanget for full i det har fallet)
Hecho bosta - Dalig/sliten/trasig - Gjord av skit (Kan anvandas likval for en person som en sak)
Cagarse - Sumpa/misslyckas - Skita pa sig
Det enda uttrycket jag kan komma pa som bade i mening och direkt oversatt mer eller mindre har samma betydelse pa svenska och argentinsk spanska ar foljande:
Cagarse encima - Bajsnodig - Skita pa sig
Bland alla dessa uttrycken ar min personliga favorit Ni en pedo. Det ger liksom en ganska malande bild av hur du inte ens under de mest extrema och mest okontrollerade omstandigheterna skulle utfora nagot.
Argentinare ar generellt ganska sa fula i munnen. Att foraldrar anvander uttryck sa som hijo de puta, la concha de tu madre eller la puta que te parió (lite mjukare an att saga hijo de puta) framfor sina barn ar inte allt for ovanligt. En gang sprang en liten flicka in i mitt ben utan att jag sag henne och hon foll omkull. Jag vande mig om och bad mamman och barnet om ursakt (aven om det inte var mitt fel). Mamman reagerade med att reflexartat utropa la puta que te parió.
Svordomar tycker jag ar ganska svart som utlanning. Man manovrera dem oftast ganska daligt om man inte talar spraket bra. Jag tror ni forstar vad jag menar. Ni har sakert stott pa nagon person nagon gang som talar halvbra engelska och anvander ordet fuck i ganska konstiga sammanhang. En sak ar att svära mycket och en sak ar att inte alls ha kansla for nar man kan svära. Av det skalet svär jag valdigt sallan pa spanska. Jag tycker det later konstigt och det blir liksom bara komiskt tillsammans med min brytning.
Vetlanda
Kan man ansluta for att joina?
Sa skriver i alla fall Caroline. Ni vet, hon med den vilda partynatten. Kanns som om hon forsoker sig pa lite Victoria Silverstedt-svengelska. Jag tycker hon misslyckas. Silversteds ma vara ganska ointressant och intetsagande, men nar hon pratar engelska ser hon i alla fall till att inte upprepa sig pa de tva spraken i samma mening.
En annan rolig sak med Caroline ar att hon kommer fran Vetlanda. Jag akte till Vetlanda pa fotbollslager en gang. Trots att lagret bara varade i tre dagar hann jag anda fa den dar frustrerade och latt klaustrofobiska smastadskanslan. Jag minns ocksa att jag at min varsta kebab nagonsin i Vetlanda. Jag kanske borde ta upp den saken med Sean Banan...
Sa skriver i alla fall Caroline. Ni vet, hon med den vilda partynatten. Kanns som om hon forsoker sig pa lite Victoria Silverstedt-svengelska. Jag tycker hon misslyckas. Silversteds ma vara ganska ointressant och intetsagande, men nar hon pratar engelska ser hon i alla fall till att inte upprepa sig pa de tva spraken i samma mening.
En annan rolig sak med Caroline ar att hon kommer fran Vetlanda. Jag akte till Vetlanda pa fotbollslager en gang. Trots att lagret bara varade i tre dagar hann jag anda fa den dar frustrerade och latt klaustrofobiska smastadskanslan. Jag minns ocksa att jag at min varsta kebab nagonsin i Vetlanda. Jag kanske borde ta upp den saken med Sean Banan...
Sma stader och stora drommar
Nar natten borjar krypa in pa smatimmarna och alla mail ar lasta, alla inlagg besvarade pa Facebook, inga intressanta artiklar aterstar pa Aftonbladet.se och alla bloggar lasta, da brukar jag hitta andra satt att underhalla mig pa Internet. Ikvall hade det handlat om att sitta och titta pa synnerligen roliga Youtube-klipp med Sean Banan. Tyvarr laddade filmerna valdig segt. Jag trodde att jag skulle fa avsluta min kvall med att skriva nagot vardelost pa bloggen for att sedan ga och lagga mig. Det var da jag av en slump fann mitt nya noje.
Pa blogg.se:s startsida ges en mangd forslag pa bloggar i form av "veckans blogg", "mest lasta bloggar", "mest aktiva bloggar" med mera. Jag scrollade for en gangs skull ner en bit istallet for att, som alltid annars, bara logga in och skota mitt eget lilla verk. I en ruta gavs det forslag om att lasa inlagget "Carolines vilda partynatt." Egentligen hade jag inte brytt mig sa mycket om saken, men alla de tillhorande bilderna visade en tva-tre tjejer med Xider-flaskor utomhus. Sag inte sa party ut. Mest kallt och konstgjort kul.
Jag kunde inte lata bli utan klickade mig in pa bloggen och laste inlagget. Mycket riktigt verkar kvallen, utav bilderna att doma, ha varit ungefar en tio personer med ol, ladvin och slaskig cider i nagons lagenhet. Vid nagot tillfalle hade ganget gatt ut till nagot stalle dar det hade varit packat med folk. Det roligaste bloggerskan hade att skriva om i ansluting till nattklubben var att dar hade funnits en jattegullig hund. Riktigt party... Och vad gor en hund pa en nattklubb?
Jag laste i ett kortare inlagg lite langre ner pa sidan att hon bodde i Örebro. Jag ar inte forvanad. Hela det tidigare inlagget gav mig starka smastadsvibbar. Och det ar just den lasningen jag nu underhaller mig med. Att skumma igenom alla de bloggar drivna av unga tjejer med nagon fantasi om Blondinbella/Sex and the city/Anna Anka. De forsoker gora det basta det kan av sin verklighet som ar nagot annorlunda. Vetlanda ar inte New York och Eslov har inte samma charm som Paris.
Personligen tycker jag det verkar sa hopplost trakigt att bo i en liten stad. Och det ar nog pa grund av denna asikt jag fascines av dessa bloggerskor. Jag imponeras av hur de har personerna, utan tillgang till mer intressanta kladbutiker an din vanliga smastadsuppsattning med H&M, Gina Tricot, Kappahl och kanske nagon lokal version av Weekday, anda lyckas halla liv i sina modeinriktade blogg och pa nagot satt gora dem intressanta. Sjalv kanner jag mig ganska bedrovlig. Jag befinner mig ett ar pa andra sidan Jorden, i Argentina. Och ja, resultaten bloggmassigt har val varit i klass med Vetlanda eller Eslov.
Pa blogg.se:s startsida ges en mangd forslag pa bloggar i form av "veckans blogg", "mest lasta bloggar", "mest aktiva bloggar" med mera. Jag scrollade for en gangs skull ner en bit istallet for att, som alltid annars, bara logga in och skota mitt eget lilla verk. I en ruta gavs det forslag om att lasa inlagget "Carolines vilda partynatt." Egentligen hade jag inte brytt mig sa mycket om saken, men alla de tillhorande bilderna visade en tva-tre tjejer med Xider-flaskor utomhus. Sag inte sa party ut. Mest kallt och konstgjort kul.
Jag kunde inte lata bli utan klickade mig in pa bloggen och laste inlagget. Mycket riktigt verkar kvallen, utav bilderna att doma, ha varit ungefar en tio personer med ol, ladvin och slaskig cider i nagons lagenhet. Vid nagot tillfalle hade ganget gatt ut till nagot stalle dar det hade varit packat med folk. Det roligaste bloggerskan hade att skriva om i ansluting till nattklubben var att dar hade funnits en jattegullig hund. Riktigt party... Och vad gor en hund pa en nattklubb?
Jag laste i ett kortare inlagg lite langre ner pa sidan att hon bodde i Örebro. Jag ar inte forvanad. Hela det tidigare inlagget gav mig starka smastadsvibbar. Och det ar just den lasningen jag nu underhaller mig med. Att skumma igenom alla de bloggar drivna av unga tjejer med nagon fantasi om Blondinbella/Sex and the city/Anna Anka. De forsoker gora det basta det kan av sin verklighet som ar nagot annorlunda. Vetlanda ar inte New York och Eslov har inte samma charm som Paris.
Personligen tycker jag det verkar sa hopplost trakigt att bo i en liten stad. Och det ar nog pa grund av denna asikt jag fascines av dessa bloggerskor. Jag imponeras av hur de har personerna, utan tillgang till mer intressanta kladbutiker an din vanliga smastadsuppsattning med H&M, Gina Tricot, Kappahl och kanske nagon lokal version av Weekday, anda lyckas halla liv i sina modeinriktade blogg och pa nagot satt gora dem intressanta. Sjalv kanner jag mig ganska bedrovlig. Jag befinner mig ett ar pa andra sidan Jorden, i Argentina. Och ja, resultaten bloggmassigt har val varit i klass med Vetlanda eller Eslov.
Fan
Det ar da markligt hur liten varlden ar. Ja, for det ar den. Hur kan annars saker som dessa ske? Tva olika varldar, mots. De mots i den riktiga varlden, den som inte ar pa latsas, den som inte later en fantisera, den som enbart ar. Varlden som ar ett faktum, varken nagra fragetecken eller utropstecken, bara realiteten.
Idag avslutades ett langt och lustfyllt kapitel. Upphovsmannen till det ovalkomna slutet ar ingen annan an en bekant. Eller ja, inte nagon nara och knappt ens avlagsen bekant. Men vi ar vanners vanner. Hur ska jag da resonera kring saken? Personligen ar jag inte arg men valdigt besviken av det onodiga tilltaget som nu gor mina kvaller mindre intressanta.
Jag har ingen lust att hanga ut personen ifraga eftersom det skulle kunna skada andra jag inte hyser nagot ont. Men varfor? Var det verkligen sa nodvandigt? Nu hoppas jag att min marodor om kvallarna atervander i annan skepnad och fortsatter fargsatta inte bara handeln, men allt runt omkring den.
Idag avslutades ett langt och lustfyllt kapitel. Upphovsmannen till det ovalkomna slutet ar ingen annan an en bekant. Eller ja, inte nagon nara och knappt ens avlagsen bekant. Men vi ar vanners vanner. Hur ska jag da resonera kring saken? Personligen ar jag inte arg men valdigt besviken av det onodiga tilltaget som nu gor mina kvaller mindre intressanta.
Jag har ingen lust att hanga ut personen ifraga eftersom det skulle kunna skada andra jag inte hyser nagot ont. Men varfor? Var det verkligen sa nodvandigt? Nu hoppas jag att min marodor om kvallarna atervander i annan skepnad och fortsatter fargsatta inte bara handeln, men allt runt omkring den.
Resor i Sydamerika
Tva dagar sedan det senaste inlagget och inte sarskilt finns att saga. I helgen avstod jag utgang fredag for att istallet stiga upp tidigt lordag morgon. Tillsammans med Antoine, Oliver och Dylan gjorde jag en utflykt upp i bergen som ligger nara Córdoba. Vi akte buss i runt tre timmar och tog egentligen en extrem omvag, men det var likval trevligt. Jag gillar att aka buss och jag gillar det annu mer nar man tittar ut over vackert, bergigt landskap.
Var slutgiltiga destination blev den lilla staden Río Ceballos. Dar at vi lunch pa en restaurang och bestamde oss for att efter maten vandra upp ett mindre berg. Eller ja, kanke den mer kvalificerade som kulle. Tank er typ Hammarbybacken. Skillnaden var val att denna kulle var tackt av tat skogsterrang. Vi klattrade upp till toppen, alla fick skrapsar och vara klader tacktes av sma tistlar. Utsikten var fin pa toppen, men fragan ar om det var vart det. Dagen var valdigt trevlig och helvard, men bergsklattrandet och allt det staller jag mig mer tveksam till. Jag tog det som annu en bekraftelse pa att jag mer hor hemma i staden an i naturen.
Den storsta handelsen just nu ar den analkande nordresan. Pa torsdag kvall bar det av mot Mendoza i vast. Totalt pagar resan i tva veckor. Under den tiden kommer vi resa till Anderna (Mendoza), oknen i nordvastra Argentina, djungeln i norr samt besoka de ofantliga vattenfallen las cataratas i nordostra Argentina. Var resa kommer aven gora en avstickare in till Brasilien.
Pa tal om resande sa kan jag meddela att det just nu ser hyffsat ljust ut for den omfattande backpackerresa jag har planerat tillsammans med Dylan och Antoine. Vi har talat med Rotary har och nu ar det enda som saknas nagra underskrifte fran foraldrar och Rotary Sverige (vilka alla jag redan har). Det enda problemet vi just nu har ar att Antoines Rotary i Belgien inte ser ut att vara lika entusiastiska infor hans resande. Kontraktet som ska skrivas under har namligen inget att gora med sjalva resan. Det ar enbart ett dokument som avbryter vart utbytesar med Rotary den 1 juni. Darefter ar vi helt vanliga turister och star inte under nagot regelverk fran Rotary. Och ja, det ar i frihet fran Rotarys regler som vi kommer utfora den har resan. Vi kommer backpacka i en manad och de stora resmalen kommer vara La Paz-Bolivia, Cuscu (Machu Pichu)-Peru, Lima-Peru och Quito-Ecuador.
Var slutgiltiga destination blev den lilla staden Río Ceballos. Dar at vi lunch pa en restaurang och bestamde oss for att efter maten vandra upp ett mindre berg. Eller ja, kanke den mer kvalificerade som kulle. Tank er typ Hammarbybacken. Skillnaden var val att denna kulle var tackt av tat skogsterrang. Vi klattrade upp till toppen, alla fick skrapsar och vara klader tacktes av sma tistlar. Utsikten var fin pa toppen, men fragan ar om det var vart det. Dagen var valdigt trevlig och helvard, men bergsklattrandet och allt det staller jag mig mer tveksam till. Jag tog det som annu en bekraftelse pa att jag mer hor hemma i staden an i naturen.
Den storsta handelsen just nu ar den analkande nordresan. Pa torsdag kvall bar det av mot Mendoza i vast. Totalt pagar resan i tva veckor. Under den tiden kommer vi resa till Anderna (Mendoza), oknen i nordvastra Argentina, djungeln i norr samt besoka de ofantliga vattenfallen las cataratas i nordostra Argentina. Var resa kommer aven gora en avstickare in till Brasilien.
Pa tal om resande sa kan jag meddela att det just nu ser hyffsat ljust ut for den omfattande backpackerresa jag har planerat tillsammans med Dylan och Antoine. Vi har talat med Rotary har och nu ar det enda som saknas nagra underskrifte fran foraldrar och Rotary Sverige (vilka alla jag redan har). Det enda problemet vi just nu har ar att Antoines Rotary i Belgien inte ser ut att vara lika entusiastiska infor hans resande. Kontraktet som ska skrivas under har namligen inget att gora med sjalva resan. Det ar enbart ett dokument som avbryter vart utbytesar med Rotary den 1 juni. Darefter ar vi helt vanliga turister och star inte under nagot regelverk fran Rotary. Och ja, det ar i frihet fran Rotarys regler som vi kommer utfora den har resan. Vi kommer backpacka i en manad och de stora resmalen kommer vara La Paz-Bolivia, Cuscu (Machu Pichu)-Peru, Lima-Peru och Quito-Ecuador.
Good news
Idag traffade Dylan, Antoine och jag Rotary har i Argentina. Vi mottes for att diskutera vara planer kring att i slutet av aret gora en storre resa i Sydamerika. De bemotte vart forslag forvanansvart positivt. Det ser just nu valdigt mycket mer mojligt an omojligt ut.
Om resan blir verklighet kommer jag inom loppet av en vecka att ha varit valdigt berest. Var uppskattade aterkomst fran resan ar den tredje juli. Min hemfard till Sverige ar den sjunde juli. Min avfard till USA ar den tolfte juli. Med andra ord kommer jag inom loppet av en vecka ha befunnit mig i tre vardsdelar och inom loppet av tva veckor ha befunnit mig (bortraknat mellanlandningar) i fem olika lander.
Intensivt resande heter det.
Om resan blir verklighet kommer jag inom loppet av en vecka att ha varit valdigt berest. Var uppskattade aterkomst fran resan ar den tredje juli. Min hemfard till Sverige ar den sjunde juli. Min avfard till USA ar den tolfte juli. Med andra ord kommer jag inom loppet av en vecka ha befunnit mig i tre vardsdelar och inom loppet av tva veckor ha befunnit mig (bortraknat mellanlandningar) i fem olika lander.
Intensivt resande heter det.
Stolt och dum
Finns det nagon stolthet i att vara korkad?
Det finns en tjej i den grupp jag har musikundervisning med som tycks anse det. Ja, att det finns stolhet i att vara korkad. Vi pratar val inte om stolthet sa som att vara "stolt djurgardare" (eller vilket lag du nu kan tankas vara), "stolt svensk" eller "stolt over sitt yrke". Jag syftar mer pa viljan att synas och sta for det man visar.
Under dagens lektion gjorde vi en del rytmovningar som aven involverade att sjunga i kanon. For personer med samre koordination eller rytmkansla kan en sadan ovning vara valdigt komplicerad. Denna tjej tror jag faller in i nagon av de grupperna. Hon hangde inte riktigt med pa vad vi gjorde och lararen forklarade ofta saken om igen sa att hon skulle forsta. Jag erkanner att en del av det vi gjorde mycket riktigt var svart och att flera, inklusive jag sjalv, nagra ganger behovde en extra forklaring. Vad jag daremot inte kunde forsta, och har kommer min fragestallning in i bilden, ar varfor den har tjejen med entusiasm efter varje genomgang ropade ut, "Jag fattar inte." Det var som om hon utrattade nagot vart att vara just stolt over genom att dumforklara sig med de dar tre orden.
Jag respekterar (for det mesta) de som vagar sta pa sig och erkanna att de inte har forstatt nagot. Det leder oftast till forstaelse och progress istallet for missforstand och frustration. Vad jag daremot inte kan respektera ar att man demonstrativt utlater sig som om vore man dum, endast i syfte att visa pa sin egen dumhet.
Det finns en tjej i den grupp jag har musikundervisning med som tycks anse det. Ja, att det finns stolhet i att vara korkad. Vi pratar val inte om stolthet sa som att vara "stolt djurgardare" (eller vilket lag du nu kan tankas vara), "stolt svensk" eller "stolt over sitt yrke". Jag syftar mer pa viljan att synas och sta for det man visar.
Under dagens lektion gjorde vi en del rytmovningar som aven involverade att sjunga i kanon. For personer med samre koordination eller rytmkansla kan en sadan ovning vara valdigt komplicerad. Denna tjej tror jag faller in i nagon av de grupperna. Hon hangde inte riktigt med pa vad vi gjorde och lararen forklarade ofta saken om igen sa att hon skulle forsta. Jag erkanner att en del av det vi gjorde mycket riktigt var svart och att flera, inklusive jag sjalv, nagra ganger behovde en extra forklaring. Vad jag daremot inte kunde forsta, och har kommer min fragestallning in i bilden, ar varfor den har tjejen med entusiasm efter varje genomgang ropade ut, "Jag fattar inte." Det var som om hon utrattade nagot vart att vara just stolt over genom att dumforklara sig med de dar tre orden.
Jag respekterar (for det mesta) de som vagar sta pa sig och erkanna att de inte har forstatt nagot. Det leder oftast till forstaelse och progress istallet for missforstand och frustration. Vad jag daremot inte kan respektera ar att man demonstrativt utlater sig som om vore man dum, endast i syfte att visa pa sin egen dumhet.
Djurvanner
Jag ser valdigt manga blinda manniskor pa gatorna har i staden. Ar det ett regionalt fenomen fragar jag mig. Vilket kan vara skalet till att jag pa en tjugo minuter lang lang promenad in till stan undviker att krocka med inte mindre an tre personer viftandes med en vit stav? En narmare utredning foljer.
Blinda manniskor asido sa besokte jag idag en hantverksutstallning som halls i Córdoba just nu. Vagen dit blev minst sagt aventyrligt betonad efter att vi steg av bussen och vikt av pa fel vag. Masshallen dar utstallningen halls ligger ganska langt utanfor staden och omges huvudsakligen av skogspartier. Var felvalda vag slutade i en atervandsgrand pa tre sidor omringad av tat bambuskog. De andra ville atervanda men jag antog utmaningen och banade beslutsamt vag med min machete bland de tatvuxna bambutraden. Mina vanner foljde mitt iniativ. Efter nagra minuters valdigt trasligt klangande, krypande och faktande med min latsasmachete, en bambupinne, nadde vi fram till en lerig liten flodbank. Min van Antoine pastod sig veta vagen. Foljde vi den lilla floden fram till bron runt 300 meter bort sa var vi pa ratt vag. Uppdraget hade inte varit sa svart om det inte vore for att den leriga lilla stranden mellan bambujungeln och vattnet pa sin hojd nadde en halvmeter i bredd. Resten av tiden var det mest en 30 centimeter bred lerslutning ner i vattnet. Vi utstod atskilliga knepiga klattersituationer, som involverade att hanga i grenar och svinga sig runt utstickande tradstammar, innan det oundviklig intraffade och en av oss, Antoine, halkade till och plaskade ner i vattnet. Flodbanken pa andra sidan var avsevart mycket mer gastvanlig an den vi befann oss pa. Eftersom han redan var blot upp till knana och floden inte skulle na honom djupare an sa, vadade Antoine over till andra sidan. Oliver och jag som annu inte blott ner oss sag fordelen i att fortsatta pa andra sidan. Darmed tog vi av oss allt pa underkroppen sa nar som kalsongerna och vadade aven vi over den grunda floden.
Historien skulle ha fatt sig en ganska sa handelselos fortsattning vore det inte for den gatuhund som hade foljt oss anda sedan busshallplatsen nagon kilometer bort. Troget hade var nyvunne van overvunnit alla vagens hinder och smidigt tagit sig fram i den ogastvanliga terrangen. Hundens aventyr hade dock kunnat fa sig ett slut vid floden. Jag vet inte om det ar generellt for gatuhundar, men denne ville strangt inte simma. Den tvekade infor att ga djupare an upp till tassarna. Gnyendes och orolig var den alltsa fast pa ena sidan floden och tamligen vilse. Vi kande sa pass mycket medlidande for den stackars hunden att Antoine vande tillbaka over floden, greppade hunden under ena armen och atervande till dar vi befann oss. Overlycklig sprang den runt vara ben. Den foljde oss sedan anda in i masshallen dar djur var strangt forbjudna. Dar skiljdes sig vara vagar at.
Blinda manniskor asido sa besokte jag idag en hantverksutstallning som halls i Córdoba just nu. Vagen dit blev minst sagt aventyrligt betonad efter att vi steg av bussen och vikt av pa fel vag. Masshallen dar utstallningen halls ligger ganska langt utanfor staden och omges huvudsakligen av skogspartier. Var felvalda vag slutade i en atervandsgrand pa tre sidor omringad av tat bambuskog. De andra ville atervanda men jag antog utmaningen och banade beslutsamt vag med min machete bland de tatvuxna bambutraden. Mina vanner foljde mitt iniativ. Efter nagra minuters valdigt trasligt klangande, krypande och faktande med min latsasmachete, en bambupinne, nadde vi fram till en lerig liten flodbank. Min van Antoine pastod sig veta vagen. Foljde vi den lilla floden fram till bron runt 300 meter bort sa var vi pa ratt vag. Uppdraget hade inte varit sa svart om det inte vore for att den leriga lilla stranden mellan bambujungeln och vattnet pa sin hojd nadde en halvmeter i bredd. Resten av tiden var det mest en 30 centimeter bred lerslutning ner i vattnet. Vi utstod atskilliga knepiga klattersituationer, som involverade att hanga i grenar och svinga sig runt utstickande tradstammar, innan det oundviklig intraffade och en av oss, Antoine, halkade till och plaskade ner i vattnet. Flodbanken pa andra sidan var avsevart mycket mer gastvanlig an den vi befann oss pa. Eftersom han redan var blot upp till knana och floden inte skulle na honom djupare an sa, vadade Antoine over till andra sidan. Oliver och jag som annu inte blott ner oss sag fordelen i att fortsatta pa andra sidan. Darmed tog vi av oss allt pa underkroppen sa nar som kalsongerna och vadade aven vi over den grunda floden.
Historien skulle ha fatt sig en ganska sa handelselos fortsattning vore det inte for den gatuhund som hade foljt oss anda sedan busshallplatsen nagon kilometer bort. Troget hade var nyvunne van overvunnit alla vagens hinder och smidigt tagit sig fram i den ogastvanliga terrangen. Hundens aventyr hade dock kunnat fa sig ett slut vid floden. Jag vet inte om det ar generellt for gatuhundar, men denne ville strangt inte simma. Den tvekade infor att ga djupare an upp till tassarna. Gnyendes och orolig var den alltsa fast pa ena sidan floden och tamligen vilse. Vi kande sa pass mycket medlidande for den stackars hunden att Antoine vande tillbaka over floden, greppade hunden under ena armen och atervande till dar vi befann oss. Overlycklig sprang den runt vara ben. Den foljde oss sedan anda in i masshallen dar djur var strangt forbjudna. Dar skiljdes sig vara vagar at.
Ar och tid
2001 var ett vanligt år, som började på en måndag.
Det ar vad Wikipedia har att saga om ar 2001. Vi nadde inte riktigt upp till de forvantningar filmen med samma namn satte.
Nagot som daremot nadde upp till forvantningarna ar att inte ga i skolan. Jag var inledningsvis lite skeptiskt till mitt egna val att avsluta skolgangen. Jag kande att det efter drygt tva manaders sommarlov skulle vara svart att tagga om infor ledighet. Men faktum ar att det har gatt alldeles utmarkt. Vad som ar viktigt dock ar rutiner. Det blev den stora skillnaden mellan sommarlovet och hur min vardag ser ut just nu. For att ni ska fa en battre bild av vad jag menar ska jag beskriva hur en vanlig veckodag ser ut for mig.
13:00 stiger jag upp. Vart hembitrade ar vid det har laget klar med lunchen sa jag inleder dagen med den maltiden.
13:00-15:00 sitter jag framfor datorn och utfor alla mina dagliga aktiviteter dar. Dessa innefattar att ga igenom nya handelser pa Facebook (vilket med extremt Facebook-aktiva argentina oftast ar manga), lasa min mail, se hur Metro gatt under dagen pa Stockholmsborsen, scrolla igenom Aftonbladets rubriker samt lasa alla de sju bloggarna jag foljer varje dag.
15:00-20:00 ar ett par timmar vars aktiviteter varier valdigt mycket beroende pa vilken dag det ar. Mandagar, sa som idag, har jag klockan halv sju till atta musiklektion pa ett stalle nara mitt hus. Pa onsdagar har jag saxofonklasser klockan fyra till fem. Dessa dagar brukar jag oftast bara promenera in til city, simma nagon timme, hanga i min vardfarsas skivaffar och sedan atervanda hem for min musikundervisning. Pa tisdagar, torsdagar och fredagar ser det dock annorlunda ut i och med att jag inte har nagon speciell tid att passa. Jag brukar forsoka se en tve-tre biofilmer i veckan sa det ar ju en huvudsaklig syssla. Annars traffar jag vanner och da i synnerhet Antoine som inte heller gar pa gymnasiet langre. Vi pratar en hel del och provar pa nya caféer emellanat. Jag fikar med andra ord extremt mycket. Eller ja, fika och fika. Vad jag gor ar att jag alltid bestaller banansmoothies (smoothies ar valdigt vanligt har) och graderar dem. Lagsta priset jag hittills funnit ar 14 kronor, men bast kvalité fick jag pa resturangen Rock'n'fellers for 19 kronor.
20:00-23:00 tillbringar jag oftast hemma. Vi brukar ata middag runt tio aven om timmen den sista tiden har varierat mycket. Som senast at vi middag vid ett-snaret. Innan middagen brukar jag oftast vara pa mitt rum och spela gitarr, lasa eller sitta framfor datorn.
23:00-03:00 ar min me-time. Familjens resterande medlemmar gar och lagger sig till undantag for Nahuel som sitter uppe nagon timme till. De forsta tva timmarna brukar jag sitta framfor datorn och exempelvis skriva i bloggen vilket jag gor nu. Runt ett satter jag pa antingen en aldre film jag har hyrt fran bioklubbens bibliotek eller sa valjer jag nagon av de manga piratkopierade filmerna vi har branda pa dvd.
Och sa dar rullar det pa fram till fredag kvall da intervallet 23:00-03:00 istallet blir 23:00-07:00 och innehaller helt andra aktiviteter med festande som huvudsakligt tidsfordriv.
Forresten. Jag skriver kvartalsrapporter till hela min stora slakt i USA. Dessa innefattar lite vad jag har gjort och sa. Jag skickade den senaste under paskhelgen. Medan jag skrev insag jag att jag berattar om en del saker det inte har skrivits om har pa bloggen. Finns det nagot intresse hos er lasare att jag lagger upp mailet som ett inlagg? Jag har tidigare latit bli eftersom de ar riktigt javla langa och skrivna pa engelska. Om ni kanner att det har ar nagot ni vill se sa skriv en kommentar. Om respons uteblir gor sa aven mailet. Jag tar det som att intresse inte finns i sadana fall.
Det ar vad Wikipedia har att saga om ar 2001. Vi nadde inte riktigt upp till de forvantningar filmen med samma namn satte.
Nagot som daremot nadde upp till forvantningarna ar att inte ga i skolan. Jag var inledningsvis lite skeptiskt till mitt egna val att avsluta skolgangen. Jag kande att det efter drygt tva manaders sommarlov skulle vara svart att tagga om infor ledighet. Men faktum ar att det har gatt alldeles utmarkt. Vad som ar viktigt dock ar rutiner. Det blev den stora skillnaden mellan sommarlovet och hur min vardag ser ut just nu. For att ni ska fa en battre bild av vad jag menar ska jag beskriva hur en vanlig veckodag ser ut for mig.
13:00 stiger jag upp. Vart hembitrade ar vid det har laget klar med lunchen sa jag inleder dagen med den maltiden.
13:00-15:00 sitter jag framfor datorn och utfor alla mina dagliga aktiviteter dar. Dessa innefattar att ga igenom nya handelser pa Facebook (vilket med extremt Facebook-aktiva argentina oftast ar manga), lasa min mail, se hur Metro gatt under dagen pa Stockholmsborsen, scrolla igenom Aftonbladets rubriker samt lasa alla de sju bloggarna jag foljer varje dag.
15:00-20:00 ar ett par timmar vars aktiviteter varier valdigt mycket beroende pa vilken dag det ar. Mandagar, sa som idag, har jag klockan halv sju till atta musiklektion pa ett stalle nara mitt hus. Pa onsdagar har jag saxofonklasser klockan fyra till fem. Dessa dagar brukar jag oftast bara promenera in til city, simma nagon timme, hanga i min vardfarsas skivaffar och sedan atervanda hem for min musikundervisning. Pa tisdagar, torsdagar och fredagar ser det dock annorlunda ut i och med att jag inte har nagon speciell tid att passa. Jag brukar forsoka se en tve-tre biofilmer i veckan sa det ar ju en huvudsaklig syssla. Annars traffar jag vanner och da i synnerhet Antoine som inte heller gar pa gymnasiet langre. Vi pratar en hel del och provar pa nya caféer emellanat. Jag fikar med andra ord extremt mycket. Eller ja, fika och fika. Vad jag gor ar att jag alltid bestaller banansmoothies (smoothies ar valdigt vanligt har) och graderar dem. Lagsta priset jag hittills funnit ar 14 kronor, men bast kvalité fick jag pa resturangen Rock'n'fellers for 19 kronor.
20:00-23:00 tillbringar jag oftast hemma. Vi brukar ata middag runt tio aven om timmen den sista tiden har varierat mycket. Som senast at vi middag vid ett-snaret. Innan middagen brukar jag oftast vara pa mitt rum och spela gitarr, lasa eller sitta framfor datorn.
23:00-03:00 ar min me-time. Familjens resterande medlemmar gar och lagger sig till undantag for Nahuel som sitter uppe nagon timme till. De forsta tva timmarna brukar jag sitta framfor datorn och exempelvis skriva i bloggen vilket jag gor nu. Runt ett satter jag pa antingen en aldre film jag har hyrt fran bioklubbens bibliotek eller sa valjer jag nagon av de manga piratkopierade filmerna vi har branda pa dvd.
Och sa dar rullar det pa fram till fredag kvall da intervallet 23:00-03:00 istallet blir 23:00-07:00 och innehaller helt andra aktiviteter med festande som huvudsakligt tidsfordriv.
Forresten. Jag skriver kvartalsrapporter till hela min stora slakt i USA. Dessa innefattar lite vad jag har gjort och sa. Jag skickade den senaste under paskhelgen. Medan jag skrev insag jag att jag berattar om en del saker det inte har skrivits om har pa bloggen. Finns det nagot intresse hos er lasare att jag lagger upp mailet som ett inlagg? Jag har tidigare latit bli eftersom de ar riktigt javla langa och skrivna pa engelska. Om ni kanner att det har ar nagot ni vill se sa skriv en kommentar. Om respons uteblir gor sa aven mailet. Jag tar det som att intresse inte finns i sadana fall.
Stort utbud
Igar blev jag for tredje, fjarde och femte gangen erbjuden att kopa marijuana. Jag hade tankt kopa hem lite Converse till de som vill ha, priserna ar ju sa mycket lagre. Nagon intresserad av nagra gram marijuana ocksa? Jag tror vi ligger pa runt 18 kronor grammet.
Rotary har en regel som lyder "Don't do drugs". Jag har inte avsikt att "do" nagra droger. Jag tanker bara salja dem.
Rotary har en regel som lyder "Don't do drugs". Jag har inte avsikt att "do" nagra droger. Jag tanker bara salja dem.
Hemlängtan
Himlen är grå och vädret är mulet. Sporadiskt regn faller över staden. Temperaturen har fallit till runt tjugo grader. Jag är glad.
***
När jag steg ut genom dörren i eftermiddags för att promenera över till shoppingcentret (där jag befinner mig nu) möttes jag av en välbekant doft. Doften av nyfallet regn, kallt stadsvatten. Direkt fick jag en stark minnesbild av Stockholm och i synnerhet någon av de många strandpromenaderna i staden. Jag insåg med ens hur mycket jag saknar vatten. Det kan låta lite märkligt, men det är desto mer påtagligt. Córdoba är lokaliserad i mitten av Argentina långt från havet, långt från stora sjöar och långt från vattendrag i allmänhet. Det finns en liten sjö en halvtimme utanför staden ungefär lika stor som Brunnsviken. Mer än det finns inte. Att ha bott hela sitt liv i en stad mer eller mindre byggd ovanpå öar, omringad av Mälaren och Östersjön gör att man får abstinens i en stad som denna. Därför var det där ögonblicket så underbart när jag precis hade stigit ut genom dörren och för en kort stund kunde sluta ögonen, känna den våta lukten av regnvatten och längta hem.
Oväntade upptäckter
Idag var jag inne på varuhuset Falabella som återfinns inne i shoppingcentret bredvid mitt hus. Jag var på jakt efter ett par drägliga shorts. Som situationen är nu har jag ett par shorts/badbyxor i marinblått med röda detaljer som jag tycker väldigt mycket om. Utöver dem är det ganska tunnt på shortsfronten. Jag har mina svarta träningsshorts från tiden med Norrtulls SK. De är väldigt behagliga men tro det eller ej för varma för vädret här. Slutligen har jag även ett par horribla shorts jag stressad köpte kvällen innan jag skulle iväg på en campingresa med skolan i höstas. På packlistan stod det badbyxor och eftersom jag inte hade några sprang jag ut och köpte första bästa par. Tyvärr blev det mest första och inte så mycket bästa paret. Byxorna är trekvartslånga med kamouflagemönster och en värdelös gylfanordning i kardborreband och ett snöre. De är väldigt luftiga och tunna och på så sätt sköna. Men de är bland det fulaste jag sett. Av den anledningen har jag nu inlett en jakt efter ett nytt par shorts som jag inte behöver skämmas för.
***
Jakten på kortbyxor var inte så framgångsrik. Jag hade glömt att att sommaren kollektionsmässigt anses vara över. Just nu är det höstkollektionerna som visas upp i skyltfönstrena. Att butikerna sedan borde stiga utanför sina hårt luftkonditionerade affärer och inse att sommaren inte har gett sig av är en annan sak. Följden av detta skifte i sortiment gjorde att de enda kortbyxorna som gick att finna fanns i fula Rea-högar. Och det är sällan man hittar något värt att betala för i de där stapelhögarna på bord med en röd Rea-skylt nerstucken i mitten. Till min förvåning hittade jag ändå både Dior- och Yves Saint Lauren-skjortor bland skräpet.
***
Dagens andra överraskning kom även den inne på Falabellas klädesavdelning. Jag hade frågat ett butiksbiträde var jag möjligtvis kunde hitta badbyxor och hon hänvisade mig till sportavdelning. Badbyxorna var fula som fan och kostade 300 kronor. Vad som fångade min uppmärksamhet var ett räcke med blågula t-shirts. Först trodde jag att det endast var souvenirer från storklubben Boca Juniors som bär svenska flaggans färger. Men vid en närmare titt såg jag att det stod skrivet Sverige på t-shirten. Alltså inte Sweden eller Suecia utan Sverige. Men vänta, den stora överraskning har ännu inte kommit. På bröstet syntes ett litet märke av något slag. Det var inget klubbmärke eller Svenska Fotbollsförbundet. Jag kisade mot de små bokstäverna och kunde helt mållös läsa Sverige 2010 Damallsvenskan.
Statusuppdatering
I ett av sina senare inlagg tar en av mina favoritbloggare, Marcus Dunberg, upp amnet kring statusuppdateringar pa Facebook. I sitt tamligen korta och direkta inlagg uppmannar han oss lasare att var gang vi laser en ointressant och innehallslos status pa Facebook kommentera den med frasen "intresseklubben antecknar." Jag brukar allt som oftast halla med denna begavade kronikor och bloggare, och da i synnerhet hans asikter gallande Facebook. Men har underlater jag mig anda till att misstycka.
Marcus Dunberg vill alltsa att vi med en tamligen dryg kommentar ska informera upphovsmannen till statusen om hur ointressant och intetsagande deras status ar. Att uppfora sig lite drygt pa Internet ar det val inget fel pa. Kan val anses som lite fegt eftersom man ar valdigt indirekt, och darmed skyddad, i sina pahopp. Men det hor inte riktigt till vad jag vill ha sagt. Nej vad jag inte haller med Herr Dunberg om ar att ga i strid mot substanslosa statusar. Varfor? Varfor ta upp en kamp mot nagot sa harmlost och inte det minsta destruktivt. Varfor inte istallet forsoka strida mot min evige Facebook-fiende Farmville? Dar har du nagot som stor, nagot som frustrerar och direkt inverkar pa min Facebook-tid. Daremot vet jag inte vilket skada Sofias nyuppdaterade status, "sitter med en varm kopp te och hela sasong 1 av Sex&thecity", har pa mig?
Marcus Dunberg tycks ha gett sig in i en lek han inte tal. Att frustreras over statusar kommer bara driva honom vansinnig. Lat Sofia skriva om en hemmakvall ingen bryr sig om och arbeta istallet pa att for all framtid radera Farmville fran Facebooks servrar.
Marcus Dunberg vill alltsa att vi med en tamligen dryg kommentar ska informera upphovsmannen till statusen om hur ointressant och intetsagande deras status ar. Att uppfora sig lite drygt pa Internet ar det val inget fel pa. Kan val anses som lite fegt eftersom man ar valdigt indirekt, och darmed skyddad, i sina pahopp. Men det hor inte riktigt till vad jag vill ha sagt. Nej vad jag inte haller med Herr Dunberg om ar att ga i strid mot substanslosa statusar. Varfor? Varfor ta upp en kamp mot nagot sa harmlost och inte det minsta destruktivt. Varfor inte istallet forsoka strida mot min evige Facebook-fiende Farmville? Dar har du nagot som stor, nagot som frustrerar och direkt inverkar pa min Facebook-tid. Daremot vet jag inte vilket skada Sofias nyuppdaterade status, "sitter med en varm kopp te och hela sasong 1 av Sex&thecity", har pa mig?
Marcus Dunberg tycks ha gett sig in i en lek han inte tal. Att frustreras over statusar kommer bara driva honom vansinnig. Lat Sofia skriva om en hemmakvall ingen bryr sig om och arbeta istallet pa att for all framtid radera Farmville fran Facebooks servrar.
Den lange
Nu har jag upprepade ganger forsokt beskriva hur mitt somnmonster for dagen har sett ut. Gang pa gang har jag markerat ett stycke och raderat det. Slutligen valde jag att helt enkelt radera allt. Att skriva om hur mycket man har sovit under dagen ar extremt trakigt inser jag. Att lasa om det kan inte vara mycket roligare. Darfor avrundar vi det amnet med att helt enkelt konstatera: idag sov jag mer an vad jag var vaken. Nu over till mer spannande saker.
Kanske jag har lagt ribban for hogt... Det dar nyligen givna loftet om mer spannande saker lar inte uppfyllas. Idag finns det inget att saga. Istallet kan jag uppmarksamma det hittills nog mest kommenterade inlagget har pa bloggen. Inlagget i sig skrev jag for nagon vecka sedan och handlade, om jag inte missminner mig, om varfor jag ogillar nar personer lagger upp idrottsprofiler eller klubbmarken som profilbilder pa Facebook. Kommentarsfaltet har pa nagot oforklarligt satt halkat in pa en bekants sexuella relationer. Irrelevant? Ja. Underhallande? Ja. Fortsatt skriv om ni vill. Jag haller oppet forum for den som onskar uttrycka sig i amnet. Vederborande sjalv far aven han garna komma med reflektioner och synpunkter. Dessvarre tror jag inte dessa kommer levereras med nagot vidare djup eller eftertanke. Fast vem forsoker vi lura? Den har bloggen handlar sallan om djup eller om eftertanke.
Kanske jag har lagt ribban for hogt... Det dar nyligen givna loftet om mer spannande saker lar inte uppfyllas. Idag finns det inget att saga. Istallet kan jag uppmarksamma det hittills nog mest kommenterade inlagget har pa bloggen. Inlagget i sig skrev jag for nagon vecka sedan och handlade, om jag inte missminner mig, om varfor jag ogillar nar personer lagger upp idrottsprofiler eller klubbmarken som profilbilder pa Facebook. Kommentarsfaltet har pa nagot oforklarligt satt halkat in pa en bekants sexuella relationer. Irrelevant? Ja. Underhallande? Ja. Fortsatt skriv om ni vill. Jag haller oppet forum for den som onskar uttrycka sig i amnet. Vederborande sjalv far aven han garna komma med reflektioner och synpunkter. Dessvarre tror jag inte dessa kommer levereras med nagot vidare djup eller eftertanke. Fast vem forsoker vi lura? Den har bloggen handlar sallan om djup eller om eftertanke.
