Alldeles utmarkt
Jag har nyligen atervant fran en helg med Rotary. Vi hade en informationshelg pa ett fint hotell i en liten stad nagon timme utanfor Córdoba. Egentligen var det mer vi som informerade Rotary om hur vi hade det och vad vi gjorde. En eftermiddag satte de alla oss cirka 50 utbytesstudenter i en stor cirkel och sa fick var och en ge en kort rapport om hur deras Rotaryklubbar fungerar, hur deras vardfamiljer ar, hur skolan gar och om det finns nagot som kunde forbattras. Jag insag efter att vi gatt igenom hela gruppen att jag nog ar en av dem som haft minst problem och kanske bast utbyte hittills. Det ar ju forvisso ganska svart att mata hur bra ett utbyte ar. Sadant ar ju inte matbart. Men om man ser till omstandigheter och komplikationer sa som daliga vardklubbar, daliga kontaktpersoner eller mest vanligt daliga vardfamiljer sa har jag haft det valdigt bra dar. Medan manga hade kommentarer gallande detta var det enda jag kunde saga i amnet, "Todo está buenísimo." Dartill inser jag efter denna helg hur mycket tur jag har haft med var jag har hamnat.
Den andra storre staden i vart distrikt ligger runt 60 mil norrut. Staden heter Catamarca och har runt 200 000 invanare. Det ar ju inte alls litet med svenska matt matt. Men som jag forstatt det, och med det intryck jag fick den enda gang jag besokte stallet, sa blir det valdigt latt trakigt. En stor majoritet av personerna som bor dar har uttryckt avund gentemot oss som bor har i Córdoba. Och det var de som bodde i den nasta storsta staden. Jag vill inte forestalla mig hur det ar for stackarna i de manga smastaderna runtomkring provinsen...
Aven bland utbytesstudenterna i staden Córdoba ar jag den som geografiskt bor bast. Mitt hus ligger pa cirka tjugo minuters promenad fran city och jag bor, som sa manga ganger namnt har i bloggen, alldeles bredvid Córdobas storsta shoppingcenter. Andra kanske har finare hus, men mitt ar det bast placerade. Och mitt hus ar helt okej. Med sin extra tredje vaning ser jag fran takterrassen ut over alla de andra hustaken och kan blicka bort mot bergen som reser sig i fjarran.
Slutligen sa kan jag saga att min familj ar otroligt skon och trevlig. Min vardpappa ager en skivaffar och ar enbart pa grund av det cool. Att han sedan har en personlighet som pa flera satt aterspeglar hans yrkesomrade gor inte saken samre. Han ar helt enkelt javligt cool och darefter nice att ha som vardpappa. Hela familjen gar lite i hans coola tecken. De ar valdigt lugna om saker och tar inte sa mycket pa blodigt allvar. De later mig ga ut mitt i veckan de ganger den mojligheten har presenterat sig. De later mig aven var tamligen sysslos nar det kommer till min skolgang och de klagar inte pa nagot jag gor. Helt enkelt alldeles utmarkta.
Och sa var det ju det dar om min skolgang. Jag gar ju inte i skolan. Och Rotary fragade hur skolan var. Jag kande att jag lika garna kunde vara arlig om saken. Jag sa att jag inte gick i skolan. De tittade pa mig lite fragande och undrade sedan vad jag istallet gjorde. Jag sa att jag lar mig spela saxofon, simmar och gar pa bio. Det ar det jag gor. Jag kande att det nog inte behovde namnas att jag tillsammans med min kompis Antoine om dagarna provar pa nya caféer. Sjalv har jag nu utforskat banansmoothies pa cirka 25 stallen i Córdoba. Den basta hittills hade jag faktiskt igar for den ringa summan 19 kronor.
Den andra storre staden i vart distrikt ligger runt 60 mil norrut. Staden heter Catamarca och har runt 200 000 invanare. Det ar ju inte alls litet med svenska matt matt. Men som jag forstatt det, och med det intryck jag fick den enda gang jag besokte stallet, sa blir det valdigt latt trakigt. En stor majoritet av personerna som bor dar har uttryckt avund gentemot oss som bor har i Córdoba. Och det var de som bodde i den nasta storsta staden. Jag vill inte forestalla mig hur det ar for stackarna i de manga smastaderna runtomkring provinsen...
Aven bland utbytesstudenterna i staden Córdoba ar jag den som geografiskt bor bast. Mitt hus ligger pa cirka tjugo minuters promenad fran city och jag bor, som sa manga ganger namnt har i bloggen, alldeles bredvid Córdobas storsta shoppingcenter. Andra kanske har finare hus, men mitt ar det bast placerade. Och mitt hus ar helt okej. Med sin extra tredje vaning ser jag fran takterrassen ut over alla de andra hustaken och kan blicka bort mot bergen som reser sig i fjarran.
Slutligen sa kan jag saga att min familj ar otroligt skon och trevlig. Min vardpappa ager en skivaffar och ar enbart pa grund av det cool. Att han sedan har en personlighet som pa flera satt aterspeglar hans yrkesomrade gor inte saken samre. Han ar helt enkelt javligt cool och darefter nice att ha som vardpappa. Hela familjen gar lite i hans coola tecken. De ar valdigt lugna om saker och tar inte sa mycket pa blodigt allvar. De later mig ga ut mitt i veckan de ganger den mojligheten har presenterat sig. De later mig aven var tamligen sysslos nar det kommer till min skolgang och de klagar inte pa nagot jag gor. Helt enkelt alldeles utmarkta.
Och sa var det ju det dar om min skolgang. Jag gar ju inte i skolan. Och Rotary fragade hur skolan var. Jag kande att jag lika garna kunde vara arlig om saken. Jag sa att jag inte gick i skolan. De tittade pa mig lite fragande och undrade sedan vad jag istallet gjorde. Jag sa att jag lar mig spela saxofon, simmar och gar pa bio. Det ar det jag gor. Jag kande att det nog inte behovde namnas att jag tillsammans med min kompis Antoine om dagarna provar pa nya caféer. Sjalv har jag nu utforskat banansmoothies pa cirka 25 stallen i Córdoba. Den basta hittills hade jag faktiskt igar for den ringa summan 19 kronor.
Kommentarer
Trackback
