Under strecket

Idag var jag inne på varuhuset Falabella som återfinns inne i shoppingcentret bredvid mitt hus. Jag var på jakt efter ett par drägliga shorts. Som situationen är nu har jag ett par shorts/badbyxor i marinblått med röda detaljer som jag tycker väldigt mycket om. Utöver dem är det ganska tunnt på shortsfronten. Jag har mina svarta träningsshorts från tiden med Norrtulls SK. De är väldigt behagliga men tro det eller ej för varma för vädret här. Slutligen har jag även ett par horribla shorts jag stressad köpte kvällen innan jag skulle iväg på en campingresa med skolan i höstas. På packlistan stod det badbyxor och eftersom jag inte hade några sprang jag ut och köpte första bästa par. Tyvärr blev det mest första och inte så mycket bästa paret. Byxorna är trekvartslånga med kamouflagemönster och en värdelös gylfanordning i kardborreband och ett snöre. De är väldigt luftiga och tunna och på så sätt sköna. Men de är bland det fulaste jag sett. Av den anledningen har jag nu inlett en jakt efter ett nytt par shorts som jag inte behöver skämmas för.

I ett av sina senare inlagg tar en av mina favoritbloggare, Marcus Dunberg, upp amnet kring statusuppdateringar pa Facebook. I sitt tamligen korta och direkta inlagg uppmannar han oss lasare att var gang vi laser en ointressant och innehallslos status pa Facebook kommentera den med frasen "intresseklubben antecknar." Jag brukar allt som oftast halla med denna begavade kronikor och bloggare, och da i synnerhet hans asikter gallande Facebook. Men har underlater jag mig anda till att misstycka.

Marcus Dunberg vill alltsa att vi med en tamligen dryg kommentar ska informera upphovsmannen till statusen om hur ointressant och intetsagande deras status ar. Att uppfora sig lite drygt pa Internet ar det val inget fel pa. Kan val anses som lite fegt eftersom man ar valdigt indirekt, och darmed skyddad, i sina pahopp. Men det hor inte riktigt till vad jag vill ha sagt. Nej vad jag inte haller med Herr Dunberg om ar att ga i strid mot substanslosa statusar. Varfor? Varfor ta upp en kamp mot nagot sa harmlost och inte det minsta destruktivt. Varfor inte istallet forsoka strida mot min evige Facebook-fiende Farmville? Dar har du nagot som stor, nagot som frustrerar och direkt inverkar pa min Facebook-tid. Daremot vet jag inte vilket skada Sofias nyuppdaterade status, "sitter med en varm kopp te och hela sasong 1 av Sex&thecity", har pa mig?

Marcus Dunberg tycks ha gett sig in i en lek han inte tal. Att frustreras over statusar kommer bara driva honom vansinnig. Lat Sofia skriva om en hemmakvall ingen bryr sig om och arbeta istallet pa att for all framtid radera Farmville fran Facebooks servrar.

Nu har jag upprepade ganger forsokt beskriva hur mitt somnmonster for dagen har sett ut. Gang pa gang har jag markerat ett stycke och raderat det. Slutligen valde jag att helt enkelt radera allt. Att skriva om hur mycket man har sovit under dagen ar extremt trakigt inser jag. Att lasa om det kan inte vara mycket roligare. Darfor avrundar vi det amnet med att helt enkelt konstatera: idag sov jag mer an vad jag var vaken. Nu over till mer spannande saker.

Kanske jag har lagt ribban for hogt... Det dar nyligen givna loftet om mer spannande saker lar inte uppfyllas. Idag finns det inget att saga. Istallet kan jag uppmarksamma det hittills nog mest kommenterade inlagget har pa bloggen. Inlagget i sig skrev jag for nagon vecka sedan och handlade, om jag inte missminner mig, om varfor jag ogillar nar personer lagger upp idrottsprofiler eller klubbmarken som profilbilder pa Facebook. Kommentarsfaltet har pa nagot oforklarligt satt halkat in pa en bekants sexuella relationer. Irrelevant? Ja. Underhallande? Ja. Fortsatt skriv om ni vill. Jag haller oppet forum for den som onskar uttrycka sig i amnet. Vederborande sjalv far aven han garna komma med reflektioner och synpunkter. Dessvarre tror jag inte dessa kommer levereras med nagot vidare djup eller eftertanke. Fast vem forsoker vi lura? Den har bloggen handlar sallan om djup eller om eftertanke.

Jag insag nyss en sak jag inte vet om jag bor frukta, alska, eller kanske bara ignorera. I mitt forhallandevis korta liv anser jag mig ha gillat fyra flickor. Kanske tjejer eller kvinnor ar mer lampliga ord. Flickor far mig bara att tanka pa barnkalas, dagis och barnpornografi. I vilket fall som helst sa handlar det alltsa om fyra personer av det motsatta konet, antaget att jag ar man. Vad jag insag var att halften av dem, tva alltsa, varit tyskor. Vad sager det om mig? Har jag en subtil forsmak for germaner? Vad forsoker mitt undermedvetna astadkomma? Blir det en tredje tyska inom kort resignerar jag fran hela det sociala parspelet och ingar aktenskap med nasta fraulein som korsar min vag.

Jag har precis sett klart pa Woddy Allens film Acuerdos y desacuerdos. Tyvarr kan jag inte underhalla med orginaltiteln eftersom dvd-fodralet inte ger en indikation pa nagon annan titel. Det ar den tredje Woddy Allen-filmen jag ser pa kort tid. Bioklubben jag har gatt med i tillsammans med Antoine erbjuder utover biovisningar for 1,50 kronor stycket aven fri uthyrning av filmer. Men deras bibliotek har bara lite mer individuella eller klassiska filmer. Du kan alltsa inte hitta Saw IV eller Harry Potter hos dem. Detta renderar dock i att jag just nu har som mal att se flera aldre filmer av stora regisorer sa som just Woddy Allen. Skalet till att jag borjade med honom var att han var forst i biblioteksregistret tack vare sitt efternamn. Naste store regisor pa tur i bade registret och pa min lista ser ut att bli var alldeles egna Ingemar Bergman. Lite ironiskt att jag ska befinna mig pa andra sidan jordklotet nar jag val ser Det sjunde inseglet.

Pa tal om ingenting sa lade jag nyligen market till att Sverige har skiftat till sommartid. Det innebar att ni flyttat er annu lite langre bort fran mig. Det skiljer oss numer fem timmar istallet for fyra.

Pa tal om sommartid sa finns det en rolig sak att namna om just tidsomstallning och Argentina. Som redan kant ar det inte direkt att fullt fungerande land jag gor mitt utbyte i. Nar Aftonbladet.se paminde alla i hostas om att stalla tillbaka klockan en timme fragade jag min vardmamma varfor inte en motsatt omstallning till sommartid skedde i Argentina. Hon berattade att sa mycket riktigt hade varit fallet i landet for nagra ar sedan. Nar norra halvklotet skruvat tillbaka klockan hade Argentina skruvat fram sin, och viceversa nar klockan skruvades fram i norr. Tyvarr blev omstallningarna ingen framgang har. Det hade uppstatt kaos eftersom alla inte hade upplysts ordentligt om tidsomstallningarna samt att vissa helt enkelt ñatit bli att stalla om och darigenom gjort uppror mot solen, kalenderaret och den argentinska staten. Slutligen tvingades man cancelera vidare forsok till att halla sommartid och vintertid. Att stalla om klockan en timme tva ganger om aret var for komplicerat. En ursakt farre till varfor man forsov sig. Fast halla pa tiden ar anda inget nagon lagger storre tyngd pa har kanns det som...

Det var val bara som jag trodde. Att jag skulle slippa undan min pollenallergi pa andra sidan jorden. Verkligheten ar en annan. Tur ar atminstone att symptomen ar lindrigare har. Nagot annat hade varit olidligt. En annan positiv aspekt med allergibesvar i Argentina ar att medicinen inte kostar ett halv studiebidrag. Jag kopte mig igar tva sma askar piller for 18 kronor. Tyvarr hjalper de inte sa mycket precis nu eftersom jag ovanpa allergin dragit pa mig en lindrigare forkylning. Men jag klagar inte. Livet rullar pa alldeles utmarkt i alla fall.

Igar natt blev den forsta lugnare natten pa flera veckor. Vi kande alla att vart festande natt nagon monoton kulmen som borde brytas. Darfor gjorde vi inget annat an att ga till en av Córdobas replikor pa Hard Rock Café (Argentinare finner av nagon anledning Hard Rock vara ett hogstatusmarke. Med andra ord kan jag glassa med vart alldeles egna Hard Rock pa Sveavagen, en restaurang som for mig annars enbart betyder ointressant mat till omoraliskt hoga priser.) Jag drack tre milkshakes pa rad. Sa festlig var jag.

Trots att bade Antoine och jag ar forkylda har vi for avsikt att ateruppratta var flera veckor langa serie utgangar. Ikvall vankas det fodelsedagsfest pa en klubb inte allt for langt ifran dar vi befann oss igar. Vi ska introducera oss som gaster pa listan och uppge namnet "Emilia" sa kommer allting ga gratis och darmed utmarkt. Nar vi kommer in ska jag forsoka ta reda pa vems fodelsedag det ar. Men det klassar vi som ett sekundart problem, den primara prioriteringen ar som sagt att komma in utan att behova betala.

Vad har ni for er ikvall?

For snart tre veckor sedan inleddes del 2# i min satsning for Beach 2010. Som ni kanske minns utgors den forsta delen av att simma ett antal ganger i veckan. Det ar val so far so good. Den andra satsningen gick ut pa att ratta upp den ganska sa dekadenta diet jag har fort mer eller mindre sedan min ankomst. Godis och snacks skulle bort ur kosten precis liksom lask, glass och andra onyttigheter. Jag kande dock till mina begransningar. Dieten gick inte ut over min "mat" om man kan saga sa. Jag drog mig inte for att dinera pizza ena kvallen och den nasta supera pommes frites med grillad kyckling. Jag ville inte heller helt ta ut skilsmassa med Guds lite godare gavor. Jag bestamde mig saledes for att dieten tog avbrott fredag till sondag.

Den forsta veckan gick saker bra. Gott motiverad av min egen beslutsamhet nekade jag bestamt till alla mojliga frestelser. Forsta dagen blev en provning eftersom jag besokte kafeterian som Antoines mamma ager. Jag erbjods ta vad jag ville ur det rika godis- och kaksortimentet. Kylen med lask stod aven den till min forfogan. Men jag vek mig inte! Nederlaget kom istallet den andra veckan.

Mandag, tisdag och onsdag passerade flackfritt. Men sa kom torsdag och med torsdag kom en Rotary-lunch som holls pa ett av Córdobas finare hotell. Lunchen utgjordes av tre ratter med Coca-Cola som dryck. Utav artighetsskal, men mest for att jag kande for det, at jag efterratten. Drycken var det val inte sa mycket att gora at. Jag bad lite tafatt om ett glas vatten, men kyparen lade inte saken pa minnet och processen att be en andra gang tycktes mig alldeles for bokig. Coca-Cola fick det bli.

Nu skulle jag ha varit inne pa dietens tredje vecka. Dessvarre for alla Sveriges babes blir det nog inga abdominals denna sommar heller. Desto lyckligare blir den flicka med en forkarlek for den lite tjockare typen. Typen med lite mer har pa brostet an sina kompisar. Typen som alskar sig sjalv over allt annat och darmed inte franhaller sig de goda for att vara andras ogon till lags.

Dieten kan ta sig. Mandag till Torsdag fangen i viktvaktartraskets kedjor var inte vart det. Saken hammade aven mitt festande.

Det ar markligt hur intresseset for att skriva nagot har i bloggen drastiskt har gatt ner. Jag kan inte riktigt avgora vad det beror pa. Det kanske ar nagot som ligger i linje med min kamp mot okomforten. Den har idén jag har om att jag ska gora exakt det jag har lust med och inget annat. Det kan ju vara nagot sadant. Men det vet jag inte riktigt.

I veckan gick jag med min kompis Antoine till universitet och satt med pa nagra filosofilektioner. Det var ganska trakigt sa vi gick alltid ut efter halva lektionen, satte oss pa ett café och pausade innan vi gick in pa nasta trakiga lektion. Till min besvikelse var det inte direkt nagra American Pie-drommar om college som besannades dit jag gick. De flesta var 30+ och allmant ointressanta att titta pa. De som kvalificerade for den "ideala" universitetsaldern sag mest ut som blandningar mellan Jesus och Bob Marley. Pa vaggarna hangde ocksa en hel del planscher fran de socialistiska och vansterradikala partierna i Argentina. Filosofi ar nog inget for mig alltsa.

Tisdag kvall lat vi kompensera den trakiga dagen. Antoine och jag smet in pa en skolfest som holls pa en nattklubb. Vi kande en person bra och tva hade vi mott tidigare. Det ar lite lustigt att vara pa sadana fester. Jag tycker anda att vi gjorde bra ifran oss. Vi lamnade festen med flera nya "vanner".

Igar natt gick jag och sag The book of Eli. Filmen i sig tyckte jag inte var sa intressant. Att nastan hela manskligheten gatt under pa ett eller annat satt kanns som en ganska uttjatad story vid det har laget (senaste exemplen 2012, Zombieland.) Filmen bjod anda pa en ganska intressant tanke. Att religion, och i filmens fall kristendomen, helt har glomts bort. Jag tycker den trots allt ar vard att se eftersom den som sagt bjuder pa en liten tankestallare. Mars manad ar snart forbi och jag har framtill idag denna manad sett cirka 15-20 biofilmer. Nagot jag kommer sakna nar jag kommer hem.

I helgen sag jag pa rally har i Argentina. Det bekraftade bara mitt ointresse for bilar och inget annat.

Det ar extremt oskont att ha ett idrottslag som sin profilbild pa Facebook. Eller en kand idrottare for den delen. Personligen tycker jag man ska halla sig till bilder pa sig sjalv. Men om man nodvandigtvis kanner att man sjalv borde forekomma pa profilen, ja da kan man val i alla fall ersatta sig med lite humor. Att ha ett DIF- eller AIK-marke ar det oskonaste som finns. Jag vet inte med er, men jag kan inte riktigt ta en sadan person seriost. De har liksom gravt missuppfattat syftet med Facebook. Vilket det nu ar? Jag ar atminstone overtygad om det inte ar ett substitut for Black Armys chattforum.

Jag har nyligen atervant fran en helg med Rotary. Vi hade en informationshelg pa ett fint hotell i en liten stad nagon timme utanfor Córdoba. Egentligen var det mer vi som informerade Rotary om hur vi hade det och vad vi gjorde. En eftermiddag satte de alla oss cirka 50 utbytesstudenter i en stor cirkel och sa fick var och en ge en kort rapport om hur deras Rotaryklubbar fungerar, hur deras vardfamiljer ar, hur skolan gar och om det finns nagot som kunde forbattras. Jag insag efter att vi gatt igenom hela gruppen att jag nog ar en av dem som haft minst problem och kanske bast utbyte hittills. Det ar ju forvisso ganska svart att mata hur bra ett utbyte ar. Sadant ar ju inte matbart. Men om man ser till omstandigheter och komplikationer sa som daliga vardklubbar, daliga kontaktpersoner eller mest vanligt daliga vardfamiljer sa har jag haft det valdigt bra dar. Medan manga hade kommentarer gallande detta var det enda jag kunde saga i amnet, "Todo está buenísimo." Dartill inser jag efter denna helg hur mycket tur jag har haft med var jag har hamnat.

Den andra storre staden i vart distrikt ligger runt 60 mil norrut. Staden heter Catamarca och har runt 200 000 invanare. Det ar ju inte alls litet med svenska matt matt. Men som jag forstatt det, och med det intryck jag fick den enda gang jag besokte stallet, sa blir det valdigt latt trakigt. En stor majoritet av personerna som bor dar har uttryckt avund gentemot oss som bor har i Córdoba. Och det var de som bodde i den nasta storsta staden. Jag vill inte forestalla mig hur det ar for stackarna i de manga smastaderna runtomkring provinsen...

Aven bland utbytesstudenterna i staden Córdoba ar jag den som geografiskt bor bast. Mitt hus ligger pa cirka tjugo minuters promenad fran city och jag bor, som sa manga ganger namnt har i bloggen, alldeles bredvid Córdobas storsta shoppingcenter. Andra kanske har finare hus, men mitt ar det bast placerade. Och mitt hus ar helt okej. Med sin extra tredje vaning ser jag fran takterrassen ut over alla de andra hustaken och kan blicka bort mot bergen som reser sig i fjarran.

Slutligen sa kan jag saga att min familj ar otroligt skon och trevlig. Min vardpappa ager en skivaffar och ar enbart pa grund av det cool. Att han sedan har en personlighet som pa flera satt aterspeglar hans yrkesomrade gor inte saken samre. Han ar helt enkelt javligt cool och darefter nice att ha som vardpappa. Hela familjen gar lite i hans coola tecken. De ar valdigt lugna om saker och tar inte sa mycket pa blodigt allvar. De later mig ga ut mitt i veckan de ganger den mojligheten har presenterat sig. De later mig aven var tamligen sysslos nar det kommer till min skolgang och de klagar inte pa nagot jag gor. Helt enkelt alldeles utmarkta.

Och sa var det ju det dar om min skolgang. Jag gar ju inte i skolan. Och Rotary fragade hur skolan var. Jag kande att jag lika garna kunde vara arlig om saken. Jag sa att jag inte gick i skolan. De tittade pa mig lite fragande och undrade sedan vad jag istallet gjorde. Jag sa att jag lar mig spela saxofon, simmar och gar pa bio. Det ar det jag gor. Jag kande att det nog inte behovde namnas att jag tillsammans med min kompis Antoine om dagarna provar pa nya caféer. Sjalv har jag nu utforskat banansmoothies pa cirka 25 stallen i Córdoba. Den basta hittills hade jag faktiskt igar for den ringa summan 19 kronor.

Jag namnde ju i foregaende inlagg att jag sedan nagra dagar tillbaka har borjat simma. Utover den fysiskt goda traningen det ar rensar de monotona simtagen aven hjarnan valdigt bra. Poolen ar 16 meter lang och jag simmar 1000 meter varje gang. Detta innebar att jag simmar 64 langder, med andra ord fram och tillbaka 32 ganger i den tamligen korta poolen. Under alla dessa langder kommer man att tanka pa en hel del saker. En tanke som slog mig idag var hur markligt hela forhallandet ar kring miljoer och deras paverkan pa vara normer. Det kanske later invecklat, men tanken ar ganska simpel. Ett exempel fran idag foljer nedan.

Emedan jag var i full fard med att inte fa nagra kallsupar steg en tjej in i poolhallen. Hon var kladd i en bikini av den lite storre modellen. Ingen av de som simmar seriost har nagra tandtradsvarianter. I vilket fall som helst sa simmade hon i samma bana som jag eftersom de inte fanns nog for var och en. Vi passerade varandra flera ganger och stotte i ett par ganger. Allt det har naturligtvis med mig i badbyxor och hon i bikini. Nar jag sedan, helt utmattad, ska korsa var egna bana for att na stegen pa andra sidan poolen lyckas jag klumpigt nog krocka med henne. Krocken skedde under vattnet sa vi bade stack forvirrat upp huvudet och bad skyndsamt om ursakt. Hon simmade vidare i sin bikini och jag fortsatte utan nagra fler missoden fram till stegen.

Efter att jag har duschat och klatt pa mig i omkladningsrummet stiger jag ut till hissarna (poolen ar pa tredje vaningen). Vem star da och vantar pa hissen om inte hon! Vi tittar pa varandra och bade ar fullt medvetna om vilka vi ar. Fallet hade inte behovt vara sa eftersom badmossa ar obligatoriskt och ett par simglasogen tillsammans med mossan kan forvranga ditt utseende avsevart. Men sa var inte fallet nu. Hissen plingar och vi bada stiger in. Medan jag star dar i hissen och koncentrerat tittar pa knappen till tionde vaning funderar jag aterigen pa detta med miljoer och normer.

Jag star nu fullt pakladd bredvid en person som jag for bara tio minuter sedan stott samman med och i allmanhet rort mig kring i inget mer an underklader. For det ar ju vad det ar, badbyxorna, ett par stora boxershorts. Och hon har ju gjort precis samma sak, delat en 1 meter bred simbana med mig i en halvtimme endast ikladd ett par trosor och en BH. Jag menar kroppsmassigt har vi ju redan visat langt mycket mer an vad nagon annan an en bra van skulle ha sett i vanliga fall. Och varfor? Jo for att miljon tillat det och vi accepterade det.

Nara hissen nar gatuplanet uppstar aterigen lite av en krock nar vi bada forsoker oppna dorren och lamna den lilla angestcellen. Det ar lite genant att jag lyckas krocka med henne igen. Jag vill inte ens tanka pa hur det hade varit om vi bada hade statt i underklader och inget mer...

I mandags borjade jag min satsning for Beach 2010. For som det ser ut nu stannar t-shirten pa hela sommaren. Jag hade forst tankt forlita mig pa att daligt vader och iskallt vatten skulle skona mig fran att visa min dekadenta kropp. Men eftersom den svenska sommaren aldrig ar mycket att lita pa, vad man an foredrar, valde jag att istallet ta tag i saken sjalv. Meterologerna far saga vad de vill. Nar jag kommer hem pa riktigt i augusti (jag kommer bara hem pa latsas i juli) kommer American Guy a.k.a. moi vara i schtekvanligt fodral.

Min otroligt lackra tan kommer fa se sig en ganska omedelbar forandring, men lite langre fram i tiden. Soldusch heter det. Jag kommer i allmanhet daligt overens med UV-stralar. Jag hoppas kemikalier inte ar lika stingsliga. Jag hade anda tank satta pa lite solskyddsfaktor innan duschen. Ni vet i fall att! Sa att jag inte branner mig. Det var det om fargen pa min kropp. Nu till formen.

En bloggare som kallar sig Daytradern skrev i sin blogg att han vill ha en kropp som en kon upp och ned, med ben som en bodybuilder och en overkropp som Iggy Pop. Jag vagar mig inte pa nagra sadana jamforelser an sa lange. Man ska inte ta sig vatten over huvudet. I synnerhet eftersom min geometriska ekvivalent redan ar en kon. Fast istallet for det dar med bodybuilder och Iggy Pop kan vi tanka oss en sadan dar gammal CocaCola-flaska. Tamligen kort och rund helt enkelt.

Nu flot jag helt ivag ser jag. Vad jag ursprungligen hade for avsikt att saga var att jag har borjat med simning. Jag tanker simma 1 km fyra-fem ganger i veckan under en manads tid och se vad det ger for resultat. Med all sannolikhet fortsatter jag aven efter en manad aven om traningen ar utan resultat. Jag har uppgett min simning som substitut for att ga i skolan. Sa lange Rotary inte far nagra andra idéer haller jag kaft och flasar fram i poolen tillsammans med tanterna som gor aquagym.

Tankte bara namna att El secreto de sus ojos vann Oscarn for basta utlandska film. Jag blev uppriktigt glad nar beskedet kom.

Pa tal om vinster sa var Sveriges forlust mot Argentina i Davis Cup frustrerande. Flera har kommenterat saken pa min Facebook eller pa annat hall. Att Sverige inte gick vidare i Davis Cup ar nagot jag faktiskt inte alls bryr mig sarskilt mycket om. Hade jag varit i Sverige hade det inte gjort mig nagot. Men nu rakar det ju vara sa att tennis ar ungefar den enda sport dar Argentina och Sverige mots pa en mer eller mindre lika niva. Franvaron av argentinska framganar i vinter-os var inte direkt ett bakslag for idrottsnation Argentina. Precis liksom knappast nagon i Sverige faller en tar nar det svenska rugbylandslaget missar vm. Vad jag vill komma till ar att sporterna som utovas i de tva olika landerna ar framst tack vare klimat tamligen olika. Tennisen blir da en av fa sporter dar man faktiskt rimligen kan uttrycka en asikt om bade Argentina och Sverige. Denna gang blev det Sverige och jag som drog det kortaste straet. Nu ligger mitt hopp om revansh i Nigerias fotbollslandslags hander och den ende svensken i vm, Lars Lagerback. Argentina och Nigeria spelar mot varandra i den forsta gruppspelsmatchen.

Tangon ar en av Argentinas stoltheter jamte Maradona, Messi och forstklassigt kott. Cuarteton nadde aldrig riktigt dit. Lat mig saga att jag inte ar forvanad.

Till skillnad fran Sverige sa har Argentina vissa musikstilar som ar starkt forknippade med en vis region i landet. I Buenos Aires finns tangon, i norra Argentina finns folkmusiken kallad folklore och sa finns det cuarteton i Córdoba. Cuarteton forknippas i sin tur valdigt starkt med just en artist - La Mona Jimenez. Tank er Krister Sjogren och dansbandsmusik, fast ganger tio. "La Mona" som han i korthet kallas ar the one and only inom cuarteton. Han ar cuartetons Elvis Presely, the king.

Att cuarteton och dess ikon La Mona inte blivit till en nationell stolthet har mycket att gora med den sociala stampel genren ha fatt sig. Likt rappen forut starkt sammankompplades med fattiga svarta manniskor i USA kopplas cuarteton har i Córdoba samman med "negros." Till skillnad fran vad man skulle kunna tro har uttrycket "negro" inget som helst att gora med hudfargen. Arligt talat har Argentina knappt nagra morkhyade manniskor. Men det ar en annan historia. Vad negro, eller chori som det ocksa kan heta, star for ar alla de smakriminella lagklassmanniskorna. Det ar ganska svart att inringa benamningen och ge en bra forklaring pa hur en typisk "negro" ar. Lite som att forklara for en utlanning fenomenet fjortis. Nagon som oversminkar sig i brunt med platinablont har? Det forklarar inte allt for mycket. Vi kan noja oss med att forestalla oss smakriminella och lagklassiga killar i hoga tonaren. Oftast ar det de som star for stereotypen av en negro aka chori.

Var kommer cuarteton in i bilden? Den utgor ratt och slatt en stor del av den musik som lyssnas pa av dessa manniskor. Min utbyteskompis sa en gang att man kunde uppskatta hur fattigt ett omrade var efter hur mycket cuarteto man horde i omradet. Han sjalv bodde hos en lagom rolig vardfamilj i en forort dar cuarteton strommade pa natterna langa. Ni kan nog dra slutsatsen sjalv.

Innan jag aker hem till Sverige vill jag garna ga nagon gang och se La Mona Jimenez spela live. Tillfallena ar manga eftersom han spelar i princip varje helg. Skalet till att jag annu inte har gatt ar att alla rar mig till att inte ga utav sakerhetsskal. Personerna som erbjudit sig folja med ar ocksa relativt fa. Jag tror jag anda tanker ga emot de manga raden jag har fatt och ga nagon gang. Han ar liksom en av denna stads stora symboler. Det vore oansvarigt som utbytesstudent att inte ta del av allt vad kulturen har har att erbjuda.

Argentina har en forvanansvart stor kulturell scen bade inom musik och film. Kanske inte sa forvanande eftersom det ar varldens tredje storsta spansktalande land efter Mexiko och Spanien. For mig var det anda forvanande eftersom jag innan min ankomst har inte kande till nagot av exempelvis de manga argentina banden som finns. Det framsta skalet till att valdigt lite av musiken och filmen som gors har nar Sverige ar att i princip allt gors pa Spanska. Av precis samma skal tror jag sa mycket av svenskt kultur, och i synnerhet musik, exporteras utomlands.

Som er formodligen ende bekant i Argentina kanner jag mig obligerad att leverera lite material fran detta land sa rikt pa musik och film. Nagra band som ni borde soka efter pa Spotify ar Viejas Locas, Intoxicados, Soda Astero, Las Pelotas, Las pastillas del abuelo. Artister varda att namna ar Fidel Nadal, Leon Gieco och Charly Garcia. En annan artist som kanske inte direkt ar vard att namnas men som anda blir det ar La Mona Jimenez. Jag vet inte om denne figurerar pa Spotify annu. Han ar som Elvis inom rock, Michael Jackson inom pop eller James Brown inom soul fast inom musikstilen cuarteto. Cuarteto har sitt ursprung och centrun i Córdoba dar jag befinner mig. tango sags ju vara fran Argentina, vilken den ju ocksa ar. Men inom Argentina ar den mer specifikt starkt forknippad med Buenos Aires. Cuarteto ar vad som ar starkt forknippat med Córdoba. Jag forsokte men insag att det vore alldeles for langt att forsoka forklara cuarteton i detta inlagg. Jag ska agna det ett eget lite senare istallet.

Filmmassigt far jag nog be er utfora nagra illegala handlingar for att komma at bra material. Sok pa Piratebay efter filmen El secreto de sus ojos. Om ni inte hittar den dar borde den nog ga att finna pa Taringa.com.ar. En ganska ny och otroligt bra film som utspelar sig har i Argentina. Den har nominerats som basta utlandska film till Oscarsgalan. Innan ni ser den rader jag er dock att snabbt lasa pa lite om argentinsk historia och i synnerhet den harda militardiktaturen och Los desaparecidos. Filmen utspelar sig mycket under denna tid och manga referenser gors som blir svara att forsta om man inte har kunskap i amnet. Jag sag den alldeles nyligen och forstod historien bra och aven manga av de historiska referenser som gjordes. Men som min vardpappa mycket riktigt papekade sa finns de djupare budskap och meningar i filmen som ar svara att riktigt forstas savida man inte levde och var med om diktaturen. Likval en otroligt bra och mycket sevard film.

Jag kanske startar en skivbutik nar jag blir aldre. Det finns inget sa tillfredstallande som att fa spela precis vilken musik man vill. Speciellt infor andra. Annu ljuvare blir den kanslan nar sedan manniskor fragar vad det ar man spelar och undrar om nagon skiva finns att kopa. Tyvarr ar vi just nu i Argentina och Bo Kaspers Orkester aterfinns inte i skivbutikens sortiment. Jag hanvisade istallet mannen till The Piratebay. Forlat Bo och forlat Kasper och forlat resten av orkestern. Jag gjorde det for svensk musiks skull.

Marcus Dunberg skriver pa sin blogg att han inte ar overdrivet road av saga/fantasygenren men att han anda ansag Alice i underlandet vara ett masterverk. Jag haller med honom om mycket men har gar vara asikter skiljda vagar. Jag sag filmen idag och den levde upp till alla mina forvantningar. Den var precis som jag hade forvantat mig och tamligen bra sa. Tyvarr var det ju just vad jag hade forvantat mig. Skulle ha onskat nagot annat. Mahanda ar det jag som ar overdrivet krasen med tanke pa att regissoren Tim Burton anda var ganska bunden till sagan. Utover filmen i sig kan aven tva andra faktorer ha haft ett negativt inflytande pa mitt intryck. Dessa tva faktorer skulle vara obekvama 3D-glasogon som inte gav mycket 3D-effekt eller komfort och argentinare daliga pa att passa tiden. Runt tio minuter in i filmen tyckte jag det var ganska sa snackigt i salongen. Jag vande mig om och sag ett tiotal manniskor klattra over knan, vilset se sig om i morkret efter en ledig plats och allmant stora. Salongens dorrar borde lasas just nar filmen borjar. Om man inte kan halla tiden borde andra inte behova lida for det.

Jag sag alltsa filmen i 3D. Det har allt mer vanliga sattet att skapa och visa filmer ar inte nagot som tilltalar mig valdigt mycket. Glasogonens one-size-fits-all skaver bakom mina oron. Filmerna jag har sett i 3D (forutom Avatar) kandes inte valdigt "3D". Emellanat var aven filmen, trots glasogonen, suddig och oklar. Vager man fordelar mot nackdelar blir det formodligen inte en stor mangd 3D-filmer for mig i framtiden.

Forsaljare av alla dessa slag gar att finna har i Argentina. Eftersom det sociala valfardssystemet inte riktigt star i klass med det sociala skyddsnatverk vi har hemma i Sverige tvingas manga vanda sig till mer alternativa satt att tjana pengar. Det enklaste av dessa ar att salja saker pa gatan. Ofta nar man sitter pa uteserveringar vid restauranger eller cafén kommer ungdomar och barn fram och placerar sma kort pa bordet. Korten ar kort sagt skrap. De har nagon nalle hallandes i ett hjarta eller ett slumpmassigt stjarntecken (nagon krafta kanner du val anda som kortet kan skankas till..?) Nar korten har fordelats pa alla uteserveringens bord gar de sin runda igen och hoppas pa att nagon vill kopa deras produkt for nagon krona. Numer tackar jag artigt nej eftersom jag oftast inte har mynt tillhands, men tidigare kunde jag ga igenom valdiga besvar for att kopa nagot litet kort. Det var inte direkt som om jag ville ha korten men det ar direkt hjartskarande att se sjuaringar ga runt bland bord i sokan efter en mindre inkomst som skulle kunna bidra till familjen.

Fattigdom ar sa mycket mer patagligt har. Nu har jag blivit blind for mycket av det som i borjan av mitt ar bade forvanade och upprorde mig. Sma barn i trasiga klader som sitter med sin mamma pa nagon trappa och tigger pengar, en hel familj som samlar kartonger pa en karra dragen av hastar, gravida kvinnor som redan tvingas dela sin mat mellan manga sma barn. Det ar forjavligt. Allting. Jag ar glad att jag inte tvingas se samma saker i Sverige. Men det har gor en anda medveten om en varld som du knappt tar del av i atminstone vastra Europa. Det har ar en sida av mitt utbyte som jag kanske inte berattar sa mycket om. Den ar inte direkt glamouros. Men jag ser den som en av de viktigaste erfarenheterna jag tar med mig hem till Sverige. Ett Sverige som just nu debatterar om huruvida "laginkomsttagare" gynnas eller inte gynnas av skatteavdraget for hushallsnara tjanster. Det kanns lite banalt med mitt perspektiv.

Bussarna i Stockholm ar ofta zoner for social inkomfort. Man tvingas befinna sig fysiskt nara framlingar under en forhallandevis lang tid. En liknande miljo som dock bara uppstar under nagra sekunder ar hissar. Att spontant inleda en dialog med nagon annan kan vi val alla enas om att det ar konstigt, onodigt och allmant ganska sa avskyvart. Jag menar, vem ger sig pa en sadan frackhet?

I Argetina rader en ganska liknande tysthet pa bussarna. Manniskor pratar inte direkt med varandra utan stirrar tomt ut genom fonstrena. Mahanda ar det en mer avslappnad stamning, men alla ser anda till att se over sig sjalva och ingen annan. MEN, sa finns det ett roligt inslag pa bussresor i Argentina som vi inte ser sa mycket av i Sverige.

Lite senare pa kvallen eller nagon annan tid pa dygnet nar bussarna inte ar fullpackade, da brukar alltid nagon ta sig for att inleda in konversation med busschaufforen. Om man stiger pa en buss runt tiosnaret pa kvallen kan man nastan vara forsakrad om att finna nagon sitta pa handikappssatet langst fram och smaprata med chaffisen. I borjan trodde jag att busschaufforerna hade med sig polare pa jobbet sa hjartligt och avslappnat som de talade med personerna. Men efter ett tag insag jag att sa inte var fallet.

Jag tror vart problem som svenskar nar det kommer till kallprat ar att vi satter en alldeles for hog ribba pa samtalsamnet.Saklart finns det de klichéartade fraserna om vadret och sadant, men om ni tanker efter - visst forsoker man sig alltid pa att inleda med nagot som far en att framsta som intressant. Man vill prata om nagot kanske inte allt for intelektuellt men atminstone intressant. Vad jag foreslar ar att vi istallet tar ett steg tillbaka. Vi struntar i allt det dar om vad man gillar for musik (vilket ju arligt talat ar den svaraste och forjavligaste fragan i varlden) och vad man tycker om Paris (om nu fallet ar sa att bada har varit dar vilket ofta ar fallet). Istallet borde vi prata om Idol och Melodifestival och erkanna att vi faktiskt tycker det ar jattekul underhallning, hur manga sociala sjalvmord vi an begar genom att erkanna det. Vi borde prata om varfor inte Markoolio har kommit ut med ett nytt album pa lange. Vi borde prata om att Comviq kompis sms nog ar det mest ekonomiska for oss bada.

Bland alla de dar sakerna borde det formodligen finnas nagot vi har gemensamt. Kanske man inte ser pa Melodifestivalen eller Idol, men bada rakar ha ett intresse for Let´s dance. Och om sa inte ar fallet, kanske bada i alla fall hoppade runt till Vi drar till fjallen och Vilse i skogen pa lagstadiet. Och mahanda planerar den ene pa att byta till Comviq kompis sms vilket den andra redan har och darfor kan ge tips om. Det ar efter de stadierna som man kan ge sig in pa en diskussion kring at vilket hall ens musiksmak har gatt. Stannade den kvar hos Markooliga i nagra extra ar eller gick den vidare till hardbop jazz och annan ansett mer sofistikerad musik. Att bara slanga in fragan direkt om vilket musik man gillar eller varfor den andre inte besokte Sartres grav i Paris, sadant forsvarar bara vidare avancemang. Svaren blir korta och konversationen slutar med nagra latt genanta "trevligt att traffas". Fordumma er nagot och samtalet flodar!