OS ar over

Sa var OS i princip over. Det ar liksom en sorts tomhet som infinner sig efter varje stort masterskap. Men har lidit och glatts med idrottarna i tva veckor, och sa plotsligt ar allt over. Langdskidakarna forsvinner till avslutningen pa sina varldscuper som far blygsamma tittarsiffror och sandningstid pa SVT24, ishockeyspelarna atergar till NHL eller elitserien och "fiaskot" mot Slovakien kommer med all sannolikhet vara glomt inom kort (jag menar det var ju anda inte i narheten av Vitryssland, shit happens liksom). Curlingspelarna vet val inte riktigt nagon var de tar vagen. OS har ett par sporter som liksom ateruppstar fran de doda vart fjarde ar just under de tva veckor langa spelen. Jag tror skeleton ar en annan sadan sport.

Jag laste nyligen i Aftonbladet att Kanadas skidtranare Inge Braten inte hade tagit ut en blind langdskidakare i femmilen. Tonen i artikeln tolkade jag som om Braten borde ha tagit ut denne akare istallet for nagon av de andra kanadensarna. Jag kunde se logiken i Bratens argument att denne akare ofta hamnade langt bakom alla andra och att det vore direkt oprofesionellt av honom att valja bort en battre akare for en samre, enbart utav omkan eller medlidande for hans handikap. Istallet kommer skidakaren att stalla upp i Paralympics i mars. Utover langdakning deltar han aven i skidskyttet. Den delen ar for mig ett mysterium. Jag fragar mig hur man tavlar som blind i skidskytte. Det kanns som om tva reklamslogans kan appliceras for en sadan tavlan - antingen Triss' "Plotsligt hander det" (och sa ska det handa for alla fem skotten) eller sa kan man relatera till den lite mer filosofiska Nike-sloganen "Nothing's imposible"

Jag fortsatter ga arbetslos, utan skola och allmant frankopplad intelektuell utmaning. Det ar inte allt for pafrestande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0