Nytt ar och lite nytt
Jag sitter pa samma internetcafé som sist och inviger bloggens 2010. An sa lange har jag inte sa mycket att saga om det nya aret, eller det nya decenniet for den delen. Nyarsdagen annars sedvanliga angest, morker, kyla, backhoppning och Ivanhoe byttes i ar ut mot uppstigning redan vid 13:00 och beach resten av eftermiddagen. Det var ett helt okej alternativ. Aven om inlagget nu tar en kronologiskt sett helt irrationell vandning sa ska jag kort rapportera om min nyarsafton.
***
Tolvslaget var en besvikelse. Alla familjer som ar har vid kusten tillsammans hade samlats for att inbringa det nya aret. Jag hade forestallt mig lite mer festligheter under middagen an de som var. Julafton slog nyarsafton i festligheter kring midnatt. Glas skalades och gott nytt ar utbringades, men forst efter en mycket tveksam och osynkroniserad nedrakning. Flera ganger borjade vi om for att folk inte hade nagot i sitt glas. Det slutade mest med att nagon helt enkelt forklarade det som 2010 och resten, trotta pa att borja om, foljde pa. I den stunden saknade jag att sta pa nagon av Stockholms broar och blicka ut over staden belyst av hundratals fyrverkerier i himlen. Nagot mer positiv var nattens fest. Efter nagon timmes letande, smsande, ringande och allman forvirring (som alltid tycks infinna sig efter tolvslaget da ett klimax direkt maste avlosas av ett annat) samlades alla ungdomarna och gick in pa en av Monte Hermosos klubbar. Argentinas obefintliga legitimationskontroll gjorde nyarsnatten avsevart roligare for mig och flera andra mindreariga.
***
Att vistas pa kusten med havet, stranden och allt vad mer tillkommer ar onekligen trevligt. Men det nar anda, for min del, en punkt dar schargongen borjar bli lite trakig. Strand, lunch, siesta, strand, middag och eventuell utgang blir ett lite trakigt monster efter nagra dagar. Det later kanske inte helt fel men jag har pa senare tid upptackt hur avgorande sallskapet ar for en vistelses kvalité. Den har resan gors med familjevanner och deras barn vilka jag halvkanner. De kanner dock varandra valdigt bra sedan langt tillbaka. Som nagot ev en utomstande blir det lite svart, i synnerhet med spanskan, att kanna sig som en del av gruppen. Som motsatt exempel har jag resan jag gjorde till Catamarca i norra Argentina. Sjalva resan och det vi gjorde var overlag urtrist. Dagarna innebar mest hang pa cafén, promenerande, vandrande i de omkringliggande bergen och tv-tittande. Men eftersom jag gjordes sallskap av mina utbyteskompisar, vilka jag ser som mina narmsta vanner har i Argentina, sa blev det en svarslagen resa.
***
Nu har min lilla klocka i datorskarmens ovre horn natt 1:03 och jag ar obligerad att betala 4 kronor i avgift. Darfor ar det nog dags att runda av sa att inte planboken lider svarare forluster.
Kommentarer
Trackback
