Under strecket

Forsaljare av alla dessa slag gar att finna har i Argentina. Eftersom det sociala valfardssystemet inte riktigt star i klass med det sociala skyddsnatverk vi har hemma i Sverige tvingas manga vanda sig till mer alternativa satt att tjana pengar. Det enklaste av dessa ar att salja saker pa gatan. Ofta nar man sitter pa uteserveringar vid restauranger eller cafén kommer ungdomar och barn fram och placerar sma kort pa bordet. Korten ar kort sagt skrap. De har nagon nalle hallandes i ett hjarta eller ett slumpmassigt stjarntecken (nagon krafta kanner du val anda som kortet kan skankas till..?) Nar korten har fordelats pa alla uteserveringens bord gar de sin runda igen och hoppas pa att nagon vill kopa deras produkt for nagon krona. Numer tackar jag artigt nej eftersom jag oftast inte har mynt tillhands, men tidigare kunde jag ga igenom valdiga besvar for att kopa nagot litet kort. Det var inte direkt som om jag ville ha korten men det ar direkt hjartskarande att se sjuaringar ga runt bland bord i sokan efter en mindre inkomst som skulle kunna bidra till familjen.

Fattigdom ar sa mycket mer patagligt har. Nu har jag blivit blind for mycket av det som i borjan av mitt ar bade forvanade och upprorde mig. Sma barn i trasiga klader som sitter med sin mamma pa nagon trappa och tigger pengar, en hel familj som samlar kartonger pa en karra dragen av hastar, gravida kvinnor som redan tvingas dela sin mat mellan manga sma barn. Det ar forjavligt. Allting. Jag ar glad att jag inte tvingas se samma saker i Sverige. Men det har gor en anda medveten om en varld som du knappt tar del av i atminstone vastra Europa. Det har ar en sida av mitt utbyte som jag kanske inte berattar sa mycket om. Den ar inte direkt glamouros. Men jag ser den som en av de viktigaste erfarenheterna jag tar med mig hem till Sverige. Ett Sverige som just nu debatterar om huruvida "laginkomsttagare" gynnas eller inte gynnas av skatteavdraget for hushallsnara tjanster. Det kanns lite banalt med mitt perspektiv.