Under strecket

          Apropå fyra av fem toasters så åt jag bröd till maten idag. Nej jag bara skämta, men något märkligt hände efter skolan. Och håll i er nu hijos för det här får nog ändå ses som noticias grandes, freaking headlines på Aftonbladet.se borde det vara.

          Efter skolan gick större delen av klassen bort till ett café för att hänga. Jag har nu nått en sådan nivå av spanska att jag mer eller mindre kan gå och småprata med olika personer i klassen och därför resulterar det ofta i att jag och Rafa splittrar på oss efter skolan en stund för att sedan återförenas på promenaden hem. Idag gick Rafa hem för att möta sin flickvän som väntade på honom medan jag valde att stanna med klassen utanför caféet i en kvart eller så. Då tog en av tjejerna mig lite avsides från resten av gruppen och sa att hon hade något att prata om. Med småöppen mun och rynkade ögonbryn mottog jag nyheten, greppa stolen och försäkra er om en stadig internetkontakt så att ni inte missar det. Jag mottog nyheten att en av tjejerna i klassen gillar mig. Fattar ni niños, på bara en vecka har jag genom egentligen jävligt kasst tal och total igorans till skolan lyckats charma en carmencita. Vi kanske får se en reformation när jag återvänder hem. Go home Int. Nat. Science Kungsholmen, here i come Cyber! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den här informationen. Tjejen ifråga är någon jag inte ens har pratat med så jag vet inte riktigt vad hon sett i mig, men aa faktum kvarstår att hon tydligen gillar mig. Jag har inte så mycket mer att komma med om detta just nu. Hon ska med på fekken ikväll så vi får väl se vad som händer då. Fortsättning om detta följer. Istället låter jag detta inlägg följa samma struktur som många av mina lektioner, alltså ingen.

På rasten innan sista lektionen på veckans sista dag fylls skolgården av musik. Det är ju oftast fredagar men eftersom det inte är skola imorgon ljöd tonerna idag istället. Jag funderar på att framföra det här som ett förslag till elevkåren på K-holmen. Den svenska återhållsamheten kanske skulle sätta kuggar i hjulen för en sådan här operation så det vore kanske omöjligt, men här oh my gosh! Hela skolgården fylldes av dansande elever, varav stor majoritet tjejer. Jag bjöds dock in av sköningen Santiago i min klass, så könsindelningen balanseraes något i och med oss. Jag har märkt att om man tar för sig här så mottas man med jubel och applåder. Det blir inte som det ofta blir hemma att den som tar för sig ses som mallig, fjantig eller attention hore (ursäkta språket). Därför började några yngre tjejer tjuta, "Go Colo!", när jag steg in i mitten och försökte hänga med i stegen så gott jag kunde.

Nästa vecka på literaturlektionen ska jag läsa upp de där svenska dikterna jag pratade om tidigare. Eftersom ingen ändå kommer att förstå något funderar jag på att lägga in ett "mikrovågsugn" eller "isoleringstejp" mellan raderna om ensamhet och olycklig kärlek. Detta för mitt egna höga nöjes skull. Dessvärre betvivlar jag att jag skulle kunna hålla masken. Aja kanske är värt det ändå. I så fall för första gången på länge blir jag den enda som inte är lost i translation.