Under strecket

...på tredje dagen uppstod han. Nej okej då, det är faktiskt bara andra dagen idag. Men i övrigt måste ni erkänna att likheterna är skrämmande många. Nu nog om den eviga frågan vi ställer oss, "hur nära besläktade är jag egentligen till Jesus", och istället vidare till skälen varför jag inte uppdaterat på två dygn. Och nej nej nej, jag har inte trotsat några fariséet, burit några kors eller slaggat i en grotta. Så ni som trodde nu kunde vara smarta och lista ut vad jag gjort utan att läsa inlägget får helt enkelt resignera och fortsätta er läsning här en liten stund till.

Mina tankar på att stanna hemma resten av helgen övergavs snabbt när jag läste inviten på Facebook från Lautaro i min klass om fest och sleepover. Att ligga och har trist kan man ägna sig åt six feet under senare i (efter)livet. Därför såg jag till att omgående krya på mig utan några kompromisser.

Runt lunchtid lördag åkte jag, Rafa och Taro bort till Tallerez stadion för att köpa biljetter till morgondagens (söndag) match. Tallerez spelar i den argentinska tredjedivisionen men har fortfarande än supporterrörelse lika stor som AIK. Bilder från mig inne på deras arena och lite sånt kommer senare men just nu har jag varken plånbok, mobil eller tandborste tillgängliga. Varför kommer senare i inlägget.

Under mindre behagliga omständigheter reste vi ömsom med taxi och ömsom med buss från stadion till hem till oss till Lautaros hem. Det var väl inte under några grava missförhållanden vi transporterades, men det mesta blir mindre behagligt i 37 grader. Hemma hos Lautaro var hela hans familj samt en kompis till hans lillebror. Jag var inte helt säker på hur mycket föräldrarna visste om den stundande festen så för första gången har min mindre bra spanska varit till fördel, jag låtsades inte förstå vad pappan frågade. Sedan kan man väl diskutera om inte "fiesta" är världens tredje globalaste ord efter Coca-Cola och Mcdonald's. Vi anlände runt fyra så fram till middagen runt elva hann jag bekanta mig med alla i hushållet, bada i den svinkalla poolen (kan något vara kallt här?) och gå igenom ungefär allt från Sverige som kan tänkas vara känt här. Lite oroväckande har jag hittills haft störst framgång med Basshunter och Zlatan. Häromdagen såg jag dock reklam för Husqvarna utanför en affär.

Runt halv två började gästerna att droppa in i spridda grupper. Till en början blev jag lite strandad vid en stol eftersom det var lite svårt att bryta in i någon av de spanska konversationerna. Men när en kille, Diego, som hade varit med Rotary ett år i Tyskland sa att han gärna pratade på engelska flöt allt på bra. Jag har glädjande märkt att min engelska är en merit här som imponerar på många. Ofta när jag talar med någon på engelska vänder sig flera för att lyssna. Det lite underhållande med märkliga för någon som jag från Sverige är att de verkligen inte förstår något. Man kan väl inte kalla det kulturkrock, men kulturskillnad kanske.

Med föräldrarna i köket och lillebrorsan i sovrummet rullade festen på utanför i trädgården. När andra börjar bli lite runda under fötterna gör det inte så mycket att min spanska kan vara under all kritik. De flesta konversationer når ändå aldrig någon mer avancerad nivå. Klockan fem hade de flesta försvunnit från festen och kvar återstod nog inte fler än 15 pers. Därför gick vi i samlad tropp ut på vägen och började mission impossible, att hitta fem taxibilar. Lautaro bodde inte direkt i downtown Córdoba och vägen som passerade hans hus var en avtagsväg från den större vägen som inte heller den var särskilt stor. Summan av allt detta var alltså mission impossible. Men, som man säger, "det sista som överger människan är hoppet". Tro det eller ej lyckades vi inom en timme ändå få fatt på fem bilar.

Taxin tog oss till en gata kantad av bilar, mopeder och musik. Innanför en tjock häck kunde man ana en massa folk. Men för att komma dit behövde man passera genom huvudgrinden där personer stod och tog betalt. Förvisso var inträdet bara 20 kronor, men inträde på en hemmafest... Not cool säger jag. Men fy skam den som ger sig. Istället för att snopet återvända hem eller underkasta oss giribukarna som bodde i huset fann vi en trång och taggig passage genom häcken. Utan att gå in allt för mycket på vad som fanns på andra sidan häcken kan jag väl säga att det inte direkt var något Narnia. Nöjda med att vi inte betalat inträde vandrade vi ut genom grinden och rullade hemåt. Våra kvinnliga sällskap släpptes först av innan vi trötta och utslagna sjönk ner här och var i vardagsrummet för att sova. Klockan på micron lyste halv sju i intensivt grönt.

Jag vet inte vad microklockan lyste när jag vaknade igen, men det kan inte ha varit mycket efter nio. Klockan elva började matchen så utan vidare dröjsmål samlade vi ihop våra grejer och begav oss. Eftersom las canchas, som arenorna kallas här, är mycket farligare än Halmstad-Örebro på Örjans Vall sa de andra åt mig att jag skulle lämna alla mina grejer och bara ta med biljette och lite pengar. Därför har jag tyvärr inga pics från matchen.

Mycket riktigt var stämningen mer hotfull. Denna match i synnerhet eftersom det var ett derby. Ingången stormades när vi skulle inne vilket skapade en del röra. Alla höll sig dock i någorlunda schack eftersom ingen direkt ville ha att göra med kravallpoliserna. Även här har poliserna hästar, sköldar och hjälmar. Skillnaden är dock att de i Argentina även bär hagelgäver och extra skott i band runt bröstet. Det är liksom lite mer respektingivande alltså.

Matchen då? Tja... spelmässigt var det väl ganska likt Halmstad-Örebro, men stämningen var intensiv på de båda kortsidorna där klackarna stod. Lite märkligt var att utöver de typ sju tusen i varje klack var långsidorna näst intill tomma. Tifona som båda sidor använde sig av var jätteflaggor. Läs nu jätte med caps lock intryckt. Flaggorna täckte hela kortsidorna och var därmed nog runt 100 meter långa samt löpte från toppen till botten på läktarna. På tal om tifo och klackar så vill jag bara nämna min favoritsupporter från idag. Farsa 30+, överviktigt, utan tröja (många män gjorde tveksamma val av kläder i förhållande till sin vikt) med babyn på axlarna den iförd full Talleres-mundering. Till en början tittar han bara på matchen och sjunger med i sångerna. Men när klimatet inne på planen hettar till sätter han ner babyn på

Nu ska jag snart åter i säng inför den stundande morgondagen i skolan. Egentligen sover jag nog lika mycket här som jag gör hemma i Sverige. Skillnaden är bara att jag fördelar den på fler tillfällen här. Hasta mañana