Elak på julen
Här hade jag tänkt skriva om en svunnen jul och annat självömkande material tillräckligt egocentriskt för att kvalificera in sig i ett inlägg. Så loggar jag in på min blogg och ser att jag har inte mindre än tolv nya kommentarer. Jag vet att det är osunt och brist på fantasi att blogga om sin blogg, men detta synnerligen märkliga fenomen kan ju inte passera ouppmärksammat. Därför sätter vi oss ner och låter stilla utvärdera vad som var bra och dåligt med föregående inlägg.
***
Jävlar vad tråkigt det där blev. Strunt i utvärderingen. Något intressant som ändå borde påpekas är att mitt hittills förmodligen elakaste inlägg blev det mest kommenterade. Jag förstår nu helt och hållet varför Alex Schulman och Katrin Zytomierska för ett bloggkrig mot varandra gällande barnvagnar på café. Det måste ju generera avsevärt många fler läsare. För övrigt är ordet bloggkrig (förmodligen uppfunnet av Aftonbladets rubrikstab) roligt att föreställa sig. Hur förkroppsligar vi bäst ordet bloggkrig - en Hitler och en Gustav II Adolf i sammarbete med Blondinbella och Perez Hilton? Det tål att tänkas på.
***
Det vore en lögn att säga att jag inte blev lite tagen på sängen av den febrila aktiviteten på mitt kommentarsforum. Förvisso misstänker jag att några gjort sig hörda bland de tolv kommentarerna mer än en gång, men ändå. Tyvärr kan jag inte lova att någon elak och diskutabel attityd kommer att upprätthållas här i bloggen. Den stackare som konstaterade att min blogg slutligen gått från medioker till ganska underhållande får nog se sig förråd. Den lär förbli medioker. Ni förstår, jag är i naturen ganska snäll av mig och att framkalla elaka och provocerande inlägg var och varannan rastlös natt är inte aktuellt. Inte ens om jag försökte riktigt mycket. Fast försöka är inte något jag skulle göra ändå. Det här året domineras av dålig motivation till att försöka, tänka, anstränga mig och annat tidsfördriv som på något sätt skulle utmana det utmärkta stadium av oengagemang jag har infunnit mig i. Jag kallar det Nirvana, ni får kalla det vad ni vill.
***
Nu ska jag inom kort återgå till fasen "sömn" i min dyngscykel, som just domineras av "sömn". Att äta är en annan dominant fas. Vilka faser har dominerat er dyngscykel de senaste månaderna?
Kommentarer
Trackback
