Gubbe som jag ar
Jag sitter inne pa ett kafé och betalar 3,50 kronor i timmen for att anvanda en av deras datorer. Just nu ar jag omringad av ett gang smakillar som spelar oidentifierat krigsspel. I ovrigt har jag en man bredvid mig som spelar onlineschack. Vad den knubbiga lilla killen bredvid inte verkar inse ar att man pa ett litet kafé inte kan utfarda hogljudda spelkommandon till sina polare. Det stor. Det har ar inte Inferno utan ett kafè mina kara vanner. Det stor. Jag skulle nastan inte banga pa att stalla mig upp och skalla ut killen pa svenska. Nastan att jag skulle gora det. Han och hans kompisar skulle nog bli forvanade och sedan fortsatta spela emedan de fnissade at mitt tilltag. Darfor forblir jag irriterad och later vreden koka inom mig. Vilken vacker avslutning pa 2009.
