Morgonstund har guld i mun
Sommarlovet närmar sig med stora kliv. Idag infann jag mig på skolan klockan halv åtta som alltid men behövde inte närvara på den första lektionen. Sedan informerades jag om att vi var fria att lämna skolan. Att ha kravlat mig upp ur sängen den morgonen kändes ganska ovärt då. Men jag var ju tvungen att glädjas. Att vi släpps ut ur skolan så långt i förtid händer ungefär en gång i en livstid på Colegio Jesús María. Min skolas kontroll över vilka som kommer in och ut ur byggnaden är skrämmande lik ett fängelse. Enda skillnaden är väl att vi betalar för att vara där.
***
Trots att jag redan vid niosnåret hade möjlighet till lämna skolan valde jag att stanna med Maita och Naima fram till runt elva då det fick vara nog med välgörenhetsarbete. Kort och gott sa jag att fler ville ta del av mitt sällskap och att jag inte kunde ödsla allt för många lediga timmar inne i skolan. Direkt från skolan begav jag mig därför med buss in till stan. På resan gjordes jag sällskap av Mari i min klass. Som alltid var det ganska oklart för mig vad hon sa för hon pratar så tyst. Det bekom mig dock inte så hemskt mycket. Det som under resan oroade mig var att hon spontant skulle bjuda in sig själv till mitt möte med Antoine och Dylan, mina två sarkastiska utbytesvänner som inte skulle vara barmhärtiga mot en tyst märklig liten flicka som Mari. Som tur var skulle hon hem halv tolv på förmiddagen. Jag chockades dock när hon styrde iväg i helt fel riktning i hopp om att finna sin busshållplats. Att jag, som relativt nyanländ, tillrättavisade henne i hennes hemstad var inte okej någonstans. Jag anser att bor man i en stad (eller i en förort till staden) bör man hitta inne i city också. Att vara analfabet på sin egen hemort är ocharmigt och imponerar inte. Så studera kartan ni som irrar bort er mellan Hötorget och Rådmansgatan!
***
Det är egentligen inte värt att ägna den minsta uppmärksamhet, men jag känner att den horribla kvalitén fodrar en varning åtminstone. Idag klockan halv ett gick jag för 17 kronor och såg Saw 6. För er som inte redan hunnit ödsla runt hundralappen på denna skräpfilm råder jag er att snabbt tänka om, om ni har för avsikt att se den. Inom loppet av tre minuter kände jag mig lätt illamående och såg på resten av filmen med avsky och lätt chockade skratt. Det enda värt att betala för var reklamerna för kommande filmer.
***
Nej hörni, nog med prat om ingenting. Nu ska jag sova i tio timmar och inte vakna förrän klockan tolv imorgon. Imorgon natt ska alla ur sista året (däribland jag) gå ut och festa. Direkt från festen är det tänkt att vi beger oss till skolan. Det kommer bli intensivt men jag tror att jag pallar det. I vilket skick jag anländer till skolan är dock frågan?
Kommentarer
Trackback
