Under strecket

Idag när jag gick ut för att hänga upp mina shorts på bakgården kom, liksom så många gånger förr, vår understimulerade hund Sandi fram till mig. Med sina vattniga hundögon tittade hon ömkligt upp på mig. Som tur var valde hon att behålla den annars frekvent vädrande och slickande tungan inne. Tyvärr har hennes ovanor gjort att jag inte alltid uppskattar hennes närvaro. Men eftersom Sandi idag var omtänksam nog att inte besudla mina kläder med hundsaliv gav jag den uppmärksamhet jag ansåg att hon förtjänade för stunden. Utan att tänka mycket på saken började jag gullprata med henne på spanska. Hela sammanhanget antog liksom att spanska skulle vara språket. Men när jag stod där insåg jag att mina ansträngningar att böja verb i andra person preteritum egentligen var ganska obefogade. Jag tror inte Sandi vet så mycket om andra person i preteritum, hon vet nog inte så mycket om något i spansk grammatik. Jag kan lika gärna stå och rapa henne i ansiktet och hävda det vara ett språk. Självklart har jag inte för avsikt att göra det, jag vet allt för många som skulle uppsöka mig med klagomål om jag tog mig för något sådant. Men vad jag vill säga är att djur nog inte kan tala något mänskligt språk så bra. Så nästa gång ni söker böjning för andra person preteritum på främmande språk, växla till svenska. Det gör fan ingen skillnad.