Under strecket

Nu jävlar fick ni något att läsa va! Och jag min stackare som legat sjuk hela dagen. Jag tycker så synd om mig själv. Nej, egentligen är jag ganska nöjd över att vara snuvig för det är inte det minsta störande och jag kunde sova till halv fyra på eftermiddagen. Frågan är om jag... har ork, att gå till skolan imorgon.

By the way så ser det just nu ut som om det blir Mánu Chau-koncert för min del om två veckor. Har inte lyssnat så mycket på dem, men jag känner att jag lite bör utnyttja var chans jag får att se lite större band här i Argentina, det kostar liksom en bråkdel av vad det gör i Sverige.

Det känns som om jag har något mer att säga er men jag vet inte... Jag mår väl helt okej efter omständigheterna, men det är hissnande hur omtummlande saker kan vara. Numer kan jag väl säga som så här, jag kommer inte himmla med ögonen när ni kommer krypandes till mig som mänskliga vrak och gråter över brustna hjärtan.
          Jag måste ladda ner lite mer Kent och Håkan Hellström så att jag även kan sitta inne i mitt rum och bli sentimental. Just nu har jag dem bara på Spotify och mitt rum är ett hörn av huset ditt internet aldrig når.