Calafate
Jag har sett saker jag aldrig hade kunnat föreställa mig att jag skulle få möjligheten att se. Jag tittar just nu ut över ett kargt landskap med Anderna som reser i horisonten. Efter att ha avverkat närmare 180 mil på ett dygn i buss har vi nu slutligen nått vår andra destination för denna resa, Calafate. Imorgon ska vi göra en vandring över den enorma glaciären Perito Moreno som finns bortom bergen.
När man tillbringar mycket tid med varandra i en buss finns det många möjligheter till långa samtal. Jag tror den här resa för alla närmre varandra. Den har redan skänkt mig åtskilliga nya vänner. Tre dagar har gått och fjorton dagar återstår på denna underbara resa. Jag kommer nog komma med fler inlägg inom kort. Mina tvivel kring internettillgångarna i Patagonien har brutalt motbevisats. I princip varje café och hotell har WiFi. Det var till och med så att den lilla värmestuga långt ut i öknen (där guiden hade lovat oss vildmark och avsaknad av både elektricitet och rinnande vatten) erbjöd WiFi.
Just nu finns det bara en sak att klaga över, och det är våra reseledare som är med oss på resan. Det har under de fyra dagarna som gått säkert hunnit skälla ut gruppen ett tjugotal gånger. Innan vi åkte från Córdoba förklarade de sig som våra "kompisar" och reprentanter för resebyrån, inte Rotary. Med andra ord en underton av att det var till dem man kunde gå om man ville ha lite busigt roligt. Nåja, det kan vi utan tvivel fastslå som en lögn. Utöver de många livsläxorna de försöker ge oss om att man ska vara artig, inte glömma saker och värna om sina vänner (vilket väl knappst är varken en nyhet eller något som angår dem) missbrukar de Rotarys makt att skicka hem en. Kollektivt och individuellt har jag nog blivit hotad hemskickning fem gånger. Och då pratar vi inte om förseelser som droginnehav och smyga ut på nattklubbar utan snarare prata för högt i hotellrummet och komma fem minuter försent till middagen. De sänker stämningen något. Eller nej, jag ändrar det till att de distanserar sig från utbyteseleverna. Fast det är ganska kul att gemensamt gnälla på ledarna i deras frånvaro.
Puss och kram från en lycklig George nära Sydpolen
När man tillbringar mycket tid med varandra i en buss finns det många möjligheter till långa samtal. Jag tror den här resa för alla närmre varandra. Den har redan skänkt mig åtskilliga nya vänner. Tre dagar har gått och fjorton dagar återstår på denna underbara resa. Jag kommer nog komma med fler inlägg inom kort. Mina tvivel kring internettillgångarna i Patagonien har brutalt motbevisats. I princip varje café och hotell har WiFi. Det var till och med så att den lilla värmestuga långt ut i öknen (där guiden hade lovat oss vildmark och avsaknad av både elektricitet och rinnande vatten) erbjöd WiFi.
Just nu finns det bara en sak att klaga över, och det är våra reseledare som är med oss på resan. Det har under de fyra dagarna som gått säkert hunnit skälla ut gruppen ett tjugotal gånger. Innan vi åkte från Córdoba förklarade de sig som våra "kompisar" och reprentanter för resebyrån, inte Rotary. Med andra ord en underton av att det var till dem man kunde gå om man ville ha lite busigt roligt. Nåja, det kan vi utan tvivel fastslå som en lögn. Utöver de många livsläxorna de försöker ge oss om att man ska vara artig, inte glömma saker och värna om sina vänner (vilket väl knappst är varken en nyhet eller något som angår dem) missbrukar de Rotarys makt att skicka hem en. Kollektivt och individuellt har jag nog blivit hotad hemskickning fem gånger. Och då pratar vi inte om förseelser som droginnehav och smyga ut på nattklubbar utan snarare prata för högt i hotellrummet och komma fem minuter försent till middagen. De sänker stämningen något. Eller nej, jag ändrar det till att de distanserar sig från utbyteseleverna. Fast det är ganska kul att gemensamt gnälla på ledarna i deras frånvaro.
Puss och kram från en lycklig George nära Sydpolen
Kommentarer
Trackback
