Under strecket

Idag har er favourite äventyrare söder om ekvatorn inte varit på topp. Till följd av för låga doser sömn och för höga doser metamfetamin drev han runt i skolan likt ett levande kadaver. Erfarenheten fick honom att seriöst överväga en detox. Därutöver funderade han även på om hans osunda sömnmönster och underskott av träning legat till grund för den obehagligt trötta dagen. Svaret blev utan tvivel "ja". Kommer han göra något åt det? Svaret blev ett något mer tvivelaktigt "nej".

Som tur är står man inte ensam här nere. Efter min tre timmar långa siesta, som fick kompensera för de få timmarna jag sov inatt, inbjöd Rafa mig till att följa med honom när han skulle köpa ett par skor med sin farfar. Jag avböjde till en början eftersom farfar skulle komma om tio minuter, på tok för lite tid för att återgå till vaket stadie från nyvaken och omtöknad. Men åter en gång fick jag en påminnelse om var jag är förnärvarande. De tio minuterna blev till tjugo, till trettio, till att Rafa gick och la sig, till att han vaknade och till att jag läst alla bloggar jag följer innan det ringde på porten. Avsevärt mycket mer vaken och taggad på att göra något mer än dega inomhus bytte jag ut mitt nej mot ett överentusiastiskt ja.
          Vi åkte till Nuevocentro som är en av de fyra stora galleriorna här i Córdoba. Ni kanske undrar varför farfar var med från första början. Det var fråga om en födelsedagspresent från honom som ännu inte hade infriats. Vår jakt på skor inleddes i någon sportaffär och fortsatte sedan till en annan sportbutik. Jag kunde snabbt avgöra att Rafa och jag, till skillnad från mycket annat, inte delar smak när det kommer till skor. Hans prioritering var väl i första hand komfort. Det är inte min. Slutresultatet blev ändå över förväntan. Valet föll på ett par svarta sneakers jag nog också skulle kunna tänka mig att använda emellanåt.
          När vi stod i kassan för att betala skorna överumplades jag av farfar som frågade mig vad jag ville ha. Generad sa jag att jag absolut inte skulle ha något. Jag menar det kändes ju lite som om jag inkräktade på Rafas present om jag randomly också fick en. Farfar ville dock inte lyssna på det örat utan var helt övertygad att även jag gjort mig förkänt av en gåva. Jag insåg snabbt att debatten bara kunde utvecklats åt ett håll och började därför kika runt efter något litet. Dessutom ville jag inte gå i samma spår som många av min landsmän hemma i Sverige och utav "artighet" tacka nej till någon annans artighetsgest. Jag syftar väl främst på debatten kring att betala notan som ibland kan spåra ur helt.

          Efter att först ha letat efter en mössa bytte jag sedan till slipsjakt. Det fanns inga mössor som jag gillade. De som fanns var kepsar. Jag behövde en mössa som värmde huvudet på morgonen och inte bar färgen diaré. Kepsen farfar presenterade som förslag förklarade jag ödmjukt saknade kapaciteten att värma både öron och huvud. Egentligen saknade den de flesta egenskaperna jag sökte hos en mössa. Att hitta en nice slips var desto lättare. Jag gjorde mina val med sommar och 35 grader som baktanke. Bild på dem presenteras nedan.