Hogwarts i Argentina
Som kommentarsfältet mycket vaket påpekade så har gångerna jag frivilligt gått på museum inte varit många. Jag minns en gång i sexårs när vi skulle åka till TomTits och jag var helt övertygad om att man tog flyg dit, de gjorde jag utan tvekan frivilligt. Mina referenser till att flyga var najs resor till USA, så en dagsresa med polarna till TomTist kändes svårslaget. Det blev väl helt okej även om vi tog pendeltåg. Jag saknade dock on-board service.
Så yes, det var lite ostrategiskt av mig att inkludera museum i det som jag målade upp som det ultimata livet. Det var väl un subtil signal till mig själv om den kulturella elit jag gärna vill tillhöra. De rödvinssmuttande konstälskarna ni vet. Jag har ju dragit upp det tidigare här i bloggen, men då med konst som huvudämne. Det går lite hand i hand det där. Jag vet inte cariños, jag kanske återvänder med en brinnande passion för Matisse och Braque. Men väldigt kanske. Mer troligt är att jag kommer hem som tung latino gangsta, och hur troligt är det...
Idag var det mycket som hände på skolan. I hela Argentina var denna gångna vecka Semana de los estudiantes. Vad det innebär för varje skola tycks vara ganska individuellt, men generellt verkar ändå vara att det är aktiviter och saker som händer istället för lektioner. För vår del bestod denna vecka av idag. Jag vet inte riktigt hur jag bäst ska beskriva det hela. Det påminde lite om Kungsholmens Carneval eller Gustav Vasas Hagadag. För er som inte har någon erfarenhet av de två evenemangen ska jag försöka förklara lite kort.
På skolan finns det tre klasser i varje årskurs, A, B och C. So far so good? Varje spår, det vill säga A, B eller C, är ett elevhus med tillhörande färg. Arte (A) som jag är i var det gula elevhuset. Vad som sedan sker är att man tävlar i massa olika grenar. Allt har att göra med framträdanden av olika slag. Det är teater, sång och dans. Därutöver bedöms även vardera elevhus' flagga, för en sådan hade de tre olika husen också. Vår var typ sämst. Själv accepterade jag godtroget igår kväll att delta i den inledande pjäsen för vårt elevhus. Utan en aning om vad jag skulle göra dök jag upp på skolan imorse. Men det gick finnemang. Jag hade bara en tre, fyra rader som jag skulle säga. Med passion och inlevelse som skulle få Persbrandt att se smågrå ut predikade jag för färgen grön. Pjäsen handlade typ om färger. Det blev ganska roligt. Jag pratade om hur grönt stod för fertiliteten och livet samtidigt som jag höll en helt vissen planta i handen. Många gillade humorn jag förde och min lilla roll blev en succé. Min skådespelartalang stod nog ändå i skuggan av vad vissa andra visade upp. För att vara en skola med typ 600 pers har de lyckats proppa in en hel del talang i den. Mest hissnande var tre killar som gjorde en blandning mellan Capoeira och breakdance. Sådant där brukar ofta vara ganska tamt vid vår ålder eftersom de inte hunnit bli så bra, men dessa tre inte då. Jag kunde inte annat än gapa när de gjorde volter, dansade på händer och bände och vred kroppen i alla möjliga otänkbara positioner. Argentina har mycket att lära av oss, men vi har åtminstone i dansväg mycket att lära av Argentina. Nedan följer lite pics från dagen.
Något jag glömde i texten ovan var att vårt elevhus vann för första gången på typ 8 år. Jag vet inte men George anländer = Mitt lag vinner? Vad säger ni? Många fler än jag såg kopplingen. Fler bilder på mig från dagen finns inom kort färdigtaggade på Facebook. De är bättre på att tagga här hörni!
Slutligen kan jag inte undvika att lägga upp den här bilden som smygtogs av någon i klassen under en föreläsning på konsthistorielektionen.
Så yes, det var lite ostrategiskt av mig att inkludera museum i det som jag målade upp som det ultimata livet. Det var väl un subtil signal till mig själv om den kulturella elit jag gärna vill tillhöra. De rödvinssmuttande konstälskarna ni vet. Jag har ju dragit upp det tidigare här i bloggen, men då med konst som huvudämne. Det går lite hand i hand det där. Jag vet inte cariños, jag kanske återvänder med en brinnande passion för Matisse och Braque. Men väldigt kanske. Mer troligt är att jag kommer hem som tung latino gangsta, och hur troligt är det...
Idag var det mycket som hände på skolan. I hela Argentina var denna gångna vecka Semana de los estudiantes. Vad det innebär för varje skola tycks vara ganska individuellt, men generellt verkar ändå vara att det är aktiviter och saker som händer istället för lektioner. För vår del bestod denna vecka av idag. Jag vet inte riktigt hur jag bäst ska beskriva det hela. Det påminde lite om Kungsholmens Carneval eller Gustav Vasas Hagadag. För er som inte har någon erfarenhet av de två evenemangen ska jag försöka förklara lite kort.
På skolan finns det tre klasser i varje årskurs, A, B och C. So far so good? Varje spår, det vill säga A, B eller C, är ett elevhus med tillhörande färg. Arte (A) som jag är i var det gula elevhuset. Vad som sedan sker är att man tävlar i massa olika grenar. Allt har att göra med framträdanden av olika slag. Det är teater, sång och dans. Därutöver bedöms även vardera elevhus' flagga, för en sådan hade de tre olika husen också. Vår var typ sämst. Själv accepterade jag godtroget igår kväll att delta i den inledande pjäsen för vårt elevhus. Utan en aning om vad jag skulle göra dök jag upp på skolan imorse. Men det gick finnemang. Jag hade bara en tre, fyra rader som jag skulle säga. Med passion och inlevelse som skulle få Persbrandt att se smågrå ut predikade jag för färgen grön. Pjäsen handlade typ om färger. Det blev ganska roligt. Jag pratade om hur grönt stod för fertiliteten och livet samtidigt som jag höll en helt vissen planta i handen. Många gillade humorn jag förde och min lilla roll blev en succé. Min skådespelartalang stod nog ändå i skuggan av vad vissa andra visade upp. För att vara en skola med typ 600 pers har de lyckats proppa in en hel del talang i den. Mest hissnande var tre killar som gjorde en blandning mellan Capoeira och breakdance. Sådant där brukar ofta vara ganska tamt vid vår ålder eftersom de inte hunnit bli så bra, men dessa tre inte då. Jag kunde inte annat än gapa när de gjorde volter, dansade på händer och bände och vred kroppen i alla möjliga otänkbara positioner. Argentina har mycket att lära av oss, men vi har åtminstone i dansväg mycket att lära av Argentina. Nedan följer lite pics från dagen.
Något jag glömde i texten ovan var att vårt elevhus vann för första gången på typ 8 år. Jag vet inte men George anländer = Mitt lag vinner? Vad säger ni? Många fler än jag såg kopplingen. Fler bilder på mig från dagen finns inom kort färdigtaggade på Facebook. De är bättre på att tagga här hörni!
Slutligen kan jag inte undvika att lägga upp den här bilden som smygtogs av någon i klassen under en föreläsning på konsthistorielektionen.
Kommentarer
Postat av: Sebbe
Haha slappt!
Trackback
