Under strecket

Gårdagen tillbringades i utmärkt manér. Jag var med Maks, en annan utbytesstudent från New York. Han var på besök här i Córdoba från Río Cuarto, en stad några timmar bort. I sällskap med honom var även hans två värdsystrar. En av dem studerar och bor här i Córdoba. Vi var i hennes lägenheten under hela kvällen. Innan vi gick dit strövade vi runt inne i stan en stund. Systrarna avvek efter någon timme för att återvända till lägenheten. När värmen och tröttheten besegrat även Maks och mina krafter resignerade vi till en resturang för något att äta. Jag beställde in en ananasslush och en absurt stor chokladpudding. Dess storlek kan vi definera som "jag orkade inte äta upp den". Jag tror det bekräftar den enorma storleken. Slushen rörde jag inte så mycket för den smakade lite märkligt. Men no hard feelings om slushen, den kostade bara 19 kronor.
         Efter den lättare måltiden styrde vi som sagt hem till systern. Jag hade inget emot att vara där. Systrarna var av god DNA. Istället för att berätta om hur jag lärde mig ett nytt kortspel som heter Truco, vann en flaska öl i ett parti Truco och gick från att hänga med systrarna till att hänga med storebrorsan och hans kompis, så ska jag gå direkt på festfrågan.
           
Först och främst tack för allt er stöd. De tre kommentarerna ledsagade mig likt herren leder sin fårhjord genom mörkrets dal. Mest till stöd var kommentaren som talade om för mig att jag visst kunde se om jag hade besökare. Det var bara att kolla läsarstatistiken. En nyhet för mig. Släng dig i väggen Anna Anka, nu kommer Aftonbladet täckas av nyheten att George nu känner till statistikräkningen på blogg.se. Det var ju trots allt något han inte alls kände till sedan långt innan.
          Festfrågan löste sig ganska bra. Flickvänsgrejen blev inställd på grund av det horribla kvällsvädret igår som innehöll både regn, blåst, hagel och temperaturer neråt tio grader. Fest nummer två, som inte nämndes i bloggen, blåstes även den av för min del. Det var en fest för en tjej i min klass. Men hon bodde jättelångt bort sa Rafa, så jag bangade. Kvar återstod då endast den ursprungliga fest nummer två som nu får ståta som fest nummer tre. Rafa var inte med mig eftersom han var på fest nummer två, den fett långt bort. Igår blev därför premiär för festande på egen hand för min del. Det gick över förväntan. Censuren lämnar ute detaljer, men det var nice.

Vid närmare eftertanke har jag kommit fram till att det var ganska dumt att låta någon censur utelämna något. För med eller utan läsarcensur så finns det inte så mycket att säga om festen. Den var nice, no more than that. Bäst för dagen/kvällen var ändå den påtagligt förbättrade relationen jag fick till Maks. Vi får se när vi ses igen. Det är ganska segt att de tre jag har blivit bäst vän med bland utbytesstudenterna är de som inte bor i centrala Córdoba utan i småstäder utanför.

Tranquil wachos, tranquil.