Under strecket

Klockan var alltså långt skriden efter tolv. Mina förhoppningar om ordentligt med sömn innan morgondagens avfärd dog snabbt i takt med att klockan tickade på. Runt 03:00 kunde jag färdigpackad och dödstrött krypa in under tecket. Fyra timmar senare steg jag upp igen.

Klockan var knappt åtta när hela sjätte (sista) årskursen begav sig av upp mot de närliggande Sierrabergen för två dagars campingresa. Det är en vanlig tradition här att årskurser eller klasser åker på campamientos som det heter på spanska. Det är inte camping i form av tältande och spritkök. Men nog så enkla förhållanden är det ändå. Okej vi talar inte Fiambalá och jävla grotta till sovplats. Den enda svenska parallellen jag kan göra är klassresan som många klasser gör i femman. Med andra ord var det inte vilken utflykt som helst som vi gjorde.

När vi anlände till vad som verkade var slutdestionationen informerades det om att det nu väntade oss två timmar och tolv kilometers vandring upp i bergen. De hade nämnt detta innan. Tyvärr var jag inte allt för insatt i hur vädret skulle bli och insåg omgående att min jacka och tjocktröja inte var till stor användning i den 25 grader stekande solen. Under den långa pormenaden som både bar upp och ner, genom hagar och genom taggtrådsstängsel underhöll jag mig en hel del. Det var ofrånkomlig att kommentera på den kopiösa mängd hästbajs som fanns under hela vägen. Marken var bokstavlingen täckt i kokor av hästbajs. Som tur var var de flesta uttorkade och stank därmed ingenting.

Utmattade och hungriga kom vi mycket riktigt två timmar senare fram till vad som ändå var slutdestinationen. Det var med glädje jag såg fram emot den analkande lunchen. Det hade utlovats hamburgare. Tyvärr blev lunchen inte lika fridfull och njutbar som jag hade hoppats på. Även om vi alla svalt för stunden tyckte jag det bestiala beteende vissa uppvisade när hamburgarna bars ut inte riktigt var representabelt. Jag har märkt att personer här, och i synnerhet killar, överlag överger mycket av sin självvärdighet i utbyte mot en bit godis eller mat när de är hungriga. De verkar ännu inte inse att de borde värdera lite självrespekt högre en majonäs på hamburgaren. Nåja, jag åt mina två hamburgare sofistikerat med både värdigheten och hungern i behåll. Jag hämtade även vatten i en kopp från köket istället för att som alla andra gemensamt dricka från de tre kannorna med vatten som stod på bordet. Tre kannor vatten/typ 100 ungdomar=mycket man inte vill dricka. Ibland förvånas jag inte av att svininfluensan fick ett sådant utbrott här. Det är ju emellanåt helt avsaknad av kunskap kring bakteriespridning.

Det finns egentligen inte mycket mer att säga om övernattningen. Vi gjorde det vanliga liksom, lekar, sång kring en tom eldstad (eftersom det var eldningsförbud där vi var) och bad i det närliggande vattenfallet med sjö. En lite märklig episod var när vi skulle gå till sängs natten till tisdag. Åter en gång var vi killar tvungna att finna oss i att vi hade dragit nitlotten när det kom till sovställe. Halv döda vandrade vi iväg i mörkret för att avverka den knappa kilometern till stugan där vi skulle sova. Väl framme gjorde alla sig redo för läggning. Lättad tänkte jag att jag trots allt kanske skulle slippa två timmars skratt och stök som det annars alltid blir när många ska sova ihop. Det höll i sig till den andra gruppen kom. Vi hade tydligen bara varit första skeppningen elever. Så när andra gruppen mer eller mindre invaderade sovsalen blev det ett sjuhelvetes liv. Skrik, flygande kuddar och stänkande vatten pågick samtidigt. Jag kände mig ändå ganska säker med mitt val av sovplats, längst inne i det bortre hörnet. Sjukast av alla bus de hittade på var när en kille höll en tändare framför en alla killen rumpa medan han pruttade. Det var en ganska skräckinjagande upplevelse jag ogärna upplever igen. De upplevde den dock gärna flera gången om och fortsatte med påhittet.

Nu måste jag lägga mig. Klockan är snart halv ett och om sju timmar börjar skolan. Jag vill gärna sova lite före dess. Jag har noterat att jag sover väldigt mycket mindre på nätterna här än hemma. Däremot väger jag upp detta genom några timmars sömn på eftermiddagen. Men de senaste dagarna har det inte funnits möjlighet till någon sådan extrasömn och jag går därför på sparlåga för att konservera så mycket av de krafter jag har kvar som möjligt.

Por fin listo.
Un beso a ustedes