Jag vinner också över Söderling 11 gånger i rad
Denna helg kommer jag inte ha någon möjlighet att blogga. Som jag tror jag tidigare har nämnt ska jag på en första stor träff med Rotary. Träffen äger rum i en stad som heter Fiambalá. Jag sökte på staden på Google Earth och det såg ut som ett pepparkorn i filmmjölk. En liten svart prick i en evighet av vitt. Staden verkar ligga mer eller mindre i mitten av öken med Anderna åt väst. Jag vågar mig på att ta med min kamera. En laddning bilder kommer upp här söndag kväll eller måndag.
Idag har jag inte gjort mycket. Istället för utgång valde jag att stanna hemma och läsa bloggar istället. Det finns många skrivna av utbytesstudenter där ute på nätet. Nu när jag har tagit del av en hel del förvånas jag över att det ändå finns runt 30 personer som tar sig tid att läsa min varje dag.
Nos vemos culiados!
Förresten, vad tänkte den som kommenterade så här på föregående inlägg om mina enstaka tillfällen av ensamhet:
Men varför ber du inte två eller tre kompisar att komma över ner till dig över jul eller något. Sebbe, matti etc.
Åt denna som utöver en konstig kommentar har mage att utge sig för att vara "bättre en George", som signaturen löd, säger jag detta. Visst har Metro gått upp med 30% på två dagar, men att det skulle räcka till två biljetter tur retur hit, eller att jag skulle överväga spendera vinsten på mina vänner är ju befängt. Skärpning i kommentarsfältet.
Idag har jag inte gjort mycket. Istället för utgång valde jag att stanna hemma och läsa bloggar istället. Det finns många skrivna av utbytesstudenter där ute på nätet. Nu när jag har tagit del av en hel del förvånas jag över att det ändå finns runt 30 personer som tar sig tid att läsa min varje dag.
Något jag ändå har gjort idag är att gå på tennisträning. Jag gillar mina tennisträningar två gånger i veckan. Det är ganska komiskt det hela och därmed helvärt för 200 kronor i månaden. Jag spelar med killar som är typ 14-15. Trots det kan vi nog kora mig som sämst i gruppen. Mitt år med slackertennis tillsammans med Magnus för några år sedan verkar inte ha givit mig några vidare skills. Eller så här är det. Ibland spelar jag som Federer meets Borg meets Nadal och sätter varje serve och forehand. Men för det mesta tycks det mer som om jag spelar baseball än tennis. Det gör mig dock inget för de andra killarna verkar ändå tycka om min närvaro. Jag är ju mycket äldre så jag tror de lite ser upp till mig. Men eftersom jag spelar så jävla dåligt hamnar vi ändå på samma nivå. Och jag blir trots allt bättre och bättre för varje lektion. Nu kan jag slå backhands utan att de flyger över stängslet. De hamnar inte på planen, men i alla fall innanför stängslet.
Nos vemos culiados!
Förresten, vad tänkte den som kommenterade så här på föregående inlägg om mina enstaka tillfällen av ensamhet:
Men varför ber du inte två eller tre kompisar att komma över ner till dig över jul eller något. Sebbe, matti etc.
Åt denna som utöver en konstig kommentar har mage att utge sig för att vara "bättre en George", som signaturen löd, säger jag detta. Visst har Metro gått upp med 30% på två dagar, men att det skulle räcka till två biljetter tur retur hit, eller att jag skulle överväga spendera vinsten på mina vänner är ju befängt. Skärpning i kommentarsfältet.
Kommentarer
Postat av: Fanny Karnock
George, hoppas du har det otroligt roligt där nere! Kul att läsa om hur du har det, fortsätt att skriva :) Ville bara höra hur du mår, men du verkar ju ha det grymt!
Synd att vi aldrig hann ses innan du åkte! :( pusss
Trackback
