Pricerunner täcker inte Argentina
Det har ju varit en del tjat om argentinska priser här på bloggen. För att ge er lite klarhet i ämnet tänkte jag dedikera detta inlägg till price of Argentina.
Argentina har på nationell nivå runt 40% fattigdom. Detta är ju att jämföra med Sveriges typ 0%. Visst finns det de med väldigt lite pengar i Sverige. Men att vara fattig här innebär något helt annat än att inte ha råd till barnkalas, Mcdonald's-besök eller nya kläder. Jag har ännu inte kommit i närmre kontakt med någon av de 40% under min vistelse här, men överallt syns spår av fattigdom. På gatorna körs vagnar dragna av hästar runt. Dessa ekipage kallas "cartoneros" och är fattiga människor som utför diverse tjänster som arbete. Vagnarna kan dra runt allt från pet-flaskor till trädgrenar. Ibland samlar de som kör vagnar på saker som de sedan säljer någonstans och ibland leverar de varor till affärer och dylikt.
För de övriga 60% av befolkningen är läget desto bättre. Ändock kvarstår faktumet att Argentina är ett långt mycket fattigare land än Sverige vilket återspeglas i mycket. Naturligtvis talar vi inte om en nation i missär, men det är tämligen märkbart att vi är långt från Sveriges välfärdstrygga famn. Man ser skillnader i småsaker som man inte ens tänker på hemma. Trottarerna här är ofta halvtrasiga och gropiga, parkerna är dåligt underhållna utan fräscha lekplatser, överallt på spruckna fasader och rostiga plåtplank finns klotter. Jag är rädd för att jag målar upp en skräckbild av den trots allt trevliga omgivning jag lever i, men jag vill rapportera om allt detta innan jag vant mig och blivit blind för alla brister.
Vad jag vill komma till med den bild jag nu målat upp är att ni har i åtanke att jag just nu bor i ett land med många problem. Jag ska berätta om priserna, men jag tycker det är viktigt att man kommer ihåg att det inte bara handlar om några hundratusen kvadratkilometer Barkaby Outlet. Jag nekar inte till att jag åtnjuter de låga priserna. Frågan är bara till vilken kostnad jag får göra det...
I början av 2000-talet drabbades Argentina av en nationell ekonomisk kris. För att göra en lång historia kort och för att jag egentligen inte kan så mycket om vad som hände kan man väl säga att Argentinas valuta, peso, led skeppsbrott och sjönk snabbare än Vasaskeppet. Tidigare, rätta mig om jag har fel, var en peso värd en dollar. Numer måste man betala knappt fyra pesos för en dollar. En peso är värd knappt två kronor vilket gör det väldigt enkelt att kalkulera alla priser. I hopp om att era hjärnor inte smält av matematik eller annat överflöd av information fortsätter jag nu med lite prisexempel.
Vi kan dela in allt köpbart i två stora grupper: Tjänster och varor. Tjänster omfattar allt som handlar om att utföra ett arbete, typ klippa sig, åka taxi eller ha städhjälp. Varor är saker helt enkelt, kläder, mat eller hemelektronik. Eftersom jag ännu inte har tagit så mycket del av tjänster här i Argentina ska jag först fatta mig kort om det.
Löner är lägre och därför kostar det mindre att ha någon att utföra ett arbete. Till följd av detta är alltså generellt sett tjänsterna mycket billigare än i Sverige. Jag har som sagt inte som många exempel från denna grupp ännu men två skulle kunna vara att en taxiresa sällan överstiger 40 kronor (och taxi har jag ändå åkt ett tiotal gånger), att ta bussen kostar alltid 1.50 pesos d.v.s. 3 kronor och ett biobesök kostar mellan tjugo och trettio kronor.
Nu till varorna! Under gruppen varor kan man åter än gång göra en indelning i två stora kategorier: importerade varor och varor producerade i Argentina. Ni kanske tycker att en sådan indelning är onödig men den är ganska viktigt för att förstå varför priserna skiljer sig så, för det gör de.
Något som importeras i stora mängder till Argentina är kläder. Jag har ju berättat för många av er att min plan för året här nere är att bygga upp en ny garderob. Förnärvarande ser det ut att vara lite mer av en utmaning än jag trodde. Kläder i många av butikerna är faktiskt nästintill samma priser som hemma. Ja hör och häppnas! En skjorta här kan mycket väl kosta 400-500 kronor. Vissa av er kanske tänker att det är mycket billigare än Sverige, men om vi diskonterar NK's herravdelning och Filippa K's butik på Biblioteksgatan så är 400-500 för en skjorta inte helt otänkbart. Ser man sedan till internationellt kända märken så som Fred Perry, Ralph Lauren eller Hermés så är skillnaden ännu mindre. Jag är ganska övertygad om att LV's flaggskeppsbutik i Buenos Aires inte skiljer sig mycket prismässigt från den på Birger Jarlsgatan. Nej, vad man kan hitta i klädväg som är billigt är det inhemska. Det är känns lite märkligt att det är så för emedan många av märkesgrejerna kommer från fabriker i Kina är de inhemska sakerna handgjorda på små familjeföretag ute på Pampas. Som bekant är kött något som Argentina är känt för. Och ja, kött kommer från djur som har hud. När man dödat djuret och ätit köttet blir det kvar mycket hud. All denna hud blir till läder som blir till ett överflöd av lädersaker. Idag var jag på en gatumarknad i centrala Córdoba där nog vartannat stånd sålde läderobjekt. Utbudet bestod huvudsakligen av väskor och skor tillverkade i läder. Storögd gick jag runt bland stånden och beundrade dessa konstverk till priser H&M skulle ha problem att konkurrera med. Slutsatsen av detta stycke blir därför att jag nog kommer att ha inriktning läder i min jakt på saker att ta med hem. Självklart kommer jag att bibehålla mina ambitioner om garderoben och det. Men kanske de har fått en annan utformning nu.
Nu ska jag kort berätta för er lite om maten och därmed även sagt allt man konsumerar med munnen. Det är under denna rubrik vi finner de riktigt stora skillnaderna. Matvaror, restaurangmat, take-away, läsk och saft, allt är nog generellt runt 50-70% billigare. Det är med lätthet jag på en helg kommer undan med 50 pesos. Då har jag ändå ätit en eller två måltider ute, köpt saft eller så om jag varit törstig och mer därtill. Ironiskt nog jämfört med Sverige börjar det här med mina stora sedlar bli lite av ett problem. Jag måste emellanåt planera inköp på speciella ställen eftersom jag vet att de kommer motta mina 100-pesosedlar. Kids, vi talar alltså om sedlar som motsvarar 200 kronor. Vilket tänkbart ställe i Sverige skulle inte motta en sådan sedel?
Slutligen så kan jag säga att jag fortfarande inte har fått några definitiva svar på den mest intressanta frågan, "priset på ett par Converse". Jag har frågat runt men fått väldigt spridda svar. De har rört sig mellan alltifrån 200 kronor för ett par till 800 kronor för ett par. Det står därför på min to-do-list att uppsöka en försäljare av märket och se vad som egentligen står på prislappen. Så fort jag vet något lovar jag att skriva det här på bloggen. Till dess får ni hålla tillgodo med dagens skoinköp som gjordes på marknaden jag tidigare talade om.
Märke: Arte en cuero (konst i läder)
Pris: 110 kronor
Argentina har på nationell nivå runt 40% fattigdom. Detta är ju att jämföra med Sveriges typ 0%. Visst finns det de med väldigt lite pengar i Sverige. Men att vara fattig här innebär något helt annat än att inte ha råd till barnkalas, Mcdonald's-besök eller nya kläder. Jag har ännu inte kommit i närmre kontakt med någon av de 40% under min vistelse här, men överallt syns spår av fattigdom. På gatorna körs vagnar dragna av hästar runt. Dessa ekipage kallas "cartoneros" och är fattiga människor som utför diverse tjänster som arbete. Vagnarna kan dra runt allt från pet-flaskor till trädgrenar. Ibland samlar de som kör vagnar på saker som de sedan säljer någonstans och ibland leverar de varor till affärer och dylikt.
För de övriga 60% av befolkningen är läget desto bättre. Ändock kvarstår faktumet att Argentina är ett långt mycket fattigare land än Sverige vilket återspeglas i mycket. Naturligtvis talar vi inte om en nation i missär, men det är tämligen märkbart att vi är långt från Sveriges välfärdstrygga famn. Man ser skillnader i småsaker som man inte ens tänker på hemma. Trottarerna här är ofta halvtrasiga och gropiga, parkerna är dåligt underhållna utan fräscha lekplatser, överallt på spruckna fasader och rostiga plåtplank finns klotter. Jag är rädd för att jag målar upp en skräckbild av den trots allt trevliga omgivning jag lever i, men jag vill rapportera om allt detta innan jag vant mig och blivit blind för alla brister.
Vad jag vill komma till med den bild jag nu målat upp är att ni har i åtanke att jag just nu bor i ett land med många problem. Jag ska berätta om priserna, men jag tycker det är viktigt att man kommer ihåg att det inte bara handlar om några hundratusen kvadratkilometer Barkaby Outlet. Jag nekar inte till att jag åtnjuter de låga priserna. Frågan är bara till vilken kostnad jag får göra det...
I början av 2000-talet drabbades Argentina av en nationell ekonomisk kris. För att göra en lång historia kort och för att jag egentligen inte kan så mycket om vad som hände kan man väl säga att Argentinas valuta, peso, led skeppsbrott och sjönk snabbare än Vasaskeppet. Tidigare, rätta mig om jag har fel, var en peso värd en dollar. Numer måste man betala knappt fyra pesos för en dollar. En peso är värd knappt två kronor vilket gör det väldigt enkelt att kalkulera alla priser. I hopp om att era hjärnor inte smält av matematik eller annat överflöd av information fortsätter jag nu med lite prisexempel.
Vi kan dela in allt köpbart i två stora grupper: Tjänster och varor. Tjänster omfattar allt som handlar om att utföra ett arbete, typ klippa sig, åka taxi eller ha städhjälp. Varor är saker helt enkelt, kläder, mat eller hemelektronik. Eftersom jag ännu inte har tagit så mycket del av tjänster här i Argentina ska jag först fatta mig kort om det.
Löner är lägre och därför kostar det mindre att ha någon att utföra ett arbete. Till följd av detta är alltså generellt sett tjänsterna mycket billigare än i Sverige. Jag har som sagt inte som många exempel från denna grupp ännu men två skulle kunna vara att en taxiresa sällan överstiger 40 kronor (och taxi har jag ändå åkt ett tiotal gånger), att ta bussen kostar alltid 1.50 pesos d.v.s. 3 kronor och ett biobesök kostar mellan tjugo och trettio kronor.
Nu till varorna! Under gruppen varor kan man åter än gång göra en indelning i två stora kategorier: importerade varor och varor producerade i Argentina. Ni kanske tycker att en sådan indelning är onödig men den är ganska viktigt för att förstå varför priserna skiljer sig så, för det gör de.
Något som importeras i stora mängder till Argentina är kläder. Jag har ju berättat för många av er att min plan för året här nere är att bygga upp en ny garderob. Förnärvarande ser det ut att vara lite mer av en utmaning än jag trodde. Kläder i många av butikerna är faktiskt nästintill samma priser som hemma. Ja hör och häppnas! En skjorta här kan mycket väl kosta 400-500 kronor. Vissa av er kanske tänker att det är mycket billigare än Sverige, men om vi diskonterar NK's herravdelning och Filippa K's butik på Biblioteksgatan så är 400-500 för en skjorta inte helt otänkbart. Ser man sedan till internationellt kända märken så som Fred Perry, Ralph Lauren eller Hermés så är skillnaden ännu mindre. Jag är ganska övertygad om att LV's flaggskeppsbutik i Buenos Aires inte skiljer sig mycket prismässigt från den på Birger Jarlsgatan. Nej, vad man kan hitta i klädväg som är billigt är det inhemska. Det är känns lite märkligt att det är så för emedan många av märkesgrejerna kommer från fabriker i Kina är de inhemska sakerna handgjorda på små familjeföretag ute på Pampas. Som bekant är kött något som Argentina är känt för. Och ja, kött kommer från djur som har hud. När man dödat djuret och ätit köttet blir det kvar mycket hud. All denna hud blir till läder som blir till ett överflöd av lädersaker. Idag var jag på en gatumarknad i centrala Córdoba där nog vartannat stånd sålde läderobjekt. Utbudet bestod huvudsakligen av väskor och skor tillverkade i läder. Storögd gick jag runt bland stånden och beundrade dessa konstverk till priser H&M skulle ha problem att konkurrera med. Slutsatsen av detta stycke blir därför att jag nog kommer att ha inriktning läder i min jakt på saker att ta med hem. Självklart kommer jag att bibehålla mina ambitioner om garderoben och det. Men kanske de har fått en annan utformning nu.
Nu ska jag kort berätta för er lite om maten och därmed även sagt allt man konsumerar med munnen. Det är under denna rubrik vi finner de riktigt stora skillnaderna. Matvaror, restaurangmat, take-away, läsk och saft, allt är nog generellt runt 50-70% billigare. Det är med lätthet jag på en helg kommer undan med 50 pesos. Då har jag ändå ätit en eller två måltider ute, köpt saft eller så om jag varit törstig och mer därtill. Ironiskt nog jämfört med Sverige börjar det här med mina stora sedlar bli lite av ett problem. Jag måste emellanåt planera inköp på speciella ställen eftersom jag vet att de kommer motta mina 100-pesosedlar. Kids, vi talar alltså om sedlar som motsvarar 200 kronor. Vilket tänkbart ställe i Sverige skulle inte motta en sådan sedel?
Slutligen så kan jag säga att jag fortfarande inte har fått några definitiva svar på den mest intressanta frågan, "priset på ett par Converse". Jag har frågat runt men fått väldigt spridda svar. De har rört sig mellan alltifrån 200 kronor för ett par till 800 kronor för ett par. Det står därför på min to-do-list att uppsöka en försäljare av märket och se vad som egentligen står på prislappen. Så fort jag vet något lovar jag att skriva det här på bloggen. Till dess får ni hålla tillgodo med dagens skoinköp som gjordes på marknaden jag tidigare talade om.
Märke: Arte en cuero (konst i läder)
Pris: 110 kronor
Kommentarer
Postat av: Fabian
köp hem något fint till mig!!!!
Postat av: William
Ganska coola skor =)
Postat av: tomtz
asså ja sitter och läser geografi läxan nu och om man ska tro vad som står så kan du hitta samma saker biligare i andra delar av landet :)
Trackback
