Insomnia...insomnande
Efter supporterhjälp från blogg.se har jag nu lyckats fixa felet med styckeindelning. Det firar vi med nytt stycke!
Till följd av en timmes tennis igår, vilket blev min andra fysiskt utmanande timme på tre månader, och lite för lite sömn inatt var jag helt utslagen i skolan idag. Tidigare dagar har jag varit sömnig på morgonen, men det har gått över efter första lektionen eller så. Idag höll det dock i sig. Inledande lektion var förödande för mina aspirationer på att piggna till. Med stängda fönster, 35 syrekonsumerande personer i klassrummet och fördragna gardiner föreläste läraren om olika sociala mönster i samhället. Efter en injektion blodsocker på rasten i form av min dagliga morgontoast i caféterian för fyra kronor och lite friskt luft kände jag mig mer vaken. Tyvärr varade inte denna pigghet längre än Red bull eller Snickers så mycket riktigt efter någon timme var jag död igen. I brist på motivation om att åter injicera lite energi i mina snart avlidna lemmar vände jag istället på huvudet, lutade mig framåt och slöt ögonen.
Problemet med att sova i skolan är att man varken kan sova eller vakna med värdighet. När man halvsover guppar munnen lite halvt öppen och andningen skapar små vislande djup i gomen. Så vaknar man och upptäcker att lite saliv runnit ur mungipan. I bästa fall gör man detta på egen hand och kan snabbt reparera sina förseelser. Har man otur däremot väcks man av tjejen bakom som intet ont anande knackat en på ryggen. Förvånad och förskräckt bemöts hon av en ostadig blick från två rödsprängda ögon. Håret har valt att revoltera mot samhällets hårnormer och saliven från mungipan släppar kvar lite på väskan som agerat kudde.
I fortsättningen väljer jag därför att förlägga min sömn till innanför hemmets trygga vägger där det varken finns flickor eller sig själv att generas inför.
Till följd av en timmes tennis igår, vilket blev min andra fysiskt utmanande timme på tre månader, och lite för lite sömn inatt var jag helt utslagen i skolan idag. Tidigare dagar har jag varit sömnig på morgonen, men det har gått över efter första lektionen eller så. Idag höll det dock i sig. Inledande lektion var förödande för mina aspirationer på att piggna till. Med stängda fönster, 35 syrekonsumerande personer i klassrummet och fördragna gardiner föreläste läraren om olika sociala mönster i samhället. Efter en injektion blodsocker på rasten i form av min dagliga morgontoast i caféterian för fyra kronor och lite friskt luft kände jag mig mer vaken. Tyvärr varade inte denna pigghet längre än Red bull eller Snickers så mycket riktigt efter någon timme var jag död igen. I brist på motivation om att åter injicera lite energi i mina snart avlidna lemmar vände jag istället på huvudet, lutade mig framåt och slöt ögonen.
Problemet med att sova i skolan är att man varken kan sova eller vakna med värdighet. När man halvsover guppar munnen lite halvt öppen och andningen skapar små vislande djup i gomen. Så vaknar man och upptäcker att lite saliv runnit ur mungipan. I bästa fall gör man detta på egen hand och kan snabbt reparera sina förseelser. Har man otur däremot väcks man av tjejen bakom som intet ont anande knackat en på ryggen. Förvånad och förskräckt bemöts hon av en ostadig blick från två rödsprängda ögon. Håret har valt att revoltera mot samhällets hårnormer och saliven från mungipan släppar kvar lite på väskan som agerat kudde.
I fortsättningen väljer jag därför att förlägga min sömn till innanför hemmets trygga vägger där det varken finns flickor eller sig själv att generas inför.
Kommentarer
Postat av: Sebbe
Hahaha
Trackback
