Dyrbar tid
I brist pa annat att gora sitter jag och bladdrar runt i bekantas och obekantas album pa Facebook. De ar resor, arstider, skolaktiviteter och fester som ofta star som teman for albumen. Vad jag noterat ar att vissa tycks lagga ner mer tid pa att ta bilderna av deras aktivitet, sa att saga, an att faktiskt utfora den. Den har teorin kanske inte applicerar for lat saga "vintermys 09" med spridda bilder pa snoiga lyktstolpar och varma koppar te eller "Kungsholmens karneval!!" med 136 bilder pa tva utkladda kompisar. Daremot tycks fenomenet vara allt mer forekommande bland resealbumen samt festalbumen. Mahanda ar inte jag den ratte mannen att saga nagot i fragan, men jag tar mig friheten att gora sa anda.
Jag klickar fram bild for bild i ett album som visar denne persons Londonresa. I det har fallet misstanker jag att aldern pa personen som star ansvarig for albumet kan spela en stor roll, men faktumet ar detsamma. Allteftersom bilderna bladdrar forbi mig inser jag hur ofantligt mycket tid de maste ha lagt ner pa att posera i varje bild, arrangera de ganska avancerade uppstallningarna vissa bilder har eller hur manga andra bilder som maste finnas men som blev suddiga eller nagon blundade. De kvalificerade gissningarna pa vad de kan ha agnat mycket tid at for att skapa slutprodukten, Facebook-albumet, ar manga. Vad jag vill komma till ar att det tycks som om manga ar oerhort angelagna om att kunna visa vilken "sjuuukt gryyym" resa de hade pa sin Facebook. Kanske precis lika intresserade som de ar av sjalva resan. Allt verkar helt enkelt handla om att bygga upp ett intressant liv via sin Facebook-profil, via antalet vanner och album fran "uuuunderbara" resor till London.
Jag vet, jag vet, aven jag gor mig skyldig till nagra av de har sakerna. Ni far lasa den har texten som om vore den skriven av en helt objektiv part. Som slutkommentar till att overarbeta sin "intressanta" profil pa Facebook sa kan vi se det som motparten till det Facebook-fenomen jag tidigare har kommenterat pa dar manniskor i brist pa intressanta saker konstruerar en profil med hjalp av Farmville-flikar och det dar irriterande klicka-pa-musen-spelet jag far tio invites om dagen till.
Pa tal om Facebook-album sa sag jag ett album fran en resa till Paris. Det var skrammande hur albumets fototeknik och objekten i bilderna helt och hallet aterspeglade bilden jag hade av personerna som gjorde resan. Mina fordomar var helt korrekta med andra ord. Kanske anvandandet av ordet "fordom" ger en negativ klang och jag onskar verkligen inte formedla nagon sadan. Jag gillade albumet mycket, ville bara papeka att det fascinerade mig hur skraddarsytt albumet var till dess ursprungsman.
Jag klickar fram bild for bild i ett album som visar denne persons Londonresa. I det har fallet misstanker jag att aldern pa personen som star ansvarig for albumet kan spela en stor roll, men faktumet ar detsamma. Allteftersom bilderna bladdrar forbi mig inser jag hur ofantligt mycket tid de maste ha lagt ner pa att posera i varje bild, arrangera de ganska avancerade uppstallningarna vissa bilder har eller hur manga andra bilder som maste finnas men som blev suddiga eller nagon blundade. De kvalificerade gissningarna pa vad de kan ha agnat mycket tid at for att skapa slutprodukten, Facebook-albumet, ar manga. Vad jag vill komma till ar att det tycks som om manga ar oerhort angelagna om att kunna visa vilken "sjuuukt gryyym" resa de hade pa sin Facebook. Kanske precis lika intresserade som de ar av sjalva resan. Allt verkar helt enkelt handla om att bygga upp ett intressant liv via sin Facebook-profil, via antalet vanner och album fran "uuuunderbara" resor till London.
Jag vet, jag vet, aven jag gor mig skyldig till nagra av de har sakerna. Ni far lasa den har texten som om vore den skriven av en helt objektiv part. Som slutkommentar till att overarbeta sin "intressanta" profil pa Facebook sa kan vi se det som motparten till det Facebook-fenomen jag tidigare har kommenterat pa dar manniskor i brist pa intressanta saker konstruerar en profil med hjalp av Farmville-flikar och det dar irriterande klicka-pa-musen-spelet jag far tio invites om dagen till.
Pa tal om Facebook-album sa sag jag ett album fran en resa till Paris. Det var skrammande hur albumets fototeknik och objekten i bilderna helt och hallet aterspeglade bilden jag hade av personerna som gjorde resan. Mina fordomar var helt korrekta med andra ord. Kanske anvandandet av ordet "fordom" ger en negativ klang och jag onskar verkligen inte formedla nagon sadan. Jag gillade albumet mycket, ville bara papeka att det fascinerade mig hur skraddarsytt albumet var till dess ursprungsman.
Kommentarer
Trackback
