Hopplöst hopplös
Jag skriver nu från min labtop. Nere i hörnet kan jag uttyda att det återstår mig 91% av batteriet. 91% kvar till komplett frånvaro av elektricitet. Åter en gång har strömmen gått. Elavbrotten kommer nu på en mer eller mindre daglig basis. Från vad jag har hört och läst i tidningen lyckas inte energibolaget bemöta behovet av elektricitet trots de tidigare nedskärningarna. Därför väntar oss just nu ett, för stunden, veckolångt energibesparingsschema. Hela staden kommer någon gång varje dag att beröras. Den teoretiska planen är att varje stadsdel och förort får sin ström bruten tre timmar på förmiddagen och tre timmar på eftermiddagen. lägg dock märke till att jag utger det här för att vara den teoretiska planen. Hittills har ingen av de utlovade tidsplanerna hållts. Strömavbrotten har varat mycket längre än lovat och har berört många fler områden än angivet.
***
För min del är de här strömavbrotten irriterande. Utan el har vi inget Internet och att se på film på datorn räcker inte längre än mitt batteri. Luftkonditioneringen fungerar heller inte vilket blir påfrestande i längden med 35 graders värme utomhus. Det enda positiva som kommer ur detta för min del är att tv:n inte står på. Att vara utan argentinsk tv är en fröjd.
***
Det där var de tämligen bagatellartade problemen jag störs av när jag inte har tillgång till elektricitet. Desto mer förödande är de här avbrotten för andra. Vissa byggnader liksom sjukhus tror och hoppas jag har reservgeneratorer, men för alla andra gäller detsamma. De stora shoppingcenterna står utan el och tvingas stänga många av sina affärer och restauranger. Biograferna slocknar liksom vartenda annan verksamhet. Caféerna kan inte göra kaffe och glassen smälter i sina frysboxar, slaktarna tvingas slänga stora mängder kött som snabbt blir dåligt i värmen, affärerna tvingas slå igen sina dörrar eftersom varken larmsystem eller kassasystem fungerar och bensinstationernas mätare står stilla så ingen bensin går att tanka. Hur affärerna går för de många internetcaféerna under ett elavbrott ska vi inte ens tala om. Min värdpappa har ett eget litet företag som utför datorservice åt företag och privatpersoner. Hans dag kan man se som förlorad. Kontoret hade tydligen stått utan electricitet sedan nio imorse och omöjliggjort någon form av arbete.
***
Strömavbrotten fullständigt lamslår nästan all form av kommersiell aktivitet och gör det svårt för många att arbeta. Problem föder problem och bildar en ondcirkel som i det här fallet ligger i energibolagets händer att sätta ett stopp för. Ibland kan jag se drag i samhället här som till viss del förklarar varför ett land så rikt på tillgångar som Argentina utvecklingsmässigt befinner sig så långt bakom oss. Människor har ingen tilltro till politikerna eller poliserna. All auktoritet är mer eller mindre korrupt. Vad hjälper det att protestera och klaga när saker ändå inte förändras? Istället får man finna sig i hur saker är och leva med dem. Precis som människorna vid det här laget har funnit sig i att vara utan el. Energibolaget har utfört samma åtgärder i fyrtio år.
