Under strecket

Jag lever och mar bra. I overmorgon atervander jag till Cordoba efter snart tva veckors solsmester vid havet. Det dar med solsemester insag jag haromdagen inte ar nagot valdigt speciellt i Argentina. Sjalva semestern och attributet sol menar jag da. Det ar alltid soligt var man an ar. Den vurm svenskar har for solen ar kommen ur bristen pa varan. Men nar den ar standigt narvarande, vad ar det man reser brot ifran da? Inte ar det solen i alla fall. Jag saknar att ha det kallt. Jag saknar svarta eftermiddagar. Jag saknar slask och sno. Vi forbannar oss over den svarta, frusna svenska vintern. Men nar allt kommer omkring ar det tack vare den som sommaren ar sa underbar. Det ar darfor atminstone jag blir levandsglad nar Valborgselden sprakar och studenterna sjunger in varen. Har finns knappt nagon skillnad arstiderna emellan. Just nu vaknar jag varje morgon och hoppas pa molnigt, 20 grader och regn. Jag hoppas fortfarande.