Slut
Sa var mitt ar har i Argentina mer eller mindre slut. En marklig tanke det dar, att aret ar over. Det ar som att do. Manga av de manniskor du har lart kanna och kommit nara inpa, vet du att du aldrig mer kommer se efter det sista avskedet. Den jag sa farval till haromdagen kommer jag formodligen aldrig att se igen. Och vi bada vet om det.
Jag tror jag har haft ett av de basta utbytesaren man kan ha. Arligt talat har mitt ar har i Argentina inte kantats av ett enda storre problem. Jag har sett hur mina utbytesvanner har haft strul med familjen, strul med kompisar, strul med skolan, strul med hemlangtan eller strul med sig sjalva. Personligen erfor jag aldrig nagot av det. Jag ar naturligtvis valdigt tacksam och medveten om den tur jag har haft. For det ar just tur som har tagit mig igenom det har aret pa ett sa otroligt bra satt. Att jag tillbringade mina sista fyra manader i Argentina med en fantastisk familj som dessutom bodde centralt i staden, det ar bara tur. Jag var inte ens avsedd for den har familjen. Jag skulle ha bott i en helt annan familj langt utanfor innerstan. Men sa andrade sig saker och omstandigheterna tog mig till dit jag ar nu. Precis samma tur var vad som placerade mig i min forsta vardfamilj.
Vissa skulle kalla allt det har for odet. Sjalv har jag seriost borjat tro pa karma. For den har aterspeglat sig sa val i min tid har. Nagon darute ser till sa att verkligen allt gar min vag. Det kanns nastan orattvist nar jag bevittnar hur andra kampar med trasliga vardfamiljer och stokiga skolor medan jag sjalv sover till tolv varje dag, gar pa bio och min vardfamiljer ar inget annat an glada for min skull.
Vad som gor att just mitt utbyte blir annu lite mer fantastiskt ar den har resan som inleds imorgon klockan 9.50. Da avgar bussen som kommer att ta Dylan och mig norrut, till den bolivianska gransen. Darifran kommer vi sedan med framst buss, men ocksa tag, att resa genom hela Bolivia, Peru, Ecuador samt de norra delarna av Chile. Det ar ofattbart och svart att inse. Jag kommer utfora en resa fa ges mojlighet till i livet, och annu farre redan vid 18 ars alder.
Apropa 18 ar sa ar jag synnerligen nojd med hur mitt firande kommer bli. Jag har markt att jag ar en festmanniska, men bara sa lange festen inte ar dedikerad till mig. Sa nagon avskedsfest eller fodelsedagsfest i forskott har jag da strangt inte viljat ha. Det ar darfor det passar mig sa utmarkt att mina fodelsedag infaller en vecka in pa resan. Istallet for stela halsningar och en tvangsframkallad uppskattning sa kan jag lugnt njuta av bemarkelsedagen i Bolivias huvudstad La Paz.
Bloggen upphor nu att underhallas med inlagg. Formodligen ar det valdigt fa, om ens nagon, som kommer att sakna den. Ingen kommer nog kanna den besvikelse som jag personligen kande nar min favoritblogg Daytradern lades ner. Jag hoppas att jag har varit till nagons underhallning pa denna blogg och att nagon hr uppskattat den. Nu lamnar vi understrecket bakom oss. Snart ar jag tillbaka pa andra sidan linjen, tillsammans med er. Min tid soder om ekvatorn ar over.
Jag tror jag har haft ett av de basta utbytesaren man kan ha. Arligt talat har mitt ar har i Argentina inte kantats av ett enda storre problem. Jag har sett hur mina utbytesvanner har haft strul med familjen, strul med kompisar, strul med skolan, strul med hemlangtan eller strul med sig sjalva. Personligen erfor jag aldrig nagot av det. Jag ar naturligtvis valdigt tacksam och medveten om den tur jag har haft. For det ar just tur som har tagit mig igenom det har aret pa ett sa otroligt bra satt. Att jag tillbringade mina sista fyra manader i Argentina med en fantastisk familj som dessutom bodde centralt i staden, det ar bara tur. Jag var inte ens avsedd for den har familjen. Jag skulle ha bott i en helt annan familj langt utanfor innerstan. Men sa andrade sig saker och omstandigheterna tog mig till dit jag ar nu. Precis samma tur var vad som placerade mig i min forsta vardfamilj.
Vissa skulle kalla allt det har for odet. Sjalv har jag seriost borjat tro pa karma. For den har aterspeglat sig sa val i min tid har. Nagon darute ser till sa att verkligen allt gar min vag. Det kanns nastan orattvist nar jag bevittnar hur andra kampar med trasliga vardfamiljer och stokiga skolor medan jag sjalv sover till tolv varje dag, gar pa bio och min vardfamiljer ar inget annat an glada for min skull.
Vad som gor att just mitt utbyte blir annu lite mer fantastiskt ar den har resan som inleds imorgon klockan 9.50. Da avgar bussen som kommer att ta Dylan och mig norrut, till den bolivianska gransen. Darifran kommer vi sedan med framst buss, men ocksa tag, att resa genom hela Bolivia, Peru, Ecuador samt de norra delarna av Chile. Det ar ofattbart och svart att inse. Jag kommer utfora en resa fa ges mojlighet till i livet, och annu farre redan vid 18 ars alder.
Apropa 18 ar sa ar jag synnerligen nojd med hur mitt firande kommer bli. Jag har markt att jag ar en festmanniska, men bara sa lange festen inte ar dedikerad till mig. Sa nagon avskedsfest eller fodelsedagsfest i forskott har jag da strangt inte viljat ha. Det ar darfor det passar mig sa utmarkt att mina fodelsedag infaller en vecka in pa resan. Istallet for stela halsningar och en tvangsframkallad uppskattning sa kan jag lugnt njuta av bemarkelsedagen i Bolivias huvudstad La Paz.
Bloggen upphor nu att underhallas med inlagg. Formodligen ar det valdigt fa, om ens nagon, som kommer att sakna den. Ingen kommer nog kanna den besvikelse som jag personligen kande nar min favoritblogg Daytradern lades ner. Jag hoppas att jag har varit till nagons underhallning pa denna blogg och att nagon hr uppskattat den. Nu lamnar vi understrecket bakom oss. Snart ar jag tillbaka pa andra sidan linjen, tillsammans med er. Min tid soder om ekvatorn ar over.
Yet it lives
En vecka sedan sist jag skrev nagot. Ganska mycket har hant sedan dess. Jag tanker inte skriva om det.
For att halla den roda traden fran foregaende inlagg sa kan jag namna att jag haromdagen lade market till palmtradet i min grannes tradgard. En ganska sa ovantad och exotisk upptackt. Jag kanner mig numer som en sann Djungelgeorge.
Pa mandag bar det av norrut. Hela denna sista vecka kanns som ett preklimax. Det har ar slutet pa mitt ar i Argentina och med det foljer en massa avsked och dylikt. Samtidigt inleder jag om mindre an en vecka en ny resa, "lat det stora aventyret borja" som Ola i Wild Kids hade sagt. Fram till min avfard mot norr lar jag knappt blogga nagot mer. Det har ar bara bloggens sista dodsryckningar. Annu kvarstar dock dess sista andetaget, som lar tas pa sondag kvall.
P.s. Kollar runt pa jobb pa Arbetsformedlingens platsbank. Funderar pa att skicka ivag en jobbansokan pa skoj till Forsvarets Radioanstalt om en anstallning hos dem. Kanske jag kan fa fram nagon spannande hemlighet om ryska ubatar i Ostersjon eller mutskandaler bakom FRA-lagen..?
For att halla den roda traden fran foregaende inlagg sa kan jag namna att jag haromdagen lade market till palmtradet i min grannes tradgard. En ganska sa ovantad och exotisk upptackt. Jag kanner mig numer som en sann Djungelgeorge.
Pa mandag bar det av norrut. Hela denna sista vecka kanns som ett preklimax. Det har ar slutet pa mitt ar i Argentina och med det foljer en massa avsked och dylikt. Samtidigt inleder jag om mindre an en vecka en ny resa, "lat det stora aventyret borja" som Ola i Wild Kids hade sagt. Fram till min avfard mot norr lar jag knappt blogga nagot mer. Det har ar bara bloggens sista dodsryckningar. Annu kvarstar dock dess sista andetaget, som lar tas pa sondag kvall.
P.s. Kollar runt pa jobb pa Arbetsformedlingens platsbank. Funderar pa att skicka ivag en jobbansokan pa skoj till Forsvarets Radioanstalt om en anstallning hos dem. Kanske jag kan fa fram nagon spannande hemlighet om ryska ubatar i Ostersjon eller mutskandaler bakom FRA-lagen..?
Jag uppmarksammar apelsinerna
Haromdagen lade jag market till att det vaxer ett vilt apelsintrad runt hornet fran mitt hus. Sa vilt det nu kan bli mitt i en stad. Jag tyckte att det var ganska haftigt med en sadan exotisk frukt, fritt vaxande bland bilar och trafikljus. Men det ar nog bara jag, resten av Argentina och dess invanare ger sin uppmarksamhet at tva saker nu: fotbolls-vm och 200-arsjubulieumet av Argentina.
Den 25 maj firar Argentina 200 ar som nation. Pa det datumet ar 1810 skrevs den forsta sjalvstandighetsforklaringen i Buenos Aires. Men egentligen var det precis som i USA, sjalvstandighetsforklaringen foljdes av ett par ars sjalvstandighetskrig. Det ar darfor som nationaldagen inte ligger pa den 25 maj utan pa den 9 juli. Darav tycker jag det ar sa markligt att sjalvstandigheten firas den 25 maj, nar var landet fritt, 25 maj eller 9 juli?
Jag sag en farbror pa tv som pratade om 200-arsfirandet. Han gjorde sig lustig over just detta genom att med valdig cynism papeka hur typiskt argentinskt det ar att aldrig riktigt gora nagot ordentligt. Istallet for att forklara sig sjalvstandiga, kriga for det och sedan komma ihag den dagen, sa gjorde man en ny dag men lat anda den gamla dagen vara kvar. Det paminner mig om ett annat exempel pa hur saker har ofta inte gors ordentligt.
Tva kvarter fran mitt hus finns en gatukorsning med en gatbrunn i mitten. Varje gang det regnar mycket oversvammas gatorna och sma rannstensfloder bildas overallt. Denna brunn oversvammas ocksa av regnet. Det gor att hela den har korsningen blir en egen liten ankdamm. Vad som gors, varje gang detta sker, ar att nagon gatarbetare placerar en varningstriangel i mitten av korsningen och lyfter pa locket sa att vattnet inte pressar pa underifran. Det har har hant ett tiotal ganger. Man borjar fraga sig om de istallet kanske borde se over en annan losning. Det har ar fallet i flera av stadens gatbrunnar. Det markligaste ar att kanalen som gar genom hjartat av staden alltid gapar nastintill tom pa vatten. Jag ser hur problemet kan losas, om bara vattnet leddes ner i kanalen och inte upp genom gatbrunnarna.
Den andra saken som far uppmarksamhet ar alltsa fotbolls-vm. Varannan reklam pa tv handlar om fotbolls-vm och var man an gar saljs det produkter som har att gora med fotbolls-vm. Argentina paminner mig just nu lite om Sverige infor Eurovision Song Contest. Infor varje tavling hojer media vart bidrag till skyarna och spar topplaceringar. Ofta tanker de tillbaka till de fyra vinsterna Sverige har i tavlingen. Samma hysteri rader har, fast infor vm. Kommer Argentina vinna? Senaste gangen de vann, 1986, spelade de ju ocksa daligt i gruppspelet, och kolla hur det gick da!? Personligen ar jag ganska glad over att inte behover vara i Argentina under vm. Alla vill att jag ska heja pa landet, men allt jag vill ar att fortranga Sveriges missade avancemang. Jag kanner valdigt lite lojalitet gentemot Argentina. Vad annat kan man forvanta sig?
P.s. Tack Anders Svensson och svenska landslaget 2002 for att de spelade lika med Argentina och vann gruppen, det har raddat mig i manga diskussioner om huruvida Sverige eller Argentina ar den basta fotbollsnationen (en egentligen ganska sa uppgiven debatt for min del..)
Den 25 maj firar Argentina 200 ar som nation. Pa det datumet ar 1810 skrevs den forsta sjalvstandighetsforklaringen i Buenos Aires. Men egentligen var det precis som i USA, sjalvstandighetsforklaringen foljdes av ett par ars sjalvstandighetskrig. Det ar darfor som nationaldagen inte ligger pa den 25 maj utan pa den 9 juli. Darav tycker jag det ar sa markligt att sjalvstandigheten firas den 25 maj, nar var landet fritt, 25 maj eller 9 juli?
Jag sag en farbror pa tv som pratade om 200-arsfirandet. Han gjorde sig lustig over just detta genom att med valdig cynism papeka hur typiskt argentinskt det ar att aldrig riktigt gora nagot ordentligt. Istallet for att forklara sig sjalvstandiga, kriga for det och sedan komma ihag den dagen, sa gjorde man en ny dag men lat anda den gamla dagen vara kvar. Det paminner mig om ett annat exempel pa hur saker har ofta inte gors ordentligt.
Tva kvarter fran mitt hus finns en gatukorsning med en gatbrunn i mitten. Varje gang det regnar mycket oversvammas gatorna och sma rannstensfloder bildas overallt. Denna brunn oversvammas ocksa av regnet. Det gor att hela den har korsningen blir en egen liten ankdamm. Vad som gors, varje gang detta sker, ar att nagon gatarbetare placerar en varningstriangel i mitten av korsningen och lyfter pa locket sa att vattnet inte pressar pa underifran. Det har har hant ett tiotal ganger. Man borjar fraga sig om de istallet kanske borde se over en annan losning. Det har ar fallet i flera av stadens gatbrunnar. Det markligaste ar att kanalen som gar genom hjartat av staden alltid gapar nastintill tom pa vatten. Jag ser hur problemet kan losas, om bara vattnet leddes ner i kanalen och inte upp genom gatbrunnarna.
Den andra saken som far uppmarksamhet ar alltsa fotbolls-vm. Varannan reklam pa tv handlar om fotbolls-vm och var man an gar saljs det produkter som har att gora med fotbolls-vm. Argentina paminner mig just nu lite om Sverige infor Eurovision Song Contest. Infor varje tavling hojer media vart bidrag till skyarna och spar topplaceringar. Ofta tanker de tillbaka till de fyra vinsterna Sverige har i tavlingen. Samma hysteri rader har, fast infor vm. Kommer Argentina vinna? Senaste gangen de vann, 1986, spelade de ju ocksa daligt i gruppspelet, och kolla hur det gick da!? Personligen ar jag ganska glad over att inte behover vara i Argentina under vm. Alla vill att jag ska heja pa landet, men allt jag vill ar att fortranga Sveriges missade avancemang. Jag kanner valdigt lite lojalitet gentemot Argentina. Vad annat kan man forvanta sig?
P.s. Tack Anders Svensson och svenska landslaget 2002 for att de spelade lika med Argentina och vann gruppen, det har raddat mig i manga diskussioner om huruvida Sverige eller Argentina ar den basta fotbollsnationen (en egentligen ganska sa uppgiven debatt for min del..)
Min helg
Efter mitt foregaende inlagg insag jag hur ovillig jag tycks vara att faktiskt skriva om min vardag. Det ar val darfor jag har den har bloggen? For att forbattra den gravt dekadenta situationen tankte jag snabbt rulla igenom min helg. Det har faktiskt varit en relativt lugn sadan.
I torsdags trodde jag att det var fredag. Besviket insag jag mitt misstag efter middagen nar alla gick och la sig. Ja forutom jag da, jag var tvungen att skicka nagra forklarande sms. Det var alltsa inte klockan ett framfor stora ingangen.
I fredags forsokte jag desperat tagga om. Jag hade lite tomt mig pa krafter dagen innan. Pa eftermiddagen ringde min tidigare vardfamilj och bjod in mig pa middag. Jag tackade ja efter att ha avbojt ett flertal tidigare ganger. Runt halv tre skjutsade min tidigare vardpappa hem mig till mitt nuvarande hus. Jag ansag kvallen fortfarande vara ung och stamde darfor traff med en kompis. Det blev val en mattligt spannande traff. Precis som jag steg ur taxin, efter att ha betalat chaufforen de 13 pesos som aterstod i min planbok, insag jag min missbedomning. Nej, en piskande vind klockan fyra pa morgonen gor inte nagon kompis sarskilt rolig. Det slutade i en varm choklad pa den narliggande bensinmacken. Runt halv sju tog jag bussen hem. Kvallens hojdpunkt var nog att jag tog bussen hem. Det kostade mig 4 kronor istallet for 30, som hade varit priset for en taxi. Och ja jag vet, det kommer bli svart att stalla om till svenska priser.
I lordags var det fodelsedagskalas hemma hos min vardfarbror. Han fyllde 52 enligt en del. Jag sag bara ett ljus (i form av en fjaril) pa tartan, sa jag kan inte sakert lita pa mina kallor. Jag gillar att vara hemma hos den har farbrodern. Jag har det alltid bra pa deras middagar, sa aven pa denna. Efter tartan plockade farbrodern fram en flaska fernet for herrarna medan damerna drack kaffe. Efter fyra glas Fernet borjade slakten spekulera i att det svenske klimatet var vad som gjorde mig sa alkoholresistant. Personligen ar jag inte sa saker pa att saker forhaller sig sa. For ovrigt tycker jag hela pastaendet att jag star emot alkoholens paverkan bra ar nagot av ett skamt.
Runt tre var det dags att ga. Mina vardpappa, som var glad i hagen efter ett par glas han sjalv, korde in mig till city. Eller egentligen slappte han bara av mig. Vi korsar den centrala delen av staden nar vi aker fran farbroderns hus till vart. Fran gathornet sokte jag mig snabbt till den narliggande baren dar Antoine och Oliver var. De hade haft en drinkkvall. Ett par glas omringande deras lilla yta vid baren. Nar jag anlande smuttade Antoine pa nagon gurkdrink emedan Oliver holl pa med nagon frukthistoria. Jag fick det aldrig klart for mig vad det var for frukt eftersom den var vit. Med radsla for nagra knasigheter gick jag i Antoines fotspar och kopte mig en gurkdrink. Den paminde mest om gurkvatten. Nar vi kande oss klara med gurkvattnet och notan var betald promenerade vi nagra kvarter till restaurangen Rock'n'feller. Det ar oftast har vi avslutar vara natter. Eftersom den inte klassificeras som en nattklubb far de ha oppet langre an till fem pa morgonen. Alltid en utmarkt avslutning med en banansmoothie och dampad musik fran storbildsskarmarna. Restaurangen paminner i mangt och mycket om Hard Rock Café.
Idag, sondag, vaknade jag klockan halv tva. Vi skulle ata lunch. Jag gillar ofta sondagarna. De ar valdigt lugna och satter inga krav pa storre aktivitet. Att stryka runt i min llamaullskofta och pyjamasbyxor dagen lang ar helt angestfritt. Idag regnade det dessutom, annu mindre angest. Vad jag la market till ar att det ar valdigt osmakligt att ata en varm maltid fyra minuter efter att du har vaknat. Och sa blir jag sa trott. Jag somnade nastan vid matbordet. Efter lunchen gick jag upp och la mig igen. Att ata var allt for pafrestande.
Det var den helgen. Nu aterstar bara tva stycken. Jag far val se till att gora det basta utav dem.
Dagens lat: Breaking Free - Zac Efron och Vanesssa Hudgens.
I torsdags trodde jag att det var fredag. Besviket insag jag mitt misstag efter middagen nar alla gick och la sig. Ja forutom jag da, jag var tvungen att skicka nagra forklarande sms. Det var alltsa inte klockan ett framfor stora ingangen.
I fredags forsokte jag desperat tagga om. Jag hade lite tomt mig pa krafter dagen innan. Pa eftermiddagen ringde min tidigare vardfamilj och bjod in mig pa middag. Jag tackade ja efter att ha avbojt ett flertal tidigare ganger. Runt halv tre skjutsade min tidigare vardpappa hem mig till mitt nuvarande hus. Jag ansag kvallen fortfarande vara ung och stamde darfor traff med en kompis. Det blev val en mattligt spannande traff. Precis som jag steg ur taxin, efter att ha betalat chaufforen de 13 pesos som aterstod i min planbok, insag jag min missbedomning. Nej, en piskande vind klockan fyra pa morgonen gor inte nagon kompis sarskilt rolig. Det slutade i en varm choklad pa den narliggande bensinmacken. Runt halv sju tog jag bussen hem. Kvallens hojdpunkt var nog att jag tog bussen hem. Det kostade mig 4 kronor istallet for 30, som hade varit priset for en taxi. Och ja jag vet, det kommer bli svart att stalla om till svenska priser.
I lordags var det fodelsedagskalas hemma hos min vardfarbror. Han fyllde 52 enligt en del. Jag sag bara ett ljus (i form av en fjaril) pa tartan, sa jag kan inte sakert lita pa mina kallor. Jag gillar att vara hemma hos den har farbrodern. Jag har det alltid bra pa deras middagar, sa aven pa denna. Efter tartan plockade farbrodern fram en flaska fernet for herrarna medan damerna drack kaffe. Efter fyra glas Fernet borjade slakten spekulera i att det svenske klimatet var vad som gjorde mig sa alkoholresistant. Personligen ar jag inte sa saker pa att saker forhaller sig sa. For ovrigt tycker jag hela pastaendet att jag star emot alkoholens paverkan bra ar nagot av ett skamt.
Runt tre var det dags att ga. Mina vardpappa, som var glad i hagen efter ett par glas han sjalv, korde in mig till city. Eller egentligen slappte han bara av mig. Vi korsar den centrala delen av staden nar vi aker fran farbroderns hus till vart. Fran gathornet sokte jag mig snabbt till den narliggande baren dar Antoine och Oliver var. De hade haft en drinkkvall. Ett par glas omringande deras lilla yta vid baren. Nar jag anlande smuttade Antoine pa nagon gurkdrink emedan Oliver holl pa med nagon frukthistoria. Jag fick det aldrig klart for mig vad det var for frukt eftersom den var vit. Med radsla for nagra knasigheter gick jag i Antoines fotspar och kopte mig en gurkdrink. Den paminde mest om gurkvatten. Nar vi kande oss klara med gurkvattnet och notan var betald promenerade vi nagra kvarter till restaurangen Rock'n'feller. Det ar oftast har vi avslutar vara natter. Eftersom den inte klassificeras som en nattklubb far de ha oppet langre an till fem pa morgonen. Alltid en utmarkt avslutning med en banansmoothie och dampad musik fran storbildsskarmarna. Restaurangen paminner i mangt och mycket om Hard Rock Café.
Idag, sondag, vaknade jag klockan halv tva. Vi skulle ata lunch. Jag gillar ofta sondagarna. De ar valdigt lugna och satter inga krav pa storre aktivitet. Att stryka runt i min llamaullskofta och pyjamasbyxor dagen lang ar helt angestfritt. Idag regnade det dessutom, annu mindre angest. Vad jag la market till ar att det ar valdigt osmakligt att ata en varm maltid fyra minuter efter att du har vaknat. Och sa blir jag sa trott. Jag somnade nastan vid matbordet. Efter lunchen gick jag upp och la mig igen. Att ata var allt for pafrestande.
Det var den helgen. Nu aterstar bara tva stycken. Jag far val se till att gora det basta utav dem.
Dagens lat: Breaking Free - Zac Efron och Vanesssa Hudgens.
17+1=stor skillnad
Enbart tva veckor kvarstar har i Argentina for min del. Det ar en relativt kort tid om man jamfor med hur lange jag har varit har. Lite svart att smalta den tanken. En annan svarsmalt tanke ar att jag om tva veckor inleder den fem veckor langa backpackerresan som kommer ta mig genom mer eller mindre halva Sydamerika.
Haromdagen funderade jag kring vad jag har uppnatt an sa lange i livet. Vad jag kom fram till ar att mycket har skett har i Argentina. Inget ont om mina 17 ar i Sverige, men javlar vad det hande saker under mina nio senaste manader.
En del har uttryckt en liten oro kring att jag har forandrats. Det tror jag inte ska behova vara en befogad oro. Att jag ar en annan person tror jag inte. Fast nagon form av forandring har nog anda skett. Allt annat kanns ologiskt. Hur fan kan man INTE forandras genom att bo ett ar i ett frammande land med frammande manniskor och frammande sprak. Dock handlar det inte om nagot at det negativa hallet. Vi kan se det som en Pokemón-utveckling. Jag ar fortfarande densamma, men lite battre an forut. For det ar just sa jag ser mig, jag ar battre nu an forr. Jag kan mer, forstar mer och accepterar mer. Jag ser det som en positiv utveckling.
Sa tva veckor kvar var det. Sedan stanger den har skiten ner och ni slipper ha daligt samvete, som vanner, for att inte tvinga er igenom vartenda vardelosa inlagg. Tva veckor, hall ut.
Haromdagen funderade jag kring vad jag har uppnatt an sa lange i livet. Vad jag kom fram till ar att mycket har skett har i Argentina. Inget ont om mina 17 ar i Sverige, men javlar vad det hande saker under mina nio senaste manader.
En del har uttryckt en liten oro kring att jag har forandrats. Det tror jag inte ska behova vara en befogad oro. Att jag ar en annan person tror jag inte. Fast nagon form av forandring har nog anda skett. Allt annat kanns ologiskt. Hur fan kan man INTE forandras genom att bo ett ar i ett frammande land med frammande manniskor och frammande sprak. Dock handlar det inte om nagot at det negativa hallet. Vi kan se det som en Pokemón-utveckling. Jag ar fortfarande densamma, men lite battre an forut. For det ar just sa jag ser mig, jag ar battre nu an forr. Jag kan mer, forstar mer och accepterar mer. Jag ser det som en positiv utveckling.
Sa tva veckor kvar var det. Sedan stanger den har skiten ner och ni slipper ha daligt samvete, som vanner, for att inte tvinga er igenom vartenda vardelosa inlagg. Tva veckor, hall ut.
Mina tankar om Facebook, sammanfattade.
http://www.marcusdunberg.com/2010/05/13/in-your-face-facebook/
Jag instammer till 100% i det han har att saga. Jag kanner mig darmed ocksa som en hycklare eftersom jag fortsatt idkar just detta Facebook-beroende.
Jag instammer till 100% i det han har att saga. Jag kanner mig darmed ocksa som en hycklare eftersom jag fortsatt idkar just detta Facebook-beroende.
irriterande, men vem bryr sig?
Jag har noterat en sak.
Ofta forekommande i mina manga mail och Facebook-inlagg ar ordet "Argentina." Man kan val dra slutsatsen att det ar till foljd av min geografiska position just nu, vilken ju just infaller med ordet Argentina. Eftersom ordet ifraga handlar om ett egennamn ska det, som sig bor, skriva med en versal i inledningen. Regelriktig som jag foljer jag detta direktiv. Jag ar faktiskt ganska framgangsrik pa versalfronten. Det finns dock ett litet storningsmoment i sammanhanget.
Som bekant maste man halla in shift-knappen for att producera en versal med tangentbordet (alternativt skriva med caps lock pa, men det ar allt for krangligt.) Vad jag ungefar nio av tio ganger gor ar att skriva ordet Argentina sa har: ARgentina. Mina fingrar ar for snabba for varandra. Med lillfingret haller jag ner shift. Med ringfingret trycker jag sedan ner A:et. Vad som hander darefter ar att mitt pekfinger ar allt for snabbt pa R:et. Lillfingret hinner inte med utan stannar kvar pa shift och fan, aterigen har jag skrivit ARgentina.
Ett extremt ointressant och vardsligt problem. Likval hemsoker det mig nastintill varje gang jag vill skriva ARgentina.
Ofta forekommande i mina manga mail och Facebook-inlagg ar ordet "Argentina." Man kan val dra slutsatsen att det ar till foljd av min geografiska position just nu, vilken ju just infaller med ordet Argentina. Eftersom ordet ifraga handlar om ett egennamn ska det, som sig bor, skriva med en versal i inledningen. Regelriktig som jag foljer jag detta direktiv. Jag ar faktiskt ganska framgangsrik pa versalfronten. Det finns dock ett litet storningsmoment i sammanhanget.
Som bekant maste man halla in shift-knappen for att producera en versal med tangentbordet (alternativt skriva med caps lock pa, men det ar allt for krangligt.) Vad jag ungefar nio av tio ganger gor ar att skriva ordet Argentina sa har: ARgentina. Mina fingrar ar for snabba for varandra. Med lillfingret haller jag ner shift. Med ringfingret trycker jag sedan ner A:et. Vad som hander darefter ar att mitt pekfinger ar allt for snabbt pa R:et. Lillfingret hinner inte med utan stannar kvar pa shift och fan, aterigen har jag skrivit ARgentina.
Ett extremt ointressant och vardsligt problem. Likval hemsoker det mig nastintill varje gang jag vill skriva ARgentina.
Mattligt entusiastisk
Annu en fartfylld helg har avslutats med en lugn sondag. Saker foljer ett ganska sa tillfredstallande monster just nu. Det ar dock lite hissnande och svart att begripa att jag inte har mer an tre veckor kvar har i Argentina. Pa ett satt kanns det lite trist. Jag menar, det liv jag for har ar valdigt lugnt och trevligt. Jag kan dock inte neka till hur skont det ska bli att komma hem till Sverige. Jag pallar seriost inte mer Argentina. Det kanske ar lite orattvist att saga sa. Vad jag vill saga ar att jag inte langre klarar av vissa kulturella aspekter i landet, saker som gor att jag aldrig nagonsin skulle kunna tanka mig att bo i Argentina.
Det ar med frustration jag skriver det har inlagget. Jag fick nyss reda pa att Rotary inte kommer betala tillbaka alla mina visumpengar. For att ni battre ska forsta vad jag pratar om och for att ge er ett praktexempel av en av dessa "kulturella aspekter" ska jag mer nogrannt forklara situationen.
Som utbytesstudent i ett ar det taget forgivet att man har ett studentvisum. Men det har inte varit fallit for mig. Hemma i Sverige arrangerade vi med advokater for stamplar, polisstyrelsen for straffregisterutdrag och skatteverket for personbevis. Vad hander? Nagra dagar innan min avfard meddelar Rotary i Sverige att Rotary i Argentina haft strul med att fa fram alla papper for min (och alla andra utbytesstudenters) visumansokan. Resultatet ar att jag reser till Argentina utan nagot visum och all tid och alla kostnader som vi har lagt ner pa mina visumpapper var forgaves.
For att inte bli utkastad ur landet efter 90 dagar har jag behovt lamna landet och sedan trada in igen. Pa sa satt stamplas passet om och jag laddas med ytterligare 90 dagar. Dessa utlandsbesok har for min del skots pa resorna med Rotary till norra och sodra Argentina, resor jag har betalat for.
Just darfor frustrerar det mig sa nar jag nu far reda pa att de anda bara kommer ge tillbaka 100 dollar av de 300 dollar jag betalade i borjan av aret i syfte att tacka mina visumkostnader. Tanken var att om jag inte akte med pa resorna skulle de 300 dollarna financiera utlandsbesoken. Nu var ju fallet aldrig sa. Jag betalade for resor som tog mig ut ur landet. Trots detta drar de anda 200 dollar. Detta ar tydligen for att tacka kostnaderna andra studenter haft under aret, de som inte akt med pa resorna. Men det ska fanimej inte ga ut over mig!
Jag och min familj betalar och tar oss tid for att ordna alla papper infor min visumansokan. Argentina misslyckas med att organisera sina papper sa jag aker till landet pa vanligt turistvisum. Jag begars betala 300 dollar av Rotary i Argentina for att tacka eventuella visumkostnader. Jag betalar separat for resorna pa vilka mitt visum fornyas. Rotary i Argentina spenderar anda 200 av mina dollar for att tacka andras kostnader. Rotarys problem betalas av mig och flera andra utbytesstudenter. Banga bosatta sig i Argentina. Rotary figurerar i det har sammanhanget som en metafor for Argentinsk byrakrati och organisering.
En annan aspekt som stor mig ar att anga argentinska ungdomar lagger upp bilder fran random kvallar. Det ar okej. Vad som inte ar okej ar att de inte bryr sig om att rensa bland bilderna utan lagger upp alla. Det ar just av det skalet jag nyss tittade igenom ett komplett "party"-album fran helgen dar inte en enda bild var skarp och flertalet sa suddiga att man inte ens kunde utgora objekten i bilden.
Som sagt, banga bosatta sig i Argentina.
Det ar med frustration jag skriver det har inlagget. Jag fick nyss reda pa att Rotary inte kommer betala tillbaka alla mina visumpengar. For att ni battre ska forsta vad jag pratar om och for att ge er ett praktexempel av en av dessa "kulturella aspekter" ska jag mer nogrannt forklara situationen.
Som utbytesstudent i ett ar det taget forgivet att man har ett studentvisum. Men det har inte varit fallit for mig. Hemma i Sverige arrangerade vi med advokater for stamplar, polisstyrelsen for straffregisterutdrag och skatteverket for personbevis. Vad hander? Nagra dagar innan min avfard meddelar Rotary i Sverige att Rotary i Argentina haft strul med att fa fram alla papper for min (och alla andra utbytesstudenters) visumansokan. Resultatet ar att jag reser till Argentina utan nagot visum och all tid och alla kostnader som vi har lagt ner pa mina visumpapper var forgaves.
For att inte bli utkastad ur landet efter 90 dagar har jag behovt lamna landet och sedan trada in igen. Pa sa satt stamplas passet om och jag laddas med ytterligare 90 dagar. Dessa utlandsbesok har for min del skots pa resorna med Rotary till norra och sodra Argentina, resor jag har betalat for.
Just darfor frustrerar det mig sa nar jag nu far reda pa att de anda bara kommer ge tillbaka 100 dollar av de 300 dollar jag betalade i borjan av aret i syfte att tacka mina visumkostnader. Tanken var att om jag inte akte med pa resorna skulle de 300 dollarna financiera utlandsbesoken. Nu var ju fallet aldrig sa. Jag betalade for resor som tog mig ut ur landet. Trots detta drar de anda 200 dollar. Detta ar tydligen for att tacka kostnaderna andra studenter haft under aret, de som inte akt med pa resorna. Men det ska fanimej inte ga ut over mig!
Jag och min familj betalar och tar oss tid for att ordna alla papper infor min visumansokan. Argentina misslyckas med att organisera sina papper sa jag aker till landet pa vanligt turistvisum. Jag begars betala 300 dollar av Rotary i Argentina for att tacka eventuella visumkostnader. Jag betalar separat for resorna pa vilka mitt visum fornyas. Rotary i Argentina spenderar anda 200 av mina dollar for att tacka andras kostnader. Rotarys problem betalas av mig och flera andra utbytesstudenter. Banga bosatta sig i Argentina. Rotary figurerar i det har sammanhanget som en metafor for Argentinsk byrakrati och organisering.
En annan aspekt som stor mig ar att anga argentinska ungdomar lagger upp bilder fran random kvallar. Det ar okej. Vad som inte ar okej ar att de inte bryr sig om att rensa bland bilderna utan lagger upp alla. Det ar just av det skalet jag nyss tittade igenom ett komplett "party"-album fran helgen dar inte en enda bild var skarp och flertalet sa suddiga att man inte ens kunde utgora objekten i bilden.
Som sagt, banga bosatta sig i Argentina.
insomnia reverse
Klockan har narmat sig fyra pa morgonen. Halva natten har jag suttit uppe och sammansatt resplanen for den stundande resan. Nu borjar ogonlocken tynga och huvudet kanns tungt. Det ar nog dags att ga och lagga sig.
Jag kryper ner under tacket och lyfter upp mobilen fran nattduksbordet. Det digitala uret pa skarmen laser 03:47. Jag trycker pa "menu" for att satta pa ett alarm. Elva borde val vara rimligt? Men sa stannar jag. Varfor ska jag vara uppe redan klockan elva? Nej, imorgon ska jag ha sovmorgon. Jag lagger tillbaka mobilen och somnar.
Solen strimmar in genom gardinen och traffar mitt ansikte. Jag slar upp ogonen och kan nojt konstatera att jag ar utsovd. Inga spar av trotthet kvarstar. Vad kan klockan vara, tolv, ett? Jag vrider pa kroppen och sneglar ner pa nattduksbordet. Min lilla vackarklockas visare pekar tjugo i tre. Fan. Sovmorgon var det.
Igar var en vanlig onsdag och idag ar en vanlig torsdag. Slutresultat: dygnsrytm - obefintlig.
Jag kryper ner under tacket och lyfter upp mobilen fran nattduksbordet. Det digitala uret pa skarmen laser 03:47. Jag trycker pa "menu" for att satta pa ett alarm. Elva borde val vara rimligt? Men sa stannar jag. Varfor ska jag vara uppe redan klockan elva? Nej, imorgon ska jag ha sovmorgon. Jag lagger tillbaka mobilen och somnar.
Solen strimmar in genom gardinen och traffar mitt ansikte. Jag slar upp ogonen och kan nojt konstatera att jag ar utsovd. Inga spar av trotthet kvarstar. Vad kan klockan vara, tolv, ett? Jag vrider pa kroppen och sneglar ner pa nattduksbordet. Min lilla vackarklockas visare pekar tjugo i tre. Fan. Sovmorgon var det.
Igar var en vanlig onsdag och idag ar en vanlig torsdag. Slutresultat: dygnsrytm - obefintlig.
1-9 utan vanliga R
Jag kanske borde skaffa en twitter. Det ar val dar sadana har oerhort ointressanta inlagg skrivs.
Jag insag nyligen att nastan alla mina klassforestandare under min tid i grundskolan kom fran Sydsverige och nedat.
1-3 hade jag en dansk magister som hetter René. Han var 1.60 lang och gay. Men det var ju inget man visste eller forstod da.
4-5 hade jag en froken fran Helsinborg som hette Tanja.
6-9 hade jag Annika fran Halmstad.
Det blev en radikal forandring att inleda forsta ring med tva klassforestandare fran USA respektive Sydafrika.
Jag kom att tanka pa det har medan jag tittade pa stand up med Johan Glans pa Youtube. Ett underhallande tidsfordriv. Han ar sadar go och svensk skaning sa att titta pa hans shower gor mig lite patriotiskt nostalgisk.
Jag insag nyligen att nastan alla mina klassforestandare under min tid i grundskolan kom fran Sydsverige och nedat.
1-3 hade jag en dansk magister som hetter René. Han var 1.60 lang och gay. Men det var ju inget man visste eller forstod da.
4-5 hade jag en froken fran Helsinborg som hette Tanja.
6-9 hade jag Annika fran Halmstad.
Det blev en radikal forandring att inleda forsta ring med tva klassforestandare fran USA respektive Sydafrika.
Jag kom att tanka pa det har medan jag tittade pa stand up med Johan Glans pa Youtube. Ett underhallande tidsfordriv. Han ar sadar go och svensk skaning sa att titta pa hans shower gor mig lite patriotiskt nostalgisk.
Buller och forbrytare
Mina vardbroder sitter just nu och kollar pa Transformers. Eftersom datorn star i rummet intill hor jag bara soundtracket till filmen. Enklare manusjobb far man ju leta efter. Hittills har jag inte hort en enda dialog vara i mer an fem meningar. Desto mer cred gar till ljudteknikerna som har fatt leka ordentligt med rostforvrangning. Transformersarna later ju seriost som knarkare och foredetta hogerextremister i Efterlyst-intervjuer.
Tjock och lycklig
Bloggen tycks ha haft baksmalla sedan jag reste norr over. Jag tror den har gatt over nu.
Idag nar jag promenerade in till stan passerade jag liksom alltid torget framfor den stora domstolsbyggnaden. Byggnaden heter Rattvisans palats (Palacio de justicia). Lite roligt att fundera pa hur saker fungerar inne i Rattvisans palats, "Nej idag ar det min tur att trycka pa hissknappen, du tryckte i forra veckan nar vi akte hissen tillsammns". Namnet klingar for ovrigt ganska sa kommunistiskt.
Naja, det dar var ett sidospar langt ifran vad jag tankte skriva om. Vad jag ville saga var att nar jag korsade torget framfor denna byggnad kunde musik horas. Pa ena sidan av torget var en liten scen monterad och nagra reklamskyltar for halsodrycksmarket Ser syntes. Musiken ackompanjerade ett aerobicspass som holls ute i den friska luften. Vanligtvis sa far utomhusaerobics mig att tanka pa hurtiga 40-aringar i roda Friskis-drakter som stampar fart i overviktiga 50- och 60-aringar pa grasmattan i Ralis. Har var fallet annat.
De hurtiga 40-aringarna var slimma 25-aringar av blandat kon. De overviktiga 50- och 60-aringarna hade bytts ut till 30-aringar med seriosa miner och seriost tranade kroppar. Utover laguppstallningen sa var aven musiken annan. Istallet for Absolut Work Out fran -97 spelades monoton Reaggeaton, direkt taget fran nattklubbarna. Koreografin var valdigt mycket mer dansorienterad med tamligen avancerade steg och armrorelser.
Typiskt argentinskt: Alla var smala, alla dansade bra, alla ledarna var snygga, musiken var raggeaton, nastan alla var kvinnor.
Kanske det har later positivt och visst framstaller jag det aven sa. Men personligen foredrar jag den svenniga Friskis-stilen. Det ar harligt pa nagot satt att otranade, okoordinerade och langt ifran unga manniskor vagar och kanner sig trygga i att skutta runt i spandexbyxor bredvid skateramperna i Ralis. Liknande upptag har skulle bemotas med hanskratt.
Idag nar jag promenerade in till stan passerade jag liksom alltid torget framfor den stora domstolsbyggnaden. Byggnaden heter Rattvisans palats (Palacio de justicia). Lite roligt att fundera pa hur saker fungerar inne i Rattvisans palats, "Nej idag ar det min tur att trycka pa hissknappen, du tryckte i forra veckan nar vi akte hissen tillsammns". Namnet klingar for ovrigt ganska sa kommunistiskt.
Naja, det dar var ett sidospar langt ifran vad jag tankte skriva om. Vad jag ville saga var att nar jag korsade torget framfor denna byggnad kunde musik horas. Pa ena sidan av torget var en liten scen monterad och nagra reklamskyltar for halsodrycksmarket Ser syntes. Musiken ackompanjerade ett aerobicspass som holls ute i den friska luften. Vanligtvis sa far utomhusaerobics mig att tanka pa hurtiga 40-aringar i roda Friskis-drakter som stampar fart i overviktiga 50- och 60-aringar pa grasmattan i Ralis. Har var fallet annat.
De hurtiga 40-aringarna var slimma 25-aringar av blandat kon. De overviktiga 50- och 60-aringarna hade bytts ut till 30-aringar med seriosa miner och seriost tranade kroppar. Utover laguppstallningen sa var aven musiken annan. Istallet for Absolut Work Out fran -97 spelades monoton Reaggeaton, direkt taget fran nattklubbarna. Koreografin var valdigt mycket mer dansorienterad med tamligen avancerade steg och armrorelser.
Typiskt argentinskt: Alla var smala, alla dansade bra, alla ledarna var snygga, musiken var raggeaton, nastan alla var kvinnor.
Kanske det har later positivt och visst framstaller jag det aven sa. Men personligen foredrar jag den svenniga Friskis-stilen. Det ar harligt pa nagot satt att otranade, okoordinerade och langt ifran unga manniskor vagar och kanner sig trygga i att skutta runt i spandexbyxor bredvid skateramperna i Ralis. Liknande upptag har skulle bemotas med hanskratt.
