Slut
Sa var mitt ar har i Argentina mer eller mindre slut. En marklig tanke det dar, att aret ar over. Det ar som att do. Manga av de manniskor du har lart kanna och kommit nara inpa, vet du att du aldrig mer kommer se efter det sista avskedet. Den jag sa farval till haromdagen kommer jag formodligen aldrig att se igen. Och vi bada vet om det.
Jag tror jag har haft ett av de basta utbytesaren man kan ha. Arligt talat har mitt ar har i Argentina inte kantats av ett enda storre problem. Jag har sett hur mina utbytesvanner har haft strul med familjen, strul med kompisar, strul med skolan, strul med hemlangtan eller strul med sig sjalva. Personligen erfor jag aldrig nagot av det. Jag ar naturligtvis valdigt tacksam och medveten om den tur jag har haft. For det ar just tur som har tagit mig igenom det har aret pa ett sa otroligt bra satt. Att jag tillbringade mina sista fyra manader i Argentina med en fantastisk familj som dessutom bodde centralt i staden, det ar bara tur. Jag var inte ens avsedd for den har familjen. Jag skulle ha bott i en helt annan familj langt utanfor innerstan. Men sa andrade sig saker och omstandigheterna tog mig till dit jag ar nu. Precis samma tur var vad som placerade mig i min forsta vardfamilj.
Vissa skulle kalla allt det har for odet. Sjalv har jag seriost borjat tro pa karma. For den har aterspeglat sig sa val i min tid har. Nagon darute ser till sa att verkligen allt gar min vag. Det kanns nastan orattvist nar jag bevittnar hur andra kampar med trasliga vardfamiljer och stokiga skolor medan jag sjalv sover till tolv varje dag, gar pa bio och min vardfamiljer ar inget annat an glada for min skull.
Vad som gor att just mitt utbyte blir annu lite mer fantastiskt ar den har resan som inleds imorgon klockan 9.50. Da avgar bussen som kommer att ta Dylan och mig norrut, till den bolivianska gransen. Darifran kommer vi sedan med framst buss, men ocksa tag, att resa genom hela Bolivia, Peru, Ecuador samt de norra delarna av Chile. Det ar ofattbart och svart att inse. Jag kommer utfora en resa fa ges mojlighet till i livet, och annu farre redan vid 18 ars alder.
Apropa 18 ar sa ar jag synnerligen nojd med hur mitt firande kommer bli. Jag har markt att jag ar en festmanniska, men bara sa lange festen inte ar dedikerad till mig. Sa nagon avskedsfest eller fodelsedagsfest i forskott har jag da strangt inte viljat ha. Det ar darfor det passar mig sa utmarkt att mina fodelsedag infaller en vecka in pa resan. Istallet for stela halsningar och en tvangsframkallad uppskattning sa kan jag lugnt njuta av bemarkelsedagen i Bolivias huvudstad La Paz.
Bloggen upphor nu att underhallas med inlagg. Formodligen ar det valdigt fa, om ens nagon, som kommer att sakna den. Ingen kommer nog kanna den besvikelse som jag personligen kande nar min favoritblogg Daytradern lades ner. Jag hoppas att jag har varit till nagons underhallning pa denna blogg och att nagon hr uppskattat den. Nu lamnar vi understrecket bakom oss. Snart ar jag tillbaka pa andra sidan linjen, tillsammans med er. Min tid soder om ekvatorn ar over.
Jag tror jag har haft ett av de basta utbytesaren man kan ha. Arligt talat har mitt ar har i Argentina inte kantats av ett enda storre problem. Jag har sett hur mina utbytesvanner har haft strul med familjen, strul med kompisar, strul med skolan, strul med hemlangtan eller strul med sig sjalva. Personligen erfor jag aldrig nagot av det. Jag ar naturligtvis valdigt tacksam och medveten om den tur jag har haft. For det ar just tur som har tagit mig igenom det har aret pa ett sa otroligt bra satt. Att jag tillbringade mina sista fyra manader i Argentina med en fantastisk familj som dessutom bodde centralt i staden, det ar bara tur. Jag var inte ens avsedd for den har familjen. Jag skulle ha bott i en helt annan familj langt utanfor innerstan. Men sa andrade sig saker och omstandigheterna tog mig till dit jag ar nu. Precis samma tur var vad som placerade mig i min forsta vardfamilj.
Vissa skulle kalla allt det har for odet. Sjalv har jag seriost borjat tro pa karma. For den har aterspeglat sig sa val i min tid har. Nagon darute ser till sa att verkligen allt gar min vag. Det kanns nastan orattvist nar jag bevittnar hur andra kampar med trasliga vardfamiljer och stokiga skolor medan jag sjalv sover till tolv varje dag, gar pa bio och min vardfamiljer ar inget annat an glada for min skull.
Vad som gor att just mitt utbyte blir annu lite mer fantastiskt ar den har resan som inleds imorgon klockan 9.50. Da avgar bussen som kommer att ta Dylan och mig norrut, till den bolivianska gransen. Darifran kommer vi sedan med framst buss, men ocksa tag, att resa genom hela Bolivia, Peru, Ecuador samt de norra delarna av Chile. Det ar ofattbart och svart att inse. Jag kommer utfora en resa fa ges mojlighet till i livet, och annu farre redan vid 18 ars alder.
Apropa 18 ar sa ar jag synnerligen nojd med hur mitt firande kommer bli. Jag har markt att jag ar en festmanniska, men bara sa lange festen inte ar dedikerad till mig. Sa nagon avskedsfest eller fodelsedagsfest i forskott har jag da strangt inte viljat ha. Det ar darfor det passar mig sa utmarkt att mina fodelsedag infaller en vecka in pa resan. Istallet for stela halsningar och en tvangsframkallad uppskattning sa kan jag lugnt njuta av bemarkelsedagen i Bolivias huvudstad La Paz.
Bloggen upphor nu att underhallas med inlagg. Formodligen ar det valdigt fa, om ens nagon, som kommer att sakna den. Ingen kommer nog kanna den besvikelse som jag personligen kande nar min favoritblogg Daytradern lades ner. Jag hoppas att jag har varit till nagons underhallning pa denna blogg och att nagon hr uppskattat den. Nu lamnar vi understrecket bakom oss. Snart ar jag tillbaka pa andra sidan linjen, tillsammans med er. Min tid soder om ekvatorn ar over.
Kommentarer
Postat av: Anonym
<3
Postat av: Anonym
<3
Trackback
