Under strecket

Jag sitter nu på fjärde våningen i ett stort hotellrum jag delar med Antoine, Dylan och Oliver. Resan fortsätter precis likat utmärkt som den hittills har varit. Den finns inte så mycket att säga. Eller kanske det finns för mycket..? Jag har ingen lust att skriva ett långt inlägg i alla fall. Istället tänker jag underhålla med en bild av mig och en trevlig llama jag gjorde bekantskap med på 3000 meters höjd.

Nu aker jag norr over i Argentina i tva veckor. Om ni onskar na mig lar jag befinna mig pa nagon av de har stallena.

Spanskan har i Argentina innehaller en hel del ganska sa roliga fraser och slang. Naturligtvis ar det inte som om Argentina ar ensamma om att ha lokala ord, men de uttryck som finns tenderar att alla ha en ganska sa vulgar ton. Nedan foljer en lista over ett slangord och uttryck, den svenska betydelsen samt den direkta oversattning.

Me chupa un huevo - Jag bryr mig inte - Det suger mig ett agg (ordet agg ar i sin tur slang for pungkula)

Estar en pedo - Vara full - Vara pa prutt/fjart

Cagarle pedo - Skalla ut - Skita honom/henne pruttar/fjartar

Cagarse de risa - Gapskratta - Skita pa sig av skratt

Ni en pedo - Aldrig i livet - Inte ens full (pedo refererar till slanget for full i det har fallet)

Hecho bosta - Dalig/sliten/trasig - Gjord av skit (Kan anvandas likval for en person som en sak)

Cagarse - Sumpa/misslyckas - Skita pa sig

Det enda uttrycket jag kan komma pa som bade i mening och direkt oversatt mer eller mindre har samma betydelse pa svenska och argentinsk spanska ar foljande:

Cagarse encima - Bajsnodig - Skita pa sig

Bland alla dessa uttrycken ar min personliga favorit Ni en pedo. Det ger liksom en ganska malande bild av hur du inte ens under de mest extrema och mest okontrollerade omstandigheterna skulle utfora nagot.

Argentinare ar generellt ganska sa fula i munnen. Att foraldrar anvander uttryck sa som hijo de puta, la concha de tu madre eller la puta que te parió (lite mjukare an att saga hijo de puta) framfor sina barn ar inte allt for ovanligt. En gang sprang en liten flicka in i mitt ben utan att jag sag henne och hon foll omkull. Jag vande mig om och bad mamman och barnet om ursakt (aven om det inte var mitt fel). Mamman reagerade med att reflexartat utropa la puta que te parió.

Svordomar tycker jag ar ganska svart som utlanning. Man manovrera dem oftast ganska daligt om man inte talar spraket bra. Jag tror ni forstar vad jag menar. Ni har sakert stott pa nagon person nagon gang som talar halvbra engelska och anvander ordet fuck i ganska konstiga sammanhang. En sak ar att svära mycket och en sak ar att inte alls ha kansla for nar man kan svära. Av det skalet svär jag valdigt sallan pa spanska. Jag tycker det later konstigt och det blir liksom bara komiskt tillsammans med min brytning.

Kan man ansluta for att joina?

Sa skriver i alla fall Caroline. Ni vet, hon med den vilda partynatten. Kanns som om hon forsoker sig pa lite Victoria Silverstedt-svengelska. Jag tycker hon misslyckas. Silversteds ma vara ganska ointressant och intetsagande, men nar hon pratar engelska ser hon i alla fall till att inte upprepa sig pa de tva spraken i samma mening.

En annan rolig sak med Caroline ar att hon kommer fran Vetlanda. Jag akte till Vetlanda pa fotbollslager en gang. Trots att lagret bara varade i tre dagar hann jag anda fa den dar frustrerade och latt klaustrofobiska smastadskanslan. Jag minns ocksa att jag at min varsta kebab nagonsin i Vetlanda. Jag kanske borde ta upp den saken med Sean Banan...

Nar natten borjar krypa in pa smatimmarna och alla mail ar lasta, alla inlagg besvarade pa Facebook, inga intressanta artiklar aterstar pa Aftonbladet.se och alla bloggar lasta, da brukar jag hitta andra satt att underhalla mig pa Internet. Ikvall hade det handlat om att sitta och titta pa synnerligen roliga Youtube-klipp med Sean Banan. Tyvarr laddade filmerna valdig segt. Jag trodde att jag skulle fa avsluta min kvall med att skriva nagot vardelost pa bloggen for att sedan ga och lagga mig. Det var da jag av en slump fann mitt nya noje.

Pa blogg.se:s startsida ges en mangd forslag pa bloggar i form av "veckans blogg", "mest lasta bloggar", "mest aktiva bloggar" med mera. Jag scrollade for en gangs skull ner en bit istallet for att, som alltid annars, bara logga in och skota mitt eget lilla verk. I en ruta gavs det forslag om att lasa inlagget "Carolines vilda partynatt." Egentligen hade jag inte brytt mig sa mycket om saken, men alla de tillhorande bilderna visade en tva-tre tjejer med Xider-flaskor utomhus. Sag inte sa party ut. Mest kallt och konstgjort kul.

Jag kunde inte lata bli utan klickade mig in pa bloggen och laste inlagget. Mycket riktigt verkar kvallen, utav bilderna att doma, ha varit ungefar en tio personer med ol, ladvin och slaskig cider i nagons lagenhet. Vid nagot tillfalle hade ganget gatt ut till nagot stalle dar det hade varit packat med folk. Det roligaste bloggerskan hade att skriva om i ansluting till nattklubben var att dar hade funnits en jattegullig hund. Riktigt party... Och vad gor en hund pa en nattklubb?

Jag laste i ett kortare inlagg lite langre ner pa sidan att hon bodde i Örebro. Jag ar inte forvanad. Hela det tidigare inlagget gav mig starka smastadsvibbar. Och det ar just den lasningen jag nu underhaller mig med. Att skumma igenom alla de bloggar drivna av unga tjejer med nagon fantasi om Blondinbella/Sex and the city/Anna Anka. De forsoker gora det basta det kan av sin verklighet som ar nagot annorlunda. Vetlanda ar inte New York och Eslov har inte samma charm som Paris.

Personligen tycker jag det verkar sa hopplost trakigt att bo i en liten stad. Och det ar nog pa grund av denna asikt jag fascines av dessa bloggerskor. Jag imponeras av hur de har personerna, utan tillgang till mer intressanta kladbutiker an din vanliga smastadsuppsattning med H&M, Gina Tricot, Kappahl och kanske nagon lokal version av Weekday, anda lyckas halla liv i sina modeinriktade blogg och pa nagot satt gora dem intressanta. Sjalv kanner jag mig ganska bedrovlig. Jag befinner mig ett ar pa andra sidan Jorden, i Argentina. Och ja, resultaten bloggmassigt har val varit i klass med Vetlanda eller Eslov.

Det ar da markligt hur liten varlden ar. Ja, for det ar den. Hur kan annars saker som dessa ske? Tva olika varldar, mots. De mots i den riktiga varlden, den som inte ar pa latsas, den som inte later en fantisera, den som enbart ar. Varlden som ar ett faktum, varken nagra fragetecken eller utropstecken, bara realiteten.

Idag avslutades ett langt och lustfyllt kapitel. Upphovsmannen till det ovalkomna slutet ar ingen annan an en bekant. Eller ja, inte nagon nara och knappt ens avlagsen bekant. Men vi ar vanners vanner. Hur ska jag da resonera kring saken? Personligen ar jag inte arg men valdigt besviken av det onodiga tilltaget som nu gor mina kvaller mindre intressanta.

Jag har ingen lust att hanga ut personen ifraga eftersom det skulle kunna skada andra jag inte hyser nagot ont. Men varfor? Var det verkligen sa nodvandigt? Nu hoppas jag att min marodor om kvallarna atervander i annan skepnad och fortsatter fargsatta inte bara handeln, men allt runt omkring den.

Tva dagar sedan det senaste inlagget och inte sarskilt finns att saga. I helgen avstod jag utgang fredag for att istallet stiga upp tidigt lordag morgon. Tillsammans med Antoine, Oliver och Dylan gjorde jag en utflykt upp i bergen som ligger nara Córdoba. Vi akte buss i runt tre timmar och tog egentligen en extrem omvag, men det var likval trevligt. Jag gillar att aka buss och jag gillar det annu mer nar man tittar ut over vackert, bergigt landskap.

Var slutgiltiga destination blev den lilla staden Río Ceballos. Dar at vi lunch pa en restaurang och bestamde oss for att efter maten vandra upp ett mindre berg. Eller ja, kanke den mer kvalificerade som kulle. Tank er typ Hammarbybacken. Skillnaden var val att denna kulle var tackt av tat skogsterrang. Vi klattrade upp till toppen, alla fick skrapsar och vara klader tacktes av sma tistlar. Utsikten var fin pa toppen, men fragan ar om det var vart det. Dagen var valdigt trevlig och helvard, men bergsklattrandet och allt det staller jag mig mer tveksam till. Jag tog det som annu en bekraftelse pa att jag mer hor hemma i staden an i naturen.

Den storsta handelsen just nu ar den analkande nordresan. Pa torsdag kvall bar det av mot Mendoza i vast. Totalt pagar resan i tva veckor. Under den tiden kommer vi resa till Anderna (Mendoza), oknen i nordvastra Argentina, djungeln i norr samt besoka de ofantliga vattenfallen las cataratas i nordostra Argentina. Var resa kommer aven gora en avstickare in till Brasilien.

Pa tal om resande sa kan jag meddela att det just nu ser hyffsat ljust ut for den omfattande backpackerresa jag har planerat tillsammans med Dylan och Antoine. Vi har talat med Rotary har och nu ar det enda som saknas nagra underskrifte fran foraldrar och Rotary Sverige (vilka alla jag redan har). Det enda problemet vi just nu har ar att Antoines Rotary i Belgien inte ser ut att vara lika entusiastiska infor hans resande. Kontraktet som ska skrivas under har namligen inget att gora med sjalva resan. Det ar enbart ett dokument som avbryter vart utbytesar med Rotary den 1 juni. Darefter ar vi helt vanliga turister och star inte under nagot regelverk fran Rotary. Och ja, det ar i frihet fran Rotarys regler som vi kommer utfora den har resan. Vi kommer backpacka i en manad och de stora resmalen kommer vara La Paz-Bolivia, Cuscu (Machu Pichu)-Peru, Lima-Peru och Quito-Ecuador.

Idag traffade Dylan, Antoine och jag Rotary har i Argentina. Vi mottes for att diskutera vara planer kring att i slutet av aret gora en storre resa i Sydamerika. De bemotte vart forslag forvanansvart positivt. Det ser just nu valdigt mycket mer mojligt an omojligt ut.

Om resan blir verklighet kommer jag inom loppet av en vecka att ha varit valdigt berest. Var uppskattade aterkomst fran resan ar den tredje juli. Min hemfard till Sverige ar den sjunde juli. Min avfard till USA ar den tolfte juli. Med andra ord kommer jag inom loppet av en vecka ha befunnit mig i tre vardsdelar och inom loppet av tva veckor ha befunnit mig (bortraknat mellanlandningar) i fem olika lander.

Intensivt resande heter det.

Finns det nagon stolthet i att vara korkad?

Det finns en tjej i den grupp jag har musikundervisning med som tycks anse det. Ja, att det finns stolhet i att vara korkad. Vi pratar val inte om stolthet sa som att vara "stolt djurgardare" (eller vilket lag du nu kan tankas vara), "stolt svensk" eller "stolt over sitt yrke". Jag syftar mer pa viljan att synas och sta for det man visar.

Under dagens lektion gjorde vi en del rytmovningar som aven involverade att sjunga i kanon. For personer med samre koordination eller rytmkansla kan en sadan ovning vara valdigt komplicerad. Denna tjej tror jag faller in i nagon av de grupperna. Hon hangde inte riktigt med pa vad vi gjorde och lararen forklarade ofta saken om igen sa att hon skulle forsta. Jag erkanner att en del av det vi gjorde mycket riktigt var svart och att flera, inklusive jag sjalv, nagra ganger behovde en extra forklaring. Vad jag daremot inte kunde forsta, och har kommer min fragestallning in i bilden, ar varfor den har tjejen med entusiasm efter varje genomgang ropade ut, "Jag fattar inte." Det var som om hon utrattade nagot vart att vara just stolt over genom att dumforklara sig med de dar tre orden.

Jag respekterar (for det mesta) de som vagar sta pa sig och erkanna att de inte har forstatt nagot. Det leder oftast till forstaelse och progress istallet for missforstand och frustration. Vad jag daremot inte kan respektera ar att man demonstrativt utlater sig som om vore man dum, endast i syfte att visa pa sin egen dumhet.

Jag ser valdigt manga blinda manniskor pa gatorna har i staden. Ar det ett regionalt fenomen fragar jag mig. Vilket kan vara skalet till att jag pa en tjugo minuter lang lang promenad in till stan undviker att krocka med inte mindre an tre personer viftandes med en vit stav? En narmare utredning foljer.

Blinda manniskor asido sa besokte jag idag en hantverksutstallning som halls i Córdoba just nu. Vagen dit blev minst sagt aventyrligt betonad efter att vi steg av bussen och vikt av pa fel vag. Masshallen dar utstallningen halls ligger ganska langt utanfor staden och omges huvudsakligen av skogspartier. Var felvalda vag slutade i en atervandsgrand pa tre sidor omringad av tat bambuskog. De andra ville atervanda men jag antog utmaningen och banade beslutsamt vag med min machete bland de tatvuxna bambutraden. Mina vanner foljde mitt iniativ. Efter nagra minuters valdigt trasligt klangande, krypande och faktande med min latsasmachete, en bambupinne, nadde vi fram till en lerig liten flodbank. Min van Antoine pastod sig veta vagen. Foljde vi den lilla floden fram till bron runt 300 meter bort sa var vi pa ratt vag. Uppdraget hade inte varit sa svart om det inte vore for att den leriga lilla stranden mellan bambujungeln och vattnet pa sin hojd nadde en halvmeter i bredd. Resten av tiden var det mest en 30 centimeter bred lerslutning ner i vattnet. Vi utstod atskilliga knepiga klattersituationer, som involverade att hanga i grenar och svinga sig runt utstickande tradstammar, innan det oundviklig intraffade och en av oss, Antoine, halkade till och plaskade ner i vattnet. Flodbanken pa andra sidan var avsevart mycket mer gastvanlig an den vi befann oss pa. Eftersom han redan var blot upp till knana och floden inte skulle na honom djupare an sa, vadade Antoine over till andra sidan. Oliver och jag som annu inte blott ner oss sag fordelen i att fortsatta pa andra sidan. Darmed tog vi av oss allt pa underkroppen sa nar som kalsongerna och vadade aven vi over den grunda floden.

Historien skulle ha fatt sig en ganska sa handelselos fortsattning vore det inte for den gatuhund som hade foljt oss anda sedan busshallplatsen nagon kilometer bort. Troget hade var nyvunne van overvunnit alla vagens hinder och smidigt tagit sig fram i den ogastvanliga terrangen. Hundens aventyr hade dock kunnat fa sig ett slut vid floden. Jag vet inte om det ar generellt for gatuhundar, men denne ville strangt inte simma. Den tvekade infor att ga djupare an upp till tassarna. Gnyendes och orolig var den alltsa fast pa ena sidan floden och tamligen vilse. Vi kande sa pass mycket medlidande for den stackars hunden att Antoine vande tillbaka over floden, greppade hunden under ena armen och atervande till dar vi befann oss. Overlycklig sprang den runt vara ben. Den foljde oss sedan anda in i masshallen dar djur var strangt forbjudna. Dar skiljdes sig vara vagar at.

2001 var ett vanligt år, som började på en måndag.

Det ar vad Wikipedia har att saga om ar 2001. Vi nadde inte riktigt upp till de forvantningar filmen med samma namn satte.

Nagot som daremot nadde upp till forvantningarna ar att inte ga i skolan. Jag var inledningsvis lite skeptiskt till mitt egna val att avsluta skolgangen. Jag kande att det efter drygt tva manaders sommarlov skulle vara svart att tagga om infor ledighet. Men faktum ar att det har gatt alldeles utmarkt. Vad som ar viktigt dock ar rutiner. Det blev den stora skillnaden mellan sommarlovet och hur min vardag ser ut just nu. For att ni ska fa en battre bild av vad jag menar ska jag beskriva hur en vanlig veckodag ser ut for mig.

13:00 stiger jag upp. Vart hembitrade ar vid det har laget klar med lunchen sa jag inleder dagen med den maltiden.
13:00-15:00 sitter jag framfor datorn och utfor alla mina dagliga aktiviteter dar. Dessa innefattar att ga igenom nya handelser pa Facebook (vilket med extremt Facebook-aktiva argentina oftast ar manga), lasa min mail, se hur Metro gatt under dagen pa Stockholmsborsen, scrolla igenom Aftonbladets rubriker samt lasa alla de sju bloggarna jag foljer varje dag.
15:00-20:00 ar ett par timmar vars aktiviteter varier valdigt mycket beroende pa vilken dag det ar. Mandagar, sa som idag, har jag klockan halv sju till atta musiklektion pa ett stalle nara mitt hus. Pa onsdagar har jag saxofonklasser klockan fyra till fem. Dessa dagar brukar jag oftast bara promenera in til city, simma nagon timme, hanga i min vardfarsas skivaffar och sedan atervanda hem for min musikundervisning. Pa tisdagar, torsdagar och fredagar ser det dock annorlunda ut i och med att jag inte har nagon speciell tid att passa. Jag brukar forsoka se en tve-tre biofilmer i veckan sa det ar ju en huvudsaklig syssla. Annars traffar jag vanner och da i synnerhet Antoine som inte heller gar pa gymnasiet langre. Vi pratar en hel del och provar pa nya caféer emellanat. Jag fikar med andra ord extremt mycket. Eller ja, fika och fika. Vad jag gor ar att jag alltid bestaller banansmoothies (smoothies ar valdigt vanligt har) och graderar dem. Lagsta priset jag hittills funnit ar 14 kronor, men bast kvalité fick jag pa resturangen Rock'n'fellers for 19 kronor.
20:00-23:00 tillbringar jag oftast hemma. Vi brukar ata middag runt tio aven om timmen den sista tiden har varierat mycket. Som senast at vi middag vid ett-snaret. Innan middagen brukar jag oftast vara pa mitt rum och spela gitarr, lasa eller sitta framfor datorn.
23:00-03:00 ar min me-time. Familjens resterande medlemmar gar och lagger sig till undantag for Nahuel som sitter uppe nagon timme till. De forsta tva timmarna brukar jag sitta framfor datorn och exempelvis skriva i bloggen vilket jag gor nu. Runt ett satter jag pa antingen en aldre film jag har hyrt fran bioklubbens bibliotek eller sa valjer jag nagon av de manga piratkopierade filmerna vi har branda pa dvd.

Och sa dar rullar det pa fram till fredag kvall da intervallet 23:00-03:00 istallet blir 23:00-07:00 och innehaller helt andra aktiviteter med festande som huvudsakligt tidsfordriv.

Forresten. Jag skriver kvartalsrapporter till hela min stora slakt i USA. Dessa innefattar lite vad jag har gjort och sa. Jag skickade den senaste under paskhelgen. Medan jag skrev insag jag att jag berattar om en del saker det inte har skrivits om har pa bloggen. Finns det nagot intresse hos er lasare att jag lagger upp mailet som ett inlagg? Jag har tidigare latit bli eftersom de ar riktigt javla langa och skrivna pa engelska. Om ni kanner att det har ar nagot ni vill se sa skriv en kommentar. Om respons uteblir gor sa aven mailet. Jag tar det som att intresse inte finns i sadana fall.

Igar blev jag for tredje, fjarde och femte gangen erbjuden att kopa marijuana. Jag hade tankt kopa hem lite Converse till de som vill ha, priserna ar ju sa mycket lagre. Nagon intresserad av nagra gram marijuana ocksa? Jag tror vi ligger pa runt 18 kronor grammet.

Rotary har en regel som lyder "Don't do drugs". Jag har inte avsikt att "do" nagra droger. Jag tanker bara salja dem.

Himlen är grå och vädret är mulet. Sporadiskt regn faller över staden. Temperaturen har fallit till runt tjugo grader. Jag är glad.