Ny familj
Jag bytte värdfamilj i torsdags. Den nya familjen är nice. Jag bor väldigt bra i ett fint hus och centralt i staden. Bäst av allt är att jag har ett stort shoppingcenter precis bredvid huset. Jag tror jag har skrivit om allt det här dock. Vi kan därför konstatera att jag inte riktigt har så mycket att säga för tillfället. En synnerligen dekadent skrivkvalité på bloggen just nu. Kanske att det blir förbättring i veckan. Det vet vi inte.
***
Jag kom på att jag kan gnälla lite mer om strömavbrotten. De fortsätter nämligen och jag frågar mig när de kommer ta slut. Det är för jävligt varmt och utan luftkonditionering är det ännu varmare. Det är ganska outhärdligt. Tur att jag har det där shoppingcentret bredvid huset nu. De har generatorer så luftkonditioneringen förblir påslagen där. Som tur är.
I Sverige är jag nöjd
Idag hade jag två ärenden att utföra. Jag skulle förnya mitt turistvisum samt byta in en check min morfar hade skickat mig i julklapp från USA.
***
Efter att ha vaknat klockan 07:00, tagit bussen in till stan och väntat utanför migrationsverket i en timme insåg jag att ingen från Rotary skulle komma för att hjälpa mig. Jag ringde min kontaktperson i Rotary och frågade honom varför ingen hade dykt upp den morgonen för att sköta min visumförnyelse. Han sa att något fel hade uppstått när jag senast förnyade mitt visum under sydresan, när vi för en kort stund trädde in i Chile och sedan tillbaka till Argentina. Ett mail hade skickats ut kvällen innan och informerat om denna schemaändring. Något sådant mail nådde aldrig mig. Jag har nu fem dagar på mig att ordna ett nytt visum innan det gamla går ut.
***
Eftersom jag anlänt så tidigt till stan och nu inte hade något ärende hos migrationsverket gick jag raka vägen till nationalbankens kontor lokaliserat i centrala Córdoba. Jag skulle som sagt byta in checken min morfar hade skickat mig mot kontanter. Utanför banken ringlade en halvt kvarter lång kö. Som tur var berörde kön endast kunder som ville prata pensionssparande. Istället passerade jag förbi kön och in på det stora, svala bankkontoret. Informationsdisken hänvisade mig till "en våning upp åt höger". En våning upp åt höger ringlade sig en lång kö från en kassadisk. Jag ställde mig i kön. Inget hände på några minuter och så småningom uppdagades det att bankens datasystem hade slutat fungera. Klockan var vid det laget nio. Klockan elva skulle dagens första schemalagda strömavbrott ske. Det gav mig två timmar att göra mitt uttag. Datorsystemet var i sin ordning igen efter en kvarts väntan. Tiden såg ut att vara mig tillräcklig. Men när jag slutligen nådde kassan meddelade kassören mig att mitt ärende gällde exteriör handel och därmed inte applicerade denna kassa. Jag blev istället skickad till kön för "comercio exterior" där jag väntade ytterligare en kvart. Väl vid kassan visade jag upp min check på 75 dollar och bad om att få byta in den mot pengar. Kassören tittade osäkert på checken och bad mig att vänta en sekund. Han gick bort och konsulterade en kollega i ärendet och återvände sedan med meddelande att banken inte hanterade min typ av check utan att jag istället skulle gå till ett växelkontor, typ Forex, ett kvarter bort. Han försäkrade mig om att de skulle sköta saken omgående. Jag gick till växelkontoret ett kvarter bort. Kassörskan sneglade ner på min check och skakade på huvudet. Det var inte en travel check utfärdad av Amex och var därför inget de kunde växla. Jag frågade henne var jag möjligtvis kunde finna en bank som skulle växla min check. Hon föreslog att jag skulle gå till en bank som hade sitt kontoret på andra sidan samma kvarter. Jag begav mig till det kontoret. Efter att ha väntat i kö med nummerlapp en stund kallades jag fram till kassan. Bankens reklamskyltar utplacerade i lokalen lovade om service för växling av utländska checkar så läget så onekligen lovande ut. Jag hade fel. Banken kunde inte växla min check mot kontanter eftersom den hade utfärdats av en privatperson och berörde en summa lägre än 100 dollar. Jag frågade var jag kunde vända mig för att få den inbytt. Kvinnan funderade en liten stund och sa sedan att hon inte kunde komma på något sådant ställe. Bättre vore om utfärdaren av checken (min morfar) istället gjorde en direkt transaktion till mitt konto. Där tog min sökan slut. Jag kommer riva checken och be om en kontoinsättning.
***
Att leva här som svensk i ett år är trevligt eftersom Argentina som land är otroligt vackert med en stor mångfald och mycket att erbjuda (till låga priser). Men så fort man måste ge sig in i saker som pensionssparande, sjukförsäkring eller ens postärenden blir situationen mer komplicerad. Efter mitt år här kommer jag avsevärt mycket mer uppskatta effektiviteten och exaktheten i svensk administration. Att köpa ett paket Kesella på ICA samt hämta ut ett paket i farten kommer kännas som en lyx. Här tar det dig runt en timme att hämta ut ett paket, om du har tur.
***
Hur fortsatte resten av min dag? Jag gick på bio för 18 kronor och såg filmen Up in the air med George Clooney. Som sagt, levernet här har även sina positiva sidor.
Hopplöst hopplös
Jag skriver nu från min labtop. Nere i hörnet kan jag uttyda att det återstår mig 91% av batteriet. 91% kvar till komplett frånvaro av elektricitet. Åter en gång har strömmen gått. Elavbrotten kommer nu på en mer eller mindre daglig basis. Från vad jag har hört och läst i tidningen lyckas inte energibolaget bemöta behovet av elektricitet trots de tidigare nedskärningarna. Därför väntar oss just nu ett, för stunden, veckolångt energibesparingsschema. Hela staden kommer någon gång varje dag att beröras. Den teoretiska planen är att varje stadsdel och förort får sin ström bruten tre timmar på förmiddagen och tre timmar på eftermiddagen. lägg dock märke till att jag utger det här för att vara den teoretiska planen. Hittills har ingen av de utlovade tidsplanerna hållts. Strömavbrotten har varat mycket längre än lovat och har berört många fler områden än angivet.
***
För min del är de här strömavbrotten irriterande. Utan el har vi inget Internet och att se på film på datorn räcker inte längre än mitt batteri. Luftkonditioneringen fungerar heller inte vilket blir påfrestande i längden med 35 graders värme utomhus. Det enda positiva som kommer ur detta för min del är att tv:n inte står på. Att vara utan argentinsk tv är en fröjd.
***
Det där var de tämligen bagatellartade problemen jag störs av när jag inte har tillgång till elektricitet. Desto mer förödande är de här avbrotten för andra. Vissa byggnader liksom sjukhus tror och hoppas jag har reservgeneratorer, men för alla andra gäller detsamma. De stora shoppingcenterna står utan el och tvingas stänga många av sina affärer och restauranger. Biograferna slocknar liksom vartenda annan verksamhet. Caféerna kan inte göra kaffe och glassen smälter i sina frysboxar, slaktarna tvingas slänga stora mängder kött som snabbt blir dåligt i värmen, affärerna tvingas slå igen sina dörrar eftersom varken larmsystem eller kassasystem fungerar och bensinstationernas mätare står stilla så ingen bensin går att tanka. Hur affärerna går för de många internetcaféerna under ett elavbrott ska vi inte ens tala om. Min värdpappa har ett eget litet företag som utför datorservice åt företag och privatpersoner. Hans dag kan man se som förlorad. Kontoret hade tydligen stått utan electricitet sedan nio imorse och omöjliggjort någon form av arbete.
***
Strömavbrotten fullständigt lamslår nästan all form av kommersiell aktivitet och gör det svårt för många att arbeta. Problem föder problem och bildar en ondcirkel som i det här fallet ligger i energibolagets händer att sätta ett stopp för. Ibland kan jag se drag i samhället här som till viss del förklarar varför ett land så rikt på tillgångar som Argentina utvecklingsmässigt befinner sig så långt bakom oss. Människor har ingen tilltro till politikerna eller poliserna. All auktoritet är mer eller mindre korrupt. Vad hjälper det att protestera och klaga när saker ändå inte förändras? Istället får man finna sig i hur saker är och leva med dem. Precis som människorna vid det här laget har funnit sig i att vara utan el. Energibolaget har utfört samma åtgärder i fyrtio år.
Flytta hemifrån
Jag har tillbringat helgen på min familjs landställe. På lördagen hade min kommande värdfamilj bjudits in på lunch för att lära känna min nuvarande familj. Jag var redan någotsånär bekant med alla familjens medlemmar. Jag är väldigt nöjd med allt gällande den familj jag kommer att ha det kommande halvåret. Familjen utgörs av mamma, pappa, och de två sönderna Mateo (typ 11) och Nauhel (18 och nyss hemkommen från sitt utbyte till Norge!). Deras hus är beläget i centrala Córdoba med city på 20 minuters gångavstånd. Men det bästa är att huset är lokaliserat ett kvarter från Córdobas största shoppingcenter med bland annat bio. Det är ungefär som att ha Kista-gallerian runt hörnet. Något som också är schysst med den nya familjen är att farsan äger en skivaffär vilket gör det som upplagt för fem månaders argentinsk musikkunskap samt lyssnande av argentinsk och internationell musik. Min utbyteskompis Laine bodde hos den här familjen i början av sitt utbyte och utöver att hon sa att de var grymma så berättade hon att pappan ofta, som ägare av en skivaffär, fick gratisbiljetter till konserter och musikfestivaler. Många av dessa fick även hon ta del av. Den andra halvan av mitt utbytesår har goda utsikter för att bli en fenomenal sådan. Over and out.
Strömmen gick
Jag talar ofta om hur bra jag har det här i Argentina och så. Visst vore det en lögn att påstå något annat. Fast det finns aspekter av levernet i det här landet som inte gör tillvaron särskilt lätt. Man kan säga att landet upprepade gånger gör det svårt för mig att hävda det vara något annat än ett u-land. Istället för visa på framsteg lyckas de istället motbevisa sig själva. En av de grundläggande kraven för ett välfungerande land är att det har en välfungerade infrastruktur. På den punkten är Argentina bristfälligt.
***
Under sommaren är electriciteten ett stort problem. Precis som vi i vinterkylan skruvar upp termostaten och tvingar Barsebäck att gå på högvarv, slår argentinarna på sina luftkonditioneringar och dylika kylanläggningar under sommarhalvåret. Jag läser ständigt på Aftonbladet.se om ökade elpriser. Visst kostar det de svenska hemmen väldigt mycket mer pengar, men de har åtminstone el för det mesta. Kanske inte småstugorna i smålands skogar alltid har el, men sådant regleras ofta snabbt av företagen. Här är saker annorlunda. För det första kommer vi ihåg att jag inte bor ute i ödemarken utan i en nära förort till Argentinas näst största stad. Ändock inträffar elavbrott på en mer eller mindre veckovis basis denna tiden på året. Det riktiga strulet inleddes i december månad och pikade på julafton och den 23 december. Då var avbrotten geografiskt väldigt omfattande och varade, åtminstone hos oss, i över tolv timmar. Sedan dess händer det ofta att elen hoppar fram och tillbaka någon dag i veckan. Alla de här sakerna handlar dock om en oplanerad överbelastning av systemet som renderar i kollaps. Nu har lösningen på problemet presenterats. Så fort elnätets mätare börjar stiga till rött stänger energileverantören av några av sina elstationer. Resultatet av detta är att några områden i staden blir utan el. Det är med andra ord planerade elavbrott som utförs i hopp om att undvika mer omfattande avbrott. Idag stängdes vårt område av. De här avsiktliga avbrotten ska inte vara mer än två timmar i taget, men man vet aldrig. Igår hölls de drabbade områden utan el i upp till sex timmar. Argentina är fint, trevligt och billigt, men inte fan skulle jag vilja leva mitt liv här.
När jag blir stor
Vissa drömmer om att fylla 18 år så att de kan ta körkort, komma in på nattklubbar, beställa alkohol på restaurang eller enklare köpa tobak. Jag drömmer om att fylla 18 år så att jag kan utföra pengatransaktioner via mitt bankkonto på Internet, handla derivat på Avanza.se och enklare utföra delåterköp av min kapitalförsäkring.
Ifall att
Jag sitter just nu och utforskar mina audioinställningar på datorn. Tydligen har jag en massa små program där justeringar för olika mätare kan göras. Om man inte önskar göra dem själv har datorn redan förinställda inställningar som bäst ska anpassa sig efter miljön ifråga. Vad som förvånar mig är för vilka ställen den här datorn har förinställd audioprofil. Utöver de vanliga utomhus, litet rum, aula och andra platser för vilka man skulle kunna tänkas vilja koordinera datorns högtalare finns även miljöer så som exempelvis stenbrott, grotta, korridor med heltäckningsmatta, stenkorridor (vanliga korridorer förekommer inte på listan), gränd, skog, berg, kloakrör och så min personliga favorit under vatten. Denna sistnämnda miljö tycks generellt svåranpasslig för vilken som helst av datorns funktioner. Inte för att ett kloakrör eller en grotta kan vara så mycket skonsammare för datorns välfärd. Men nästa gång jag desperat försöker anpassa akustiken till stenkorridoren jag valt som bäst lämpade område för mig, min dator och lite musik, då vet jag var det går att anpassa.
Viktigt att veta
Okej två saker:
Punkt ett: Idag ägnade jag mig lite åt töntsurfande på Facebook. Jag tror de flesta här kommer ihåg mitt hittills mest kontroversiella inlägg där jag hånar personer jag på Facebook klassifiserar som töntiga. Man kan översätta det till de som borde börja med Lunarstorm nu, inom något år gå vidare till Playahead och någon gång på universitet börja utforska Facebook. I alla fall. Medan jag flinar elakt åt vilka stackare det är som förvillat sig på denna hemsida upptäcker jag att en, i ett desperat försök att utvidga sin ringa skara vänner, skickat vännerförfrågningar till lärare på skolan. Jag menar hey, jag har helt horat sönder min lista med en massa random människor från Argentina. MEN DE LA TILL MIG. Jag är ytlig och anser att många vänner på Facebook är respekt. Men att skicka requests till sin fysiklärare... Not kol!
Punkt två: Jag flippar runt mellan de tre kanalerna vi har här i huset. Precis som med kylskåpsfenomenet så fortsätter jag bläddra kanal även om jag vet precis vad som finns att se. Tillslut stannar jag på en av kanalerna. Jag tröttnar väl. Ikväll stannade jag på ett program som är den argentinska kopian av Cops. Censuren av programmet är väldigt märklig. Emedan fula ord täcks över med ett tinitusliknande pip så censureras inte döda kroppar. Situationen idag handlade om en man som uppenbart hade drunknat och sedan sköljts upp på land. Bad ass säger jag. Inte för att jag föredrar döda människor framför levande. Men Cops skulle nog behöva lite mer än dead serious överviktiga poliser med mustasch på jakt efter pundare och wife beaters.
Ginger santa
Ryktet har (mycket tack vare mig själv) spridit sig om mitt stadigt växande skägg. Sedan den auktoritära skolan slutat och ingen övermakt längre kräver att jag rakar mig har jag rebelliskt låtit mitt skägg växa. Det har nu varit orakat i en månad och slår därför livsrekord för mig i orakad. Eller alltså, jag räknar inte med de 16 åren jag gick mer eller mindre orakad. Vi pratar om livsrekord de senaste 1,5-2 åren under vilka jag faktiskt har rakat mig. I vilket fall som helst så har det framförts önskningar om lite bildmaterial på den vulgära ansiktsbeprydningen som just nu klär mitt anlete. Facebook tycks vara en källa till krångel såvida det inte är jag som distribuerar bilderna. Därför blir det ni, min unika skara läsare, som får ta del av de senaste shotsen av Ginger Santa.
Kan vi ha överseende med mina två mindre fotogeniska moments?
***
En parentes om det jag skrev i sista meningen om en rödhårig jultomte. Det slog mig häromdagen, när någon just gav mig det smeknamnet, att tomtens hårfärg som yngre aldrig framgår. Såvitt jag vet har han alltid varit vithårig. Hans synnerligen rosiga kinder och skära hy indikerar på att det inte är en albino vi har att göra med. Därför är det fullt möjligt att tomten som ung faktiskt var rödhårig. Han började nog som tomte när håret blev vit. Rött hår och helröd dräkt anser nog både Claes Juhlin och jag är en klar missmatch.
Night raids
Nu är det tredje gången som jag lämnar mitt rum, går ut i köket, öppnar kylskåpet, tittar vad som finns och går sedan tillbaka in på mitt rum utan att ta med mig något. Jag har för vana att göra det här var jag än är. När jag är hungrig men det inte finns något att äta, då tenderar jag att gå fram och tillbaka till köket, och i synnerhet kylskåpet, till jag slutligen tvingar mig själv att ta något. Det är som om jag tillslut vänjer mig vid synen av ett kylskåp utan omedelbart ätbara saker. I brist på andra alternativ blir det då att jag tar var som finns. Denna gång slutade det med en burk dulce de leche. Det här krämiga pålägget liknar ganska mycket Nutella, fast med kolasmak, så det är ganska tacksamt som ett sista alternativ. Jag hade valt burken redan vid min andra vända om det inte vore för att den är nästintill tom. En av nackdelarna med att bo hos en familj man inte kännt hela sitt liv är att jag fortfarande inte vågar ta slut på saker. Frukter och andra saker räds jag inte för att storkonsumera. Men mer eftertraktade produkter inom familjen, precis som dulce de leche, vill jag helst inte ta slut på. Kanske är det min svenska mentalitet och normen om att man aldrig bjuder sig själv till den sista biten. Vad det än är så inverkar den ofta på mina val av produkter ur kylskåpet. Denna gång slutade det med att jag i desperation ändå tog burken. Jag har dock inte gjort mig av med mina medburna svenska normer. För att gömma spåren och lura mitt eget samvete tänker jag ställa tillbaka burken i kylskåpet. Den kommer att vara tom sånär som på en liten klick i botten. På så sättet undviker jag att avslöja mina nattliga kylskåpsräder (även om min familj egentligen inte skulle ha några somhelst problem med dem) och jag kan hålla mitt svenkpräglade samvete lugnt genom att intala mig att jag faktiskt inte tog allt, lite fanns ju kvar.
Soligt och pafrestande
Jag lever och mar bra. I overmorgon atervander jag till Cordoba efter snart tva veckors solsmester vid havet. Det dar med solsemester insag jag haromdagen inte ar nagot valdigt speciellt i Argentina. Sjalva semestern och attributet sol menar jag da. Det ar alltid soligt var man an ar. Den vurm svenskar har for solen ar kommen ur bristen pa varan. Men nar den ar standigt narvarande, vad ar det man reser brot ifran da? Inte ar det solen i alla fall. Jag saknar att ha det kallt. Jag saknar svarta eftermiddagar. Jag saknar slask och sno. Vi forbannar oss over den svarta, frusna svenska vintern. Men nar allt kommer omkring ar det tack vare den som sommaren ar sa underbar. Det ar darfor atminstone jag blir levandsglad nar Valborgselden sprakar och studenterna sjunger in varen. Har finns knappt nagon skillnad arstiderna emellan. Just nu vaknar jag varje morgon och hoppas pa molnigt, 20 grader och regn. Jag hoppas fortfarande.
Nytt ar och lite nytt
Jag sitter pa samma internetcafé som sist och inviger bloggens 2010. An sa lange har jag inte sa mycket att saga om det nya aret, eller det nya decenniet for den delen. Nyarsdagen annars sedvanliga angest, morker, kyla, backhoppning och Ivanhoe byttes i ar ut mot uppstigning redan vid 13:00 och beach resten av eftermiddagen. Det var ett helt okej alternativ. Aven om inlagget nu tar en kronologiskt sett helt irrationell vandning sa ska jag kort rapportera om min nyarsafton.
***
Tolvslaget var en besvikelse. Alla familjer som ar har vid kusten tillsammans hade samlats for att inbringa det nya aret. Jag hade forestallt mig lite mer festligheter under middagen an de som var. Julafton slog nyarsafton i festligheter kring midnatt. Glas skalades och gott nytt ar utbringades, men forst efter en mycket tveksam och osynkroniserad nedrakning. Flera ganger borjade vi om for att folk inte hade nagot i sitt glas. Det slutade mest med att nagon helt enkelt forklarade det som 2010 och resten, trotta pa att borja om, foljde pa. I den stunden saknade jag att sta pa nagon av Stockholms broar och blicka ut over staden belyst av hundratals fyrverkerier i himlen. Nagot mer positiv var nattens fest. Efter nagon timmes letande, smsande, ringande och allman forvirring (som alltid tycks infinna sig efter tolvslaget da ett klimax direkt maste avlosas av ett annat) samlades alla ungdomarna och gick in pa en av Monte Hermosos klubbar. Argentinas obefintliga legitimationskontroll gjorde nyarsnatten avsevart roligare for mig och flera andra mindreariga.
***
Att vistas pa kusten med havet, stranden och allt vad mer tillkommer ar onekligen trevligt. Men det nar anda, for min del, en punkt dar schargongen borjar bli lite trakig. Strand, lunch, siesta, strand, middag och eventuell utgang blir ett lite trakigt monster efter nagra dagar. Det later kanske inte helt fel men jag har pa senare tid upptackt hur avgorande sallskapet ar for en vistelses kvalité. Den har resan gors med familjevanner och deras barn vilka jag halvkanner. De kanner dock varandra valdigt bra sedan langt tillbaka. Som nagot ev en utomstande blir det lite svart, i synnerhet med spanskan, att kanna sig som en del av gruppen. Som motsatt exempel har jag resan jag gjorde till Catamarca i norra Argentina. Sjalva resan och det vi gjorde var overlag urtrist. Dagarna innebar mest hang pa cafén, promenerande, vandrande i de omkringliggande bergen och tv-tittande. Men eftersom jag gjordes sallskap av mina utbyteskompisar, vilka jag ser som mina narmsta vanner har i Argentina, sa blev det en svarslagen resa.
***
Nu har min lilla klocka i datorskarmens ovre horn natt 1:03 och jag ar obligerad att betala 4 kronor i avgift. Darfor ar det nog dags att runda av sa att inte planboken lider svarare forluster.
