Under strecket

Sa var OS i princip over. Det ar liksom en sorts tomhet som infinner sig efter varje stort masterskap. Men har lidit och glatts med idrottarna i tva veckor, och sa plotsligt ar allt over. Langdskidakarna forsvinner till avslutningen pa sina varldscuper som far blygsamma tittarsiffror och sandningstid pa SVT24, ishockeyspelarna atergar till NHL eller elitserien och "fiaskot" mot Slovakien kommer med all sannolikhet vara glomt inom kort (jag menar det var ju anda inte i narheten av Vitryssland, shit happens liksom). Curlingspelarna vet val inte riktigt nagon var de tar vagen. OS har ett par sporter som liksom ateruppstar fran de doda vart fjarde ar just under de tva veckor langa spelen. Jag tror skeleton ar en annan sadan sport.

Jag laste nyligen i Aftonbladet att Kanadas skidtranare Inge Braten inte hade tagit ut en blind langdskidakare i femmilen. Tonen i artikeln tolkade jag som om Braten borde ha tagit ut denne akare istallet for nagon av de andra kanadensarna. Jag kunde se logiken i Bratens argument att denne akare ofta hamnade langt bakom alla andra och att det vore direkt oprofesionellt av honom att valja bort en battre akare for en samre, enbart utav omkan eller medlidande for hans handikap. Istallet kommer skidakaren att stalla upp i Paralympics i mars. Utover langdakning deltar han aven i skidskyttet. Den delen ar for mig ett mysterium. Jag fragar mig hur man tavlar som blind i skidskytte. Det kanns som om tva reklamslogans kan appliceras for en sadan tavlan - antingen Triss' "Plotsligt hander det" (och sa ska det handa for alla fem skotten) eller sa kan man relatera till den lite mer filosofiska Nike-sloganen "Nothing's imposible"

Jag fortsatter ga arbetslos, utan skola och allmant frankopplad intelektuell utmaning. Det ar inte allt for pafrestande.

Som om det inte var nog med att Sverige akte ur ishockeyn i OS imorse, nu valjer aven blogg.se att i samarbete med var forbannade hemdator med hackigt tangentbord att messa med mitt humor. Det tamligen langa, och i min mening mer eller mindre valskrivna inlagget, om de sociala normerna som rader pa bussarna har i Córdoba raderades framfor ogonen pa mig. Nagot gravt fel finns med blogg.se och min dator. Jag saknar problemfria mobila internet som i en vacker symbios kollaborerade med min lilla skonhet till netbook. Jag ursaktar mig sa mycket, men jag har helt enkelt inte den mentala styrka for att ater en gang sammansatta ett inlagg av samma kvalité. Den lilla inlaggstorka vi har gatt in i har mycket att gora med mitt enformiga leverne. Nar nagot hander far jag val skriva om det. Ikvall at jag middag hemma med tva vanner over pa besok. Vi lagade pasta carbonera och hade crépes som efterratt. Mindre spannande lasningen, desto roligare for mig har.

Att ta nagon kortare kurs pa universitetet, som jag hade tankt mig, ar numer helt uteslutet eftersom de kostar 4000 kronor styck, samt att jag saknade studentvisum vilken en ansokan for nagot sadant inte kommer pa fragan.

Jag har redan borjat kanna obehag infor faktumet att jag med all sannolikhet inte kommer kunna se matchen mellan Sverige och Finland inatt. Aven om timmarna ar till min fordel och matchen borjar tva pa morgonen ar chanserna sma att jag hittar nagon kalla som sander matchen. Det ar inte sunt.

Just nu ar det en bitter sotma med Sveriges guld samt brons igar i langdakningen. Jag glads at Sveriges framgangar. Men fan ocksa. Jag vill inte lasa Lase Anrell skriva pa Aftonbladet att det var ett historiskt guld, att det var svensk lagarbete, svensk skidmagi, att det var OS hojdpunkt. Jag vill lasa om medaljer, men snalla lat dem vara favorittippade och inte de minsta spannande.

For att inte bryta den sporttrend vi for tillfallet har gatt in i har pa bloggen kan jag kommentera pa Sebastian Egurens overgang till AIK. Han kommer fran Uruguay vilket ligger valdigt nara Argentina. Euhm, jag inser att det var ungefar allt jag hade att saga om det. Jag ar generellt satt ganska trott pa fotboll vid det har laget. Har ingen lust att tanka mer pa det. Argentina har overgott mig med ointressanta matcher.

Meeen, nar vi anda ar inne pa fotboll kan jag beratta lite markliga fakta om argentinsk fotboll.

• I Argentina spelar man tva sasonger om aret. Man har aldrig nagot uppehall mer an en manad pa sommaren och en pa vintern. Annars spelar man oavkortat aret om.
• Nedflyttningssystemet ar ocksa annorlunda. De lag som aker ur fortstaligan ar lagen med samst poangsnitt sett over tre sasonger. Det sags att systemet formades for att gynna och omojliggora att Boca eller River nagonsin aker ur forstaligan. Det ar helt oproportionerligt hur stora de tva lagen ar. Det ar antingen eller i Argentina. Du kanske har andra, mahanda viktigare, lag du hejar pa. Men om du inte har en asikt i den eviga fragan ¿Sos de River o de Boca? har du inget i det har landet att gora.
• River och Boca ar inte direkt som Man U och Chelsea. De ma ha supportrar precis overallt, men deras prestationer ar alltjamt skakiga. Forra sasongen slutade Boca pa elfte plats utav tjugo lag och River pa fjortonde.
• Till sist kan det sagas att aven den geografiska distributionen av lagen ar ganska outspadd. Tretton utav de tjugo lagen som spelar i "el Torneo A" kommer fran Buenos Aires. Sa nar Gbg och Sthlm tillsammans atta av de fjorton lagen i Allsvenskan ska vi inte ens tala om kocentration i storstaderna.

Jag klippte mig for en tid sedan. Narmare bestamt for tva veckor sedan. Salongen debiterade mig knappt 90 kronor. En valdigt blyg summa i svenska matt mätt. Nar jag berattade for folk har vad min nya frisyr hade kostat mig lyfte de pa ogonbrynnen och havdade att de hade ranat mig. 40 kronor och inget mer var vad manga ansag vara ett rimligt pris for att klippa sig. Fan.

Det ar en ganska panikartad kansla nar man efter ha klippt sig inser att det var mycket battre innan. Men skadan ar redan skedd. Ett latt obehag smyger sig pa en nar man inser att det formodligen kommer ta en manad innan haret vaxt tillbaka till en resonabel langd igen. Desto mer panikerande ar det nar man hor i rosterna och ser i blickarna att bekanta inte ar uppriktiga i sina komplinger om den nya frisyren. Men vad kan de stackarna saga? Det var ju mycket battre innan. Fan.

Jag tanker inte klippa mig mer i Argentina.

Ni vet inte hur tur ni har. Ni ar i Sverige. Att vara i Argentina under vinter-OS ar den varsta tiden jag har haft har nere. Att varje dag veta vad man gar miste om. Tidsskillnaden ar ungefar det enda med Argentina+OS som ar till min fordel. Jag ar besviken pa det har landets kabel-tv. Jag trodde syftet med kabel-tv var att det tacker de lite mer svaratkomliga och exotiska sporterna. Att Champions League samt Copa Libertadores just nu ar inne i cupfas hjalper verkligen inte mitt fall. Vara fem sportkanaler har varje kvall fotboll istallet for OS. Som jag nyss skrev till mamma i ett mail, for forsta gangen det har aret kanns det som om jag verkligen gar miste om nagot i Sverige genom att befinna mig i Argentina. Ni kanske fnyser at det har omkliga inlagget, och ni ar sa valkomna att gora det. Men det ar inte kul langre. Jag vill inte vara orolig for att vilka rubriker fran OS som vantar mig nar jag pa morgonen gar in pa aftonbladet.se. Missade jag Ferrys bragdguld, missade jag Anjas krasch eller Anjas bragdbrons? Vad mer har jag missat? Kanske jag inte vill veta nagot langre...

Jag sitter just och nu försöker välja en bakgrundsbild till min allt mindre använda netbook. Förbannade Wifi-nätverket i mitt nya hus släpper inte igenom min dator och gör min tillvaro allmänt mer komplicerad. Ni kanske har märkt det dekadenta användandet av åäö här på bloggen eller på Facebook för den delen. Det är en följd av ogästvänliga modem. Angående bakgrundsbilden så kände jag att det var lite väl fantasilöst att använda alla mina nytagna foton från Argentina på desktopen. Vad har jag för glädje av att titta på en bild från typ förra helgen? Inte särskilt mycket. Vad jag nu istället har gjort är att bläddra tillbaka några år bland mina album till 2007 och säsongsenligt valt en snöig bild tagen på min gata. Det fotografiet ligger så mycket närmre realiteten jag önskar om just nu än soligt överexponerade pooler och annat jag vid det här laget är väldigt trött på.

***

Jag har hamnat lite i stiltje här i Argentina. Sommaren börjar kännas hyffsat lång och jag är för varje tämligen händelselös dag som går förbi allt mer redo för lite utbildning. Jag är rätt så säker på att jag redan har berättat om mina planer på att inleda lättare universitetsstudier istället för att återvända till gymnasiet. Jag håller fast vid dem planerna. Enda strulet är att jag själv måste ta itu med saker. Inget kommer serverat på silverfat. Nu handlar det förvisso inte om några svårare uppgifter utan är endast en fråga om att anmäla sig till någon kurs. Jag antar dock att anmälningsdelen egentligen gäller för vilken aktivitet som helst... Efter att i snart två månader ha skjutit upp på anmälningsproceduren, som jag fruktar med den ofantligt och onödigt krångliga byråkrati som råder i Argentina, börjar det nu bli dags att göra något åt situationen. Eller ja, någon gång snart kanske jag tar mig för saken... Enligt Antoine börjar universiteten sina terminer först i April. Vore inte det grymt!? Förresten glöm allt jag sa om att vara i stiltje och uttråkad, det var en lögn i försökt att visa mognad. Att inte ha skola och kunna gå på bio varje dag äger.

***

Mitt just nu största problem är att varken ESPN eller ESPN+ livesänder från OS. Det enda jag får hålla tillgodo med är sammanfattningar på kvällen. Dessa är dock måttligt spännande eftersom de i första hand rapporterar om sydamerikaners insatser under dagen. Dessa handlar ungefär om en 46:e-plats i storslalom eller en 64:e-placering i skidskyttets jaktstart. Björn Ferrys guld rapporterades det inte om. Igår kväll tvingades jag se på en repris av livesändningarna från damernas rodelfinal. Tyskland vann om ni undrade. Ljuset i tunneln är en hemsida jag har hittat som uppger sig streama alla grenar. Jag hoppas det fungerar. Jag kan inte se några klipp eller sändningar på svt.se, sr.se eller aftonbladet.se på grund av upphovsrättslagar.

I brist pa annat att gora sitter jag och bladdrar runt i bekantas och obekantas album pa Facebook. De ar resor, arstider, skolaktiviteter och fester som ofta star som teman for albumen. Vad jag noterat ar att vissa tycks lagga ner mer tid pa att ta bilderna av deras aktivitet, sa att saga, an att faktiskt utfora den. Den har teorin kanske inte applicerar for lat saga "vintermys 09" med spridda bilder pa snoiga lyktstolpar och varma koppar te eller "Kungsholmens karneval!!" med 136 bilder pa tva utkladda kompisar. Daremot tycks fenomenet vara allt mer forekommande bland resealbumen samt festalbumen. Mahanda ar inte jag den ratte mannen att saga nagot i fragan, men jag tar mig friheten att gora sa anda.

Jag klickar fram bild for bild i ett album som visar denne persons Londonresa. I det har fallet misstanker jag att aldern pa personen som star ansvarig for albumet kan spela en stor roll, men faktumet ar detsamma. Allteftersom bilderna bladdrar forbi mig inser jag hur ofantligt mycket tid de maste ha lagt ner pa att posera i varje bild, arrangera de ganska avancerade uppstallningarna vissa bilder har eller hur manga andra bilder som maste finnas men som blev suddiga eller nagon blundade. De kvalificerade gissningarna pa vad de kan ha agnat mycket tid at for att skapa slutprodukten, Facebook-albumet, ar manga. Vad jag vill komma till ar att det tycks som om manga ar oerhort angelagna om att kunna visa vilken "sjuuukt gryyym" resa de hade pa sin Facebook. Kanske precis lika intresserade som de ar av sjalva resan. Allt verkar helt enkelt handla om att bygga upp ett intressant liv via sin Facebook-profil, via antalet vanner och album fran "uuuunderbara" resor till London.

Jag vet, jag vet, aven jag gor mig skyldig till nagra av de har sakerna. Ni far lasa den har texten som om vore den skriven av en helt objektiv part. Som slutkommentar till att overarbeta sin "intressanta" profil pa Facebook sa kan vi se det som motparten till det Facebook-fenomen jag tidigare har kommenterat pa dar manniskor i brist pa intressanta saker konstruerar en profil med hjalp av Farmville-flikar och det dar irriterande klicka-pa-musen-spelet jag far tio invites om dagen till.

Pa tal om Facebook-album sa sag jag ett album fran en resa till Paris. Det var skrammande hur albumets fototeknik och objekten i bilderna helt och hallet aterspeglade bilden jag hade av personerna som gjorde resan. Mina fordomar var helt korrekta med andra ord. Kanske anvandandet av ordet "fordom" ger en negativ klang och jag onskar verkligen inte formedla nagon sadan. Jag gillade albumet mycket, ville bara papeka att det fascinerade mig hur skraddarsytt albumet var till dess ursprungsman.

Jag ar da alldeles till mig av att det snart ar alla hjartans dag. Ar inte ni det? Vem borde jag dela den med?

Verkligheten ar att jag kommer vara pa rockfestival den 14 sa det ar inte upplagt for nagon romantisk romans tyvarr.

Den tamligen andlosa sommaren fortsatter precis liksom mitt fornarvarande tillsynes problemfria liv. Det som mest stor just nu ar att min laptopdator inte vill ansluta sig till min nya vardfamiljs Wifi-natverk. Men med tva andra datorer i hemmet samt shoppingcentret (med Wifi) vagg i vagg ar det ett ganska sa litet problem.

Denna helg vantar rockfestival. Tyvarr uppstod det lite strul nar min vardpappa var pa jakt efter gratisbiljetter. Detta ar en forman han har som skivbutiksagare. Dessvarre tycks det vara svart i ar att utnyttja denna forman. Han berattade att de forra aret hade haft biljetter i overflod och darfor delat ut dem gratis till nagra lyckliga fa vid ingangen till festivalen. Naja, pa grund av detta kanske det inte blir fraga om att ga alla tre dagar utan en eller tva. Att hoppa over vore typ mellandagen som huvudsakligen ar heavy metall och darfor mindre intressant for min del.

Vara planer och drommar om en stor Sydamerikaresa i slutet av aret gar vidare. Dylan har nu utarbetat en detaljerad reseplan som tar oss genom Argentina, Paraguay, Bolivia, Peru, Ecuador och Chile. Han har en grymt bra guidebok som skriver om de saker man faktiskt vill kanna till sa som de basta satten att billigt ta sig runt, var man ater billigt men bast och vilka saker man ska akta sig for i typ sodra Bolivia. Det ar med hjalp av den boken vi nu har planering som ar ner pa dagen exakt. Den hypotetiska resan skulle ta oss genom Amazonas, Anderna, okner och anda bort till Stilla Havets kust. Det tva stora orosmolnen just nu ar Rotary i Sverige och Rotary har. Vi har forberett oss med en taktik for att hantera dessa tva instanser, men fragan ar om det kommer att fungera...

Som ni ser har jag inte sa hemskt mycket innehallsrikt att beratta om i skrivande stund. Det ar nog till foljd ett just nu valdigt stillsamt och trevligt leverne for min del. Det ar val mest fragan om bio, utgangar (som nog vore roliga att hora om men som inte passerar den statliga censuren har pa bloggen), restaurangbesok och sena varma kvallar pa nagon takterass. Som sagt, mindre kul lasning. Och justja, elavbrotten har natt ett slut sa jag kan inte heller gnalla om dem.

Frys lite at mig hemma i Sverige. Har skulle jag onska lite sno och kyla infor OS.

Ar ater hemma i Córdoba efter en veckas hart schema. Jag befann mig i den nara staden Alta Gracia, dar Che Guevara vaxte upp, for en stor matfestival. Det dar kanske fick er att tanka pa overviktiga manniskor och slaffsiga korvstand. Det var inte helt sa aven om slaffsiga stand applicerade till viss del. Det var en kulturell matfestival dar mat fran olika delar av varlden visade upp och lats smaka pa. Hyffsat lik festivalen i Kungstradgarden varje sommar dar Stockholms matetablissemang bjuder pa overprissatt mat i en vecka.

Veckan hade arrangerats av Rotary vilket hade kunnat ha varit mattligt kul. Som tur var koordinerades vi av en helskon man som inte hade nagot emot sena kvallar och nattklubbar. Veckan blev darfor mycket slitigare och tiofalt mycket roligare. Nu ska jag vaxla ner lite i en vecka for att vara fulladdad kommande helg da jag ska aka pa tre dagars rockfestival med mina vanner. Det ror sig om Cosquin Rock som kan liknas vid Love&Peace eller Hultsfred, med andra ord tre dagars lag levnadsstandard och bra musik.

Min framtid har i Argentina ar fortsatt ovis. Jag har annu inte tagit tag i min fortsatta studiesituation vilket jag dock inte har nagon bradska med. Markligt nog verkar inte heller Rotary ha nagon bradska med ett besked fran mig. I slutet av februari har jag hort att en stor Rotarytraff ar att vanta, men ingen definitiv information har kommit annu om det. I mars har jag for avsikt att resa en vecka till Chile och halsa pa en utbytesbekant som bor i Santiago. Mest intressanta framtidsplanen just nu ar anda de planer som finns om en odyssey genom Sydamerika i slutet av utbytesaret. Denna skulle ske tillsammans med mina tva utlandska vanner Antoine och Dylan. Det ar langt kvar till att nagot sadant blir verklighet, men vi har i alla fall skridit till verket och hoppas nu pa framgang.

Jag funderar pa om det inte vore lattare att ha en Twitter-sida. Inlaggen skulle bli mycket kortare for er att lasa och for mig att skriva. Dessutom skulle nog uppdateringstakten vara battre. Det vore allt nagot...